I augusti 2015 röstade Amnesty Internationals kongress igenom förslaget om att verka för en legalisering av sexköp, hallick- och bordellverksamhet. Nyheten väckte stora protester inom den feministiska rörelsen och många medlemmar lämnade Amnesty i protest. I slutet av maj i år presenterade Amnesty International en rad rapporter om lagstiftningens konsekvenser i fyra olika länder. En av lagstiftningarna som undersöktes var den norska. Den norska rapporten The human cost of ”crushing” the market: Criminalization of sex work in Norway har fått Amnesty i Norge att ta ställning mot den norska sexköpslagen, som likt den svenska kriminaliserar sexköp.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Men den norska rapporten möter nu kraftig kritik från både ideella organisationer, polisen och Justitiedepartementet i Norge för att vara ensidig och partisk.
– Det här är inte en oberoende rapport baserad på forskning. Det märks att Amnesty redan på förhand bestämt sig för att förespråka en legalisering av prostitution, säger Agnete Strøm från den norska organisationen Kvinnefronten till Dagens ETC.
Rapportens slutsatser är att polisens jakt på sexköpare framför allt drabbar de prostituerande kvinnorna. När de olika lagar som reglerar området tillämpas – sexköpslagen, kopplerilagen och utlänningslagen – är det ofta migrantkvinnor som riskerar att drabbas hårdast, till exempel genom att de vräks från sina bostäder eller i värsta fall deporteras.
Men om Amnesty vill värna om migranternas rättigheter så är vägen dit inte att avskaffa sexköpslagen, menar Agnete Strøm. Tvärtom.
– Att avskaffa sexköpslagen hjälper inte de utländska prostituerade kvinnor som har tillfälligt eller inget legalt uppehållstillstånd i Norge. Däremot kan man hjälpa dem genom att ändra lagar som migrations- och utlänningslagen. Är du från Nigeria och offer för trafficking ger det i dag inte automatiskt rätt till asyl i Norge. Det måste förändras, säger Agnete Strøm.
Hon är kritisk till rapporten på flera punkter. Bland annat på grund av att den till största delen lutar sig mot en rad norska akademiker som är väl kända motståndare till sexköpslagen.
En källa som citeras flitigt är Ulla Bjørndahl, författare till rapporten Dangerous Liaisons, där hon hävdar att våldet mot prostituerade har ökat sedan sexköpslagen infördes.
Men två dagar efter att rapporten publicerats drog det statliga institutet Pro Sentre, som stått bakom rapporten, tillbaka de statistiska uppgifterna.
– De menade att det inte finns skäl att hävda att förekomsten av våld stigit efter att Norge införde sexköpslagen, utan att det lika gärna kan vara tvärtom, säger Agnete Strøm.
Jan Austad, rådgivare på Justitiedepartementet, har intervjuats i rapporten och säger till norska Dagbladet att hans citat har lyfts ur sitt sammanhang:
– I en rapport från Amnesty förväntar man sig tillförlitlighet och djup, så jag blev besviken över hur mina citat användes. I våra samtal visade jag komplexiteten i vår lagstiftning och praxis, men i rapporten finns bara isolerade citat, säger Jan Austad.
– Det är anmärkningsvärt att Amnesty, som har en så hög ställning, tar fram en rapport som bara förstärker deras nyligen antagna globala politik på detta område, fortsätter han.
”Uteslutit röster”
Av de totalt 30 prostituerade kvinnor som intervjuats till rapporten visar Dagbladet att 18 stycken fått komma till tals medan 12 har utelämnats.
Tidigare prostituerade ”Ella”, som intervjuats av Amnesty, menar till exempel att hennes starka åsikter om vad som krävs för att få bukt med sexhandeln – som att polisen måste vara hårdare mot sexköpare – inte har tagits med.
– Amnesty har uteslutit röster av kvinnor och män i prostitution som har en positiv upplevelse av polisen och som har en önskan att komma ur prostitution, säger Mildred Mikkelsen, chef för Rosa-projektet, till Dagbladet.
Men Amnesty International avvisar kritiken.
– Vi citerade inte alla eftersom många berättade samma som andra. Vi valde en eller två exempel för att illustrera ett problem som återkommit snarare än lista alla. Vi väljer naturligtvis inte bort källor om de har olika beskrivningar, säger Catherine Murphy, rådgivare vid Amnestys huvudkontor i London, som hjälpte till att förbereda rapporten.
