Ing-Britt Vikström, som jobbar halvtid i en charkuteriavdelning på Coop i Skellefteå, lider av en svårartad artros, vilken har slagit ut hennes händer.

Finmotoriska rörelser, som att hantera sedlar eller att använda en penna, statiskt arbete, lyft och tumgrepp, är oerhört svårt för Ing-Britt Vikström att klara av, vilket föranlett att hennes läkare har sjukskrivit henne på 50 procent.

Arbetet med att sköta kassan, skiva upp råvaror, paketera och städa har hon klarat av med hjälp av smärtstillande mediciner, stor ansträngning samt sömntabletter. Det senare för att kunna somna trots den ihållande smärtan i händerna som gör sig påmind efter arbetsdagens slut, har Ing-Britt Vikström tidigare berättat för Arbetet.  

Nyckelbegreppet: ”Normalt förekommande arbete”

När hon för några år sedan först blev sjukskriven ifrågasatte ingen läkarintyget eller Ing-Britt Vikströms nedsättning i arbetsförmåga. Men efter 180 dagar, då Försäkringskassan prövade om hon kunde klara av ett annat arbete - ”ett normalt förekommande arbete”, som det kritiserade begreppet lyder – bedömde handläggaren att hon kunde klara någon form av heltidsarbete. Därmed förlorade hon sin rätt till sjukpenning.

När Ing-Britt Vikström bad Försäkringskassan att precisera vilken typ av arbete det skulle kunna tänkas vara, var de svarslösa. 

Avgörande dom för många sjuka

Därför har hon, med stöd av LO-TCO Rättsskydd, valt att driva ärendet hela vägen till Högsta förvaltningsdomstolen. Hennes fall har beskrivits som Davids kamp mot Goliat eftersom hon har valt att driva en stor del av processen själv. Idag kom så till slut domen som slår fast att Försäkringskassans bedömning är felaktig.

I domen står det: ”Högsta förvaltningsdomstolen finner därmed att hon inte kan anses ha haft förmåga att försörja sig själv genom sådant förvärvsarbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden i större utsträckning än genom sitt ordinarie arbete”.

När Dagens ETC når Ing-Britt befinner hon sig på semesterresa med familjen och har svårt att tro på beskedet.
– Jag tror på det först när jag ser det. Försäkringskassan verkar alltid försöka hitta kryphål, säger hon.

Domen har beskrivits som en seger. Ser du också på den som en sådan?

– Jag får väl fira med mina barnbarn, säger hon.

Högsta förvaltningsdomstolens dom grundar sig i att begreppet ”normalt förekommande arbeten” av Försäkringskassan måste verklighetsförankras. 

”Även om bedömningen inte görs i relation till konkret angivna typer av arbeten så måste den ta hänsyn till förhållanden på arbetsmarknaden”, slår domen fast.

Domen kan få väldigt stor betydelse för alla dem som nekats fortsatt sjukpenning efter 180 sjukdagar, menar Robert Sjunnebo, enhetschef på LO-TCO Rättsskydd som företrätt de sjukförsäkrade i de bägge målen.

– Det här är absolut en vinst. Det ökar kraven på beslutsunderlagen så att Försäkringskassan inte slentrianmässigt kan hänvisa till en teoretisk fiktiv arbetsmarknad. Det måste vara en verklighetsförankrad prövning, vilket är en tydlig vink om att hur Försäkringskassan ska tillämpa lagstiftningen, säger han.

Högsta förvaltningsdomstolen lyfter också upp Arbetsförmedlingens arbetsförmågebedömningar och skriver uttryckligen att de ska vara vägledande för Försäkringskassan.

– Många gånger struntar Försäkringskassan helt och hållet i dessa bedömningar och så kan de alltså inte fortsätta. Det är ett ganska stort förändringsarbete som Försäkringskassan står inför, säger Robert Sjunnebo.

Försäkringskassans rättschef Eva Nordqvist tolkar Högsta förvaltningsdomstolens domslut annorlunda än LO-TCO Rättsskydd gör och menar att de i stort ligger i linje med hur myndighetens tillämpning av lagen ser ut idag.
– Men vi ska analysera domarna närmare för att se om det är något vi behöver justera i tillämpningen. 
– Det första som händer nu är att vi så fort som möjligt kommer att se till att den här kvinnan får den sjukpenning som Högsta förvaltningsdomstolen bedömt att hon ska ha, säger hon till Dagens ETC.

Mannen fick inte rätt

Den manliga pappersarbetaren Patrik Andersson, som är invalidiserad och lider av svåra smärtor, får till skillnad från Ing-Britt Vikström, inte rätt mot Försäkringskassan i sin överklagan till Högsta förvaltningsdomstolen. ”... en komplex sjukdomsbild men det som som enligt läkarintygen framför allt påverkade hans arbetsförmåga var hans orörlighet. Däremot framgår inte på vilket sätt hans sjukdomar hindrade honom att utföra ett i huvudsak stillasittande arbete”, konstateras i domen.

– Anledningen till att det blev ett avslag i Patriks fall var att Högsta förvaltningsdomstolen tyckte att det medicinska underlaget inte var tillräckligt utförligt när det gäller Patriks besvär och hur det begränsar hans arbetsförmåga, säger Robert Sjunnebo.

Ansvarig minister: ”Vi har följt domstolens beslut” 

Socialminister Annika Strandhäll (S) säger till Dagens ETC att hon nu ämnar att se över vilka konsekvenser domarna kan få när det gäller Försäkringskassans bedömningar.  

– Vi har på Socialdepartementet följt domstolens beslut och kommer i dialog med Försäkringskassan se hur detta kommer påverka beslut framöver.

Vad vill du som socialminister säga till Ing-Britt Vikström, som fick rätt i Högsta förvaltningsdomstolen idag?

– Regeringen har ett pågående arbete, genom en tillsatt utredning, för att se över normalt förekommande arbete. Det är för mig tydligt att en sådan översyn behövs.

Många sjuka har vittnat i vår tidning om att de förlorat förtroendet för det sociala skyddsnätet och för Försäkringskassan. Vad vill du göra för att återskapa förtroendet?   

– Vi har sett konsekvenserna och jag har stora förhoppningar på utredningens förslag, säger Annika Strandhäll.

Fotnot: I morgon publiceras en längre intervju med Försäkringskassans rättschef om hur myndigheten ser på Högsta förvaltningsdomstolens domar och vad de kan få för konsekvenser.