”JA! De som bor och lever i Sverige ska ha ett jobb först!”
Budskapet är undertecknat försvarsminister Peter Hultqvist (S) och publicerades i Dalademokraten under förra veckan. Hultqvists profilfrågor rör vanligtvis försvars- och säkerhetspolitik, men annonsen mot röd bakgrund ingår i hans personvalskampanj i Dalarna och spelar ett helt annat kort inför valet den 9 september. Invandringskortet.
Och Hultqvist följer färg. Lagom till första maj körde Socialdemokraterna igång sin valkampanj på allvar genom att lansera en kraftigt skärpt invandringspolitik över hela linjen. S vill bland annat permanenta den nya tidsbegränsade lagstiftningen med tillfälliga uppehållstillstånd, sätta fler flyktingar i förvar och försvåra för den som sökt asyl att i stället bli arbetskraftsinvandrare.
Enligt Stefan Löfven ska kommunerna även förbjudas att ge ekonomiskt bistånd till papperslösa barn och personer som fått avslag ska inte kunna få försörjningsstöd. Deras barn ska heller inte kunna gå i svensk skola.
Lämnat uppdrag
Den hårdare migrationspolitiken har kritiserats av såväl regeringspartnern Miljöpartiet som internt av socialdemokrater som inte längre vill vara med i spelet. Flera har följt riksdagsledamoten Sara Karlssons exempel och lämnat sina uppdrag. ”Jag skäms över mitt parti och häpnas över dem som försvarar den politiken”, skriver Emma Lidell, som förra veckan hoppade av sina uppdrag i Stockholms läns landsting.
Enligt Socialdemokraterna – liksom Kristdemokraterna och Moderaterna som står bakom tillfälliga uppehållstillstånd som regel – syftar den hårdare invandringspolitiken i grunden till att färre ska komma hit. Trycket på det svenska mottagandet måste minska. Vi måste sätta stopp för invandrare som kommer hit och tar våra jobb, som andemeningen lyder i Peter Hultqvists valannons.
Arbetslösheten fortsätter att sjunka
Verklighetsbeskrivningen i den nationella debatten möter samtidigt motstånd. Förra året låg antalet asylansökningar på runt 27 000, det lägsta på åtta år. I veckan kom också en rapport från Arbetsförmedlingen som visar att arbetslösheten fortsätter att sjunka, trots att tiotusentals nyanlända 2015 nu kommer ut på arbetsmarknaden.
I stället för befarad systemkollaps går det ”allt bättre för de nyanlända”, säger Annika Sundén, analyschef på
Arbetsförmedlingen till Sveriges radio.
Mest minskar antalet arbetslösa i Gävleborgs län, där Marie Centerwall (S) sitter som kommunstyrelsens ordförande i Bollnäs, en av de kommuner som tagit emot flest asylsökande i förhållande till sin storlek. Hon är frustrerad över att det kommunala perspektivet saknas helt i den invandringsdebatt som förs på nationell nivå.
– Det blir en konstig debatt om striktare regler och hur många vi kan ta emot. I stället borde det handla om hur alla 290 kommuner kan hjälpas åt för att skapa en bra integration. Idag har vi en enorm missmatch med tomma bostäder på vissa håll medan jobben skapas någon annanstans, det är inte en bra förutsättning för integration. Det är ett generalfel.
Ojämn ansvarsfördelning
Hon poängterar att det inte är invandringen i sig som skapar problem för kommunerna utan den ojämna ansvarsfördelningen och statens bristfälliga satsningar.
– Om alla kommuner hade hjälpts åt 2015 hade det stora flyktingmottagandet inte varit något problem egentligen. Det är ju arbetskraft som kommer och alla kommuner behöver påfyllning.
Liknande tongångar hörs från flera kommuner, framförallt de mindre. I måndags rasade åtta miljöpartistiska kommunalråd i ett gemensamt upprop mot den hårdare migrationspolitiken. Även från allianspartierna knorras det ute i landet. Kristdemokraten Bengt Germundsson är kommunstyrelsens ordförande i Markaryd, även det en kommun som tagit emot förhållandevis många nyanlända.
– Den nationella debatten förs på en nivå där man inte känner igen sig. Det blir en bakvänd politik att lansera hårdare invandringsregler nu, flyktingmottagandet har ju redan minskat, man ligger tre år efter
i tiden, säger han.
Både Bengt Germundsson och Marie Centerwall är också kritiska till att kommunerna fått bära stora delar av kostnaden för etableringen, som egentligen ska ligga på staten.
– Det här är en övervältring av statliga kostnader på kommunerna, säger Bengt Germundsson (KD). Etableringsfasen är slut efter två år och då lämpar man över ansvaret på kommunerna. Men alla är ju inte i arbete efter den tiden vilket gör att vi tvingas ta pengar från andra områden. Resultatet blir att integrationen blir ännu sämre eftersom folk får uppfattningen att pengar som skulle gått till skolan i stället går till försörjningsstöd.
Dåligt fungerande reform
Det tvååriga etableringsuppdraget infördes av alliansregeringen 2010 då Arbetsförmedlingen och andra privata aktörer fick ta över ansvaret för nyanlända från kommunerna. Syftet var att underlätta för nyanlända att lära sig svenska, komma i arbete och klara sin egen försörjning, men enligt Marie Centerwall har det fungerat dåligt. Dels för att en och samma reform skapades för att passa samtliga kommuner, oavsett 3 000 invånare eller en halv miljon, dels för att stat och privata aktörer inte levererat på sitt uppdrag.
– Arbetsförmedlingen har inte haft samma incitament som vi att verkligen satsa på att få folk i arbete. De kan ju bara lyfta ut alla nyanlända som inte kommit i arbete efter två år och flytta dem till kommunernas försörjningsersättning så är problemet ur världen för dem.
Marknaden har inte funkat
– Och den privata marknaden har inte heller funkat. Vi har haft några bemanningsföretag som varit här och vänt i dörren när de insett att det inte finns någon större marknad i Bollnäs. Men det är ju just här de behövs, där det är som svårast att få jobb, säger Marie Centerwall.
Hon får medhåll av Bengt Germundsson:
– När man förbjöd offentliga alternativ till förmån för privata fick vi ett företag som satt tolv mil härifrån som inte hade en aning om situationen i Markaryd och hur näringslivet såg ut här. Resultatet är att vi idag har egen personal i förvaltningen som gör samma sak som staten skulle har gjort. Så inte nog med att det är dåligt finansierat, vi måste dessutom stötta upp med kommunala insatser för att staten inte fyller ut sin kostym. Det blir en dubbel börda.
Och så det här med tillfälliga uppehållstillstånd, det förstår ingen av dem:
– Jag förstår inte riktigt syftet, det riskerar att bli ett hinder för nyanlända att engagera sig och skaffa jobb och lära sig språket. Integrationen försämras med tillfälliga uppehållstillstånd tror jag, säger Marie Centerwall.
Bengt Germundsson:
– De stora problemen handlar om de som är på väg ut i samhället nu, och för dem hjälper det knappast med tillfälliga uppehållstillstånd.
Tillsammans med begränsad familjeåterförening har frågan om temporära uppehållstillstånd väckt särskilt ont blod. Kritikerna inom S mullrade om symbolpolitik som fiskar i grumliga vatten bland Sverigedemokraternas väljare. Inte minst eftersom reformen även kritiseras av sakkunniga som menar att det i själva verket förvärrar integrationen. Bland annat en färsk rapport från EU-parlamentet, som slår fast att systemet med tillfälliga uppehållstillstånd är ett hinder för integration i de länder som tillämpar det. Den släpptes en vecka före migrationsminister Heléne Fritzons (S) och statsminister Stefan Löfvens (S) presskonferens i början på månaden.
Saknas forskningsunderlag
Eftersom väntetiden för beslut från Migrationsverket dessutom överstiger ett år är frågan hur motiverade människor blir att validera och kompletteringsutbilda sig om de knappt hinner med etableringsinsatserna innan uppehållstillståndet ska omprövas. Det saknas större forskningsunderlag för att dra några säkra slutsatser, men migrationsforskaren Martin Klinthäll har sammanställt de studier som finns som pekar på att migranter som inte planerar sin framtid i det nya landet sällan gör långsiktiga investeringar som leder till jobb.
Peo Hansen, professor i statsvetenskap vid Institutet för forskning om migration, etnicitet och samhälle på Linköpings universitet, pekar å sin sida på att den flyktingpolitik som nu normaliseras inom EU har ett annat syfte – att plocka russinen ur migrationskakan.
– Den asylpolitik som finns kvar anpassar sig efter arbetskraftsmigrationspolitiken. Det har länge varit problematiskt för politiker som å ena sidan vill få in arbetskraft i landet, men som å andra sidan inte vill ge dem några sociala rättigheter. Samtidigt har man haft en asylpolitik som krockat med en flexibel prekär arbetskraft eftersom asyl- och flyktingstatusen varit så starkt förpliktigande och skyddande av individen. Den asylpolitik som nu införs på bred front följer i stället trenden mot en prekariserad flexibel arbetskraftmigration där rättigheterna är tillfälliga och villkorade.
Han har bland annat forskat om effekterna av det som kallas cirkulär migration, en politik som främjas av EU för att underlätta för människor att arbeta tillfälligt i andra länder och ”matcha utbud och efterfrågan av arbetskraft på internationell nivå” för att citera ett dokument från EU-kommissionen.
Enligt Peo Hansen leder det dock i ökad grad till en ny typ av migrerande underklass där människor flyttar fram och tillbaka och aldrig får slå sig ner. På så vis får unionens länder tillgång till billig och rättslös arbetskraft, samtidigt som de slipper ge människor tillgång till den paketlösning av rättigheter som ett permanent uppehållstillstånd innebär.
– Vill man uppnå största möjliga integration, då vet ansvariga politiker att permanenta uppehållstillstånd är överlägset. Vill man satsa på integration på riktigt skulle man i stället säga att alla som kommit hit får stanna, så börjar vi om på noll. Tillfälliga uppehållstillstånd är egentligen politik mot bättre vetande.
Möjligen är även den debatt om invandringens problem som präglar den politiska agendan mot bättre vetande. Åtminstone är det just nu svårt att hitta en korrelation mellan myndigheternas lägesrapporter å ena sidan och å andra sidan partiledardebatterna om höga kostnader, arbetslöshet, kriminalitet och oro kopplat till invandringen.
Integrationen bedöms vara en av de bästa i internationella jämförelser; fler nyanlända kommer i arbete än de mest positiva prognoserna för bara två år sedan; statens finanser är starkare än på flera decennier; en åldrande befolkning gör att behovet av människor i arbetsför ålder är skriande (se grafiken nedan).
Paradoxal opinion
Enligt senaste SOM-undersökningen har människors förtroende för samhällsinstitutionerna också ökat i spåren av den stora flyktingmottagningen.
Samtidigt syns en tilltagande negativ inställning till invandring
i opinionen.
En paradox som kanske bäst illustreras av kommunalrådet Bengt Germundssons slutsatser:
– Vi behöver ha en striktare reglering av invandringen, jag delar den uppfattningen. Det är en stor påfrestning på ekonomin.
Vad har problemet varit i Markaryd?
– Alltså, just här har vi lyckats väldigt väl. Vi har en stor tradition av flyktinginvandring och arbetskraftsinvandring. Det har haft väldigt stor betydelse för vår utveckling och industri i kommunen.
