Skyddade boenden riskerar stängas

Det är regeringens nationella samordnare Carin Götblad som står bakom det drygt 400 sidor långa betänkandet Våld i nära relationer – en folkhälsofråga som presenterades i förra veckan. I det föreslås bland annat tillståndsprövning av skyddade boenden och att lagregleringen bör vara könsneutral och således omfatta alla våldsutsatta.
– På det här området är det lätt att kräva mer av allt och alla, men samhällets resurser är inte obegränsade. Jag har främst tittat på hur vi kan använda mer av det som redan finns, säger Carin Götblad.
Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer, Roks, vill dock gärna att man i utredningen specifikt benämner vem som utför våldet och vem som mottar våldet.
– Vi vet att det mesta våldet utförs av män mot kvinnor. Jag kan känna en oro för att det i framtiden blir som i Norge där kvinnojourerna måste ta emot män i sina skyddade boenden, säger Karin Svensson som också är kritisk till förslaget om att starta en nationell hjälplinje för män med aggressionsproblematik.
– Det finns naturligtvis de män som är impulsiva och aggressiva, men det är patriarkala strukturer, inte tillfället som gör att män misshandlar.

Resurserna saknas

Men mest kritiska är Roks till att betänkandet föreslår ett krav om att skyddade kvinnoboenden ska ha dygnet-runt-bemanning för att få fortsatt finansiellt stöd.
– Vi har inte den ekonomiska möjligheten och vi förstår inte heller idén. Kvinnorna som kommer till oss behöver inte behandling eller vård, de har utsatts för brott och våld och kan ta hand om sig själva.
De ideella kvinnojourerna står i dag för 70 procent av alla skyddade boenden. Det finns 117 jourer som är anslutna till Roks över hela landet som varje år tar emot cirka 1 000 kvinnor och lika många barn. Ett krav på dygnet-runtbemanning skulle kunna innebära att Roks tvingas lägga ner flera av boendena.
– Vi känner en oro över att det bara blir de större kommunerna som kommer att ha skyddade boenden kvar. Redan i dag nekar vi fler kvinnor än vi tar emot på grund av platsbrist. Vart ska kvinnor, barn och tjejer ta vägen?

Förstår inte kritiken

Regeringens nationella samordnare Carin Götblad förstår inte kritiken.
– De allra flesta boenden som kvinnojourerna har får betalt av kommunen. De betalas för socialtjänst och då måste de leva upp till minimikrav. Det är för de utsattas bästa på samma sätt som andra områden för utsatta människor är reglerade av Socialtjänstlagen, säger Carin Götblad och understryker att det är fritt fram för de jourer som nekas tillstånd att fortsätta med sitt arbete, men då utan bidrag till skyddande boenden.
Hon vill vara tydlig med att det inte går att se de som misshandlar som en homogen grupp.
– Det är även vanligt att kvinnor med psykisk ohälsa misshandlar.  
Inte heller de som faller offer för våld i nära relationer går att stoppa i en och samma kategori, menar Carin Götblad. Det måste därför finnas individuella handlingsplaner där polis, hälso- och sjukvård, frivilligorganisationer och socialtjänst jobbar tillsammans. Och arbetet måste ske i hela landet, menar hon.
– Vi måste arbeta tillsammans. Kommunerna har i alla år lutat sig mot att kvinnorörelsen tar ansvar, nu är det dags att de tar det ansvar som de redan har och som är reglerat i Socialtjänstlagen.
Just det instämmer Karin Svensson i.
– Vi tycker att det är bra att utredningen vill lägga upp frågan om att bekämpa våld i nära relationer som ett nationellt folkhälsomål.

Fotnot: I Sverige finns det cirka 250 ideella kvinno- och tjejjourer organiserade i Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (ROKS) och Sveriges kvinno- och tjejjourers riksförbund (SKR). SKR har ännu inte tagit ställning till utredningen.