Inrikes.

2018-06-16 15:14
  • Bild: Kjell Vowles
  • ”För en vecka sedan fick vi in ett 1,5 meter långt järnspett, och vi har också haft delar av bilmotorer och presenningar som har kommit med matavfallet”, säger Michael Wallis Olausson, VD för företaget Scandinavian Biogas svenska anläggningar.
    ”För en vecka sedan fick vi in ett 1,5 meter långt järnspett, och vi har också haft delar av bilmotorer och presenningar som har kommit med matavfallet”, säger Michael Wallis Olausson, VD för företaget Scandinavian Biogas svenska anläggningar.

Sverige­ lägger­ alla äggskal­ i samma korg

Flera svenska kommuner har gjort storskaliga satsningar på biogas från matavfall, vilket kan minska utsläppen om gas ersätter fossila bränslen. Samtidigt finns flera frågetecken kring vad restprodukterna får för effekter på miljön när de används som gödsel och sprids ut på åkrarna.

Fiskmåsarna flyger ut i flock från avfallslagret där de har festat loss på äppelskruttar, morotsskal och svinfett från hushållen i södra Stockholmsområdet. Detta är första anhalten för matavfallet som kommer till biogasanläggningen i Huddinge. Härifrån går det till någon av de tre bassängerna där matavfallet blandas med vatten och görs till en trögflytande gröt som till slut ska bli biogas och biogödsel. Men innan dess måste plast, metaller och annat avfall som inte är organiskt sorteras bort så mycket som möjligt.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Michael Wallis Olausson, VD för företaget Scandinavian Biogas svenska anläggningar, säger att det varierar hur väl matavfallet är sorterat.

– Vissa kommuner är jättebra, men andra som precis har kommit i gång med att sortera har en del att lära. Särskilt avfallet från mataffärer och industrier kan vara dåligt sorterat. För en vecka sedan fick vi in ett 1,5 meter långt järnspett, och vi har också haft delar av bilmotorer och presenningar som har kommit med matavfallet, säger han.

Nedanför oss bearbetas gröten i bassängerna, ett äpple som ännu inte har brutits ned flyter på ytan. I en annan bassäng har ett avfallslass nyligen tömts, här syns flera plastbrickor som används för odlade kryddor.

– Detta är ett typexempel på hur det kan se ut från mataffärer. Det är tråkigt att de slänger ner plasten i matcontainrarna, säger Michael Wallis Olausson.

Efter att oönskade material har sorterats bort så mycket som möjligt, hettas matavfallet upp till 70 grader för att ta död på de bakterier som finns i resterna från kött och fisk. Sedan går det till rötkammaren där det måste hålla kroppstemperatur för att mikroorganismer ska kunna börja bearbeta det i en syrefri miljö. Det är nu biogasen bildas. Den består av 60 procent metan och 40 procent koldioxid och den senare måste avlägsnas om gasen ska kunna användas som fordonsbränsle. Koldioxiden släpps rakt ut i luften och Michael Wallis Olausson beklagar sig över att det inte finns någon ekonomisk vinning i att ta hand om den idag. Skulle man fånga in den och lagra den, så skulle biogas från matavfall kunna bidra till att dra koldioxid ut ur atmosfären.

– Men det finns tyvärr ingen marknad för att ta hand om kol­dioxiden idag, säger Michael Wallis Olausson.

Efter att biogasen har bubblat upp till ytan och tagits om hand, görs rötresterna till två olika produkter, dels en torrare mull som har högt fosforinnehåll, samt ett kväverikt koncentrat som går att pumpa.

– Vi brukar kalla det supergödsel, säger Michael Wallis Olausson.

Mer än bara fossilfri energi

Produktionsanläggningen i Huddinge ägs av Scandinavian Biogas, medan mottagningsanläggningen för matavfallet ägs gemensamt av företaget och fem olika kommuner. Hit kommer matavfall från alla kommuner i Stockholms län söder om Mälaren och även från kommuner i Dalarna som saknar en egen anläggning. Det blir sammanlagt 400–600 ton matrester varje arbetsdag, som blir till 20 000–25 000 kubikmeter fordonsgas och närmare 100 ton biogödsel av olika slag, berättar Michael Olausson.

Många svenska kommuner har gjort satsningar på biogas. Anläggningen i Huddinge stod klar 2015, och byggdes därmed innan det så kallade klimatklivet infördes som skulle stödja lokala investeringar för att minska koldioxidutsläppen. Sedan programmet skapades är biogasen den åtgärd som har fått näst mest stöd, 887 miljoner kronor. Bara investeringar för energikonvertering har fått mer. Stödet beräknas bidra till att utsläppen av växthusgaser minskar med mer än 175 000 ton, främst genom att biogasen ska ersätta fossila fordonsbränslen.

– Det som är intressant med biogasen är att det är mer än bara fossilfri energi. Om man tänker på hela biogasen i alla dess delar blir klimatnyttan ännu mer eftersom man både kan behandla avfall och ta ut energi, och dessutom återföra näringsämnen till lantbruket och ersätta mineralgödselmedel som skulle kräva mycket fossil energi att producera, säger Anna Schnürer, samverkanslektor vid Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU.

Den mesta av biogasen i Sverige produceras av avloppsslam, gödsel och livsmedelsavfall, endast två procent kommer från odlade grödor. Anna Schnürer tror att det går att skala upp tekniken för att ta hand om en större del av avfallet.

– Alla avfallsströmmar som vi inte kan använda till något annat kan vi så klart omvandla till värdefulla produkter i stället. Sedan ska vi inte slänga så mycket utan försöka minska matsvinnet, men det kommer nog ändå alltid slängas en del, säger hon.

Frågan om biogasens klimatnytta blir mer komplicerad om det handlar om att odla grödor speciellt för gasproduktion, så som i bland annat Tyskland. Anna Schnürer tror dock att det finns potential även för en viss odling av energigrödor i Sverige.

– De delar av vår mark som inte används idag för livsmedelsproduktion ligger ju i träda. Det gör att de blir svårare att ta i bruk om vi skulle behöva dem senare jämfört med om vi faktiskt höll dem i gång nu, säger hon.

Det är inte säkert att biogasen blir klimatneutral om mark tas i anspråk för att odla biomassa. Även om grödorna tar upp lika mycket koldioxid som biogasen släpper ut, kan det finnas indirekta utsläpp i samband med odlingen av grödorna. Dels om det behövs fossila bränslen i samband med produktionen, exempelvis för att tillverka pesticider eller att köra traktorer, dels om det sker utsläpp av lustgas och koldioxid från jorden. En livscykelanalys av biogasen som har gjorts vid Bangor University i Storbritannien visar att medan gas från avfall minskar koldioxidutsläppen, så riskerar gas från majsodlingar att öka dem på grund av förändrad markanvändning.

I de delar av Tyskland där det finns en omfattande biogasproduktion med anläggningar som matas med majs från omkringliggande odlingar, har man märkt att humuslagren har minskat i jorden, vilket innebär att kol har gått förlorat och antagligen avgått som koldioxid i atmosfären.

Rester från biogas kan ge toxiska ämnen

Det är oklart exakt varför humuslagren har minskat. Till stor del beror det antagligen på den förändrade markanvändningen och skapandet av monokulturella majsodlingar, men den holländska agronomen Jan Feersma-Hoekstra som länge har följt frågan menar att även rötresterna från biogasanläggningarna kan ha spelat en roll.

– Eftersom det mesta av kolet har försvunnit i gasproduktionen, så finns det mycket mindre kol att mata mikroorganismerna i jorden med, skriver han i ett mejl till ETC.

Jan Feersma-Hoekstra är VD för företaget Agriton som förespråkar bokashi som metod för att ta hand om matavfall. Bokashi är också en syrefri fermentering precis som biogasproduktion, men den sker i en torr miljö vilket gör att inget kol avgår som gas. I stället kan kolet återföras till jorden.

– Utan humus ökar risken för att jordarna drabbas av torka och deras förmåga att hålla kvar näringen minskar. Så dina jordar kommer att urlakas och näringsämnen kommer att rinna av vilket inte är bra för miljön, säger Jan Feersma-Hoekstra.

Ytterligare ett problem som han varnar för är att rötresterna från biogasen kan innehålla toxiska ämnen.

– Det finns risker i att använda rötresterna och ännu har det inte gjorts tillräckligt mycket långvarig forskning. Gifter produceras vid gasproduktionen men effekterna på jorden är fortfarande inte känd, säger han.

I Sverige har Monica Odlare, professor i miljöteknik vid Mälardalens högskola, gjort flera studier på hur rötresterna från biogasen påverkar jord och grödor om det används som gödsel. Hon har inte kunnat se några negativa effekter av rötresterna, i alla fall så länge rötresterna kommer från gasanläggningar som matas med matavfall.

– Vi har dels tittat på själva näringsinnehållet i gödselmedlet och hur lätt växterna tar upp näringen, men vi har också tittat på hur marken har påverkats. Och där har vi sett både hur näringsämnena byggs upp i jorden och hur mängden mikroorganismer har ökat i jorden, säger Monica Odlare.

I Sverige har rötresterna från avloppsslam haft svårare att få acceptans bland jordbrukarna som gödselmedel. Medan 96 procent av resterna från anläggningar som röter avfall har spridits på åkrarna, så har bara tio procent av rötresterna som kommer från avloppsslam använts som gödsel, enligt statistik från Energimyndigheten.

Mikroplaster hamnar i jordbruksmarken

Monica Odlare och hennes kollegor har gjort några studier där de har jämfört rötresterna från avfall jämfört med de från avloppsslam. Även om de inte har kunnat se att växterna påverkas av gödslet från avloppsslam tycker hon att det behövs mer forskning på området.

– Om man använder slammet och inte matavfallet på åkrarna måste man vara mycket mer försiktig. Vi vet att det finns tungmetaller och organiska föroreningar i slammet och även om vi visserligen inte sett något upptag av dem hos växten, vet vi inte riktigt vad det beror på. Är det att de organiska föroreningarna har brutits ner eller är det att de har läckt ut? Och har tungmetallerna tagits upp av någon del av växten som vi inte har tittat på eller har de lakats ur? Det vet vi inte. Men vad gäller gödsel från matavfall, vilken är det vanligaste i Sverige, har vi inte sett någon före­komst av organiska föroreningar eller tungmetaller, och det beror ju på att folk sorterar bra hemma, säger Monica Odlare.

Även mikroplaster misstänks följa med när avloppsslam sprids som gödsel, oavsett om det sker i form av rötrester från biogasproduktion eller direkt från reningsverk. Men det är osäkert exakt hur mycket mikroplaster som sprids och hur jorden påverkas, något en grupp forskare vid SLU i Uppsala hoppas undersöka genom fältstudier.

– Det kanske inte är något problem om det hamnar mikroplaster i jordbruksmarken, men vi bör ta reda på det, så att vi inte upptäcker om 20 år att: jo, det var ett problem, säger forskaren Martyn Futter vid instiutionen för vatten och miljö, i ett pressmeddelande.

Det enda utsläpp Monica Odlare och hennes kollegor såg vid användningen av biogödsel från matavfall var utsläpp av lustgas i samband med att det spreds på åkrarna. Det handlar dock mer om spridningen än gödslet och det går att påverka genom att se till att alltid sprida på växande grödor och att inte sprida allting på samma gång.

– Beroende på vilken spridningsteknik som används så kan man minska utsläppen av lustgas ganska rejält, så det går att styra, säger Monica Odlare.

På anläggningen i Huddinge delar de upp gödslet i en torrare mull med mycket fosfor, och i ett mer kväverikt koncentrat. Detta är för att det ska bli lättare att transportera gödslet till åkrarna. Michael Wallis Olausson säger att det finns ett inbyggt problem kring biogas och matavfall i en storstad.

– Ska man lägga anläggningen i stan där avfallet produceras, eller på landet där rötresterna kan spridas? Det är få platser där det finns både och, säger han.

Till anläggningen i Huddinge transporteras matavfall från Dalarna. Monica Odlare menar att det är viktigt att försöka hålla kretsloppen så lokala som möjligt, så att mat som har producerats i exempelvis Västmanland där hon håller till helst ska ätas där och att näringsämnena från svinnet sedan förs tillbaka till åkrarna i området.

– Ju mer lokalt man kan jobba desto bättre är det. Ju längre man transporterar ett avfall desto mindre blir vinsten av att återföra näringen, så då behöver man göra en större livscykelanalys, säger Monica Odlare.

”Vi har fått större skördar”

Även om man kanske får ut mer energi av biogasen än vad det kostar att transportera matavfallet, så måste man i beräkningen också inkludera energin det krävs för att bryta exempelvis fosfor som ska ersätta näringsförlusten i den lokala åkern.

– Den eventuella vinsten från att transportera matavfall i många mil för att utvinna energi går kanske förlorad om man sen måste bryta nya näringsämnen och transportera till den ursprungliga åkern, så det är komplicerade frågor, säger Monica Odlare.

En bonde som använder biogödsel är Lucas Wall i Gurresta söder om Uppsala. Han får sitt gödsel i flytande form från en anläggning i Uppsala och har använt det i fyra år. Den enda nackdelen han har sett är att det blir packningsskador på jorden på grund av att det krävs tunga maskiner att sprida ett flytande gödselmedel, men han tycker att det vägs upp av att skördarna har ökat och att biogödslet har lång kväveverkan jämfört med mineralgödslet som de använde tidigare.

– Men det viktigaste är att det är bra med förnyelsebart och lokalproducerat gödselmedel. Att vi har fått större skördar var ingenting vi riktigt trodde från början, säger Lucas Wall.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.

Biogas och biogödsel

Biogasen bildas genom att organiskt material, till exempel matavfall, avfall från livsmedelsindustrier, avloppsslam och odlade grödor, rötas i en syrefri miljö. I processen bildas en gas som består av metan och koldioxid, och för att göra den till användbar fordonsgas släpps koldioxiden ut. Efter rötningen finns så kallade rötrester kvar som innehåller kväve och fosfor, dessa kan sedan användas som gödsel.