Latinamerika talar med splittrad röst. Har regionen missat möjligheten att ta en ledande roll i förhandlingarna för att bättre kunna försvara gemensamma intressen?
– Vi tillhör gruppen Ailac, den oberoende latinamerikanska och karibiska alliansen, där även Colombia, Costa Rica, Guatemala, Panama, Paraguay och Peru ingår. Alla dessa länder har lyckats samarbeta. Vi har en liknande syn på frågan om klimatförändringarna. Trots de skillnader som kan finnas mellan länderna kommer vi alla kunna göra betydande insatser för att minska utsläppen och öka användningen av ren energi.
Kommer världens länder kunna enas om ett nytt universellt klimatavtal?
– Vi kommer att kunna nå någon form av konkret överenskommelse vid detta klimattoppmöte, som är det första sedan Köpenhamn 2009. Då nåddes ingen överenskommelse, trots att Kyotoprotokollet skulle löpa ut, och de nationella bidrag till utsläppsminskningar som hittills redovisats av länderna är inte tillräckliga för att hålla den globala uppvärmningen under två grader. Ändå är det ett stort framsteg jämfört med tidigare. Chile förespråkar rättsligt bindande åtaganden om utsläppsminskningar, men det gör inte alla länder.
– Klimatmötet är inte slutet utan början på en process där länder presenterar sina förslag till klimatåtaganden. Det kommer att krävas mekanismer för att följa upp ländernas klimatåtaganden och kräva mer ambitiösa mål.
Minska utsläppen med 30 procent
Michelle Bachelet menar att Chile måste minska sina utsläpp med 30 procent till 2030. Hon säger samtidigt att hon är medveten om att det finns de som menar att det inte räcker.
– Men det är vad vi kan åta oss i dag med tanke på den ekonomiska situation som landet befinner sig i. Om situationen förbättras kommer vi att sätta upp mer ambitiösa mål.
I dagsläget planerar Chile bland annat återplantering av 100 000 hektar skog och att införa ett program för energieffektivisering.
Kommer avtalet som diskuteras för närvarande att inkludera den finansiering som i synnerhet södra halvklotet och Latinamerika kommer att behöva?
– Jag har en förhoppning om att den gröna klimatfonden ska växa och ge fler länder tillgång till teknik och resurser. Det finns en motsättning i att länder i vår region betraktas som medelinkomstländer som därmed inte prioriteras när det gäller finansiering, samtidigt som våra ekonomier inte klarar av större kostnader. Chile har satt två mål – ett utan och ett med extern finansiering. Med extern finansiering har vi målet att minska utsläppen av växthusgaser med 45 procent.
Som tidigare chef för organisationen för FN:s jämställdhetsarbete, UN Women, vad anser du att kvinnor ska ha för roll i en ny klimatöverenskommelse?
– Många betydelsefulla vardagliga beslut fattas av kvinnor. Energieffektivitet är viktigt när det gäller att minska utsläppen och det är en fråga som berör hemmen. I många delar av världen är det kvinnorna som hämtar vatten, lagar mat och använder bränsle i form av ved. Inom politiken behövs kvinnor som arbetar för att vidta åtgärder för att vi ska kunna ha en bebolig planet.
Vad oroar dig mest i nuläget när det gäller klimatet? Vad skulle du vilja se som högsta prioritet?
– Svår torka och översvämningar – hur klimatförändringarna påverkar människors liv. Jag är oroad över hur klimatförändringarna påverkar tillgången på rent vatten och mat. På vissa håll i Chile är människor beroende av ransonerat vatten från tankbilar. Klimatförändringarna påverkar produktion och inkomster inom jordbruket och vårt lands fantastiska utbud av fisk och skaldjur påverkas av temperaturen i våra hav.
