Socialtjänsterna i nästan alla svenska kommuner är underbemannade och har svårt att behålla sin stressade personal. Det gäller inte minst barn- och ungdomsavdelningar och de delar av socialtjänsten som ska ta hand om de mest utsatta. Under flera år har många som sagt upp sig istället gått till privata företag. Därifrån jobbar de som konsulter, så kallade stafettsocionomer, vilket kostar kommunerna omkring dubbelt så mycket.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Men kanske har krisen nått sin botten. Socialsekreterare, fackliga representanter och socialchefer som Dagens ETC talat med vittnar om att en del kommuner börjat förstärka med mer personal, höja lönerna och erbjuda sex timmars arbetsdag. En sådan plats är Enköping. De har utökat med över tio heltidstjänster och erbjuder från och med 1 januari medarbetare inom två team att gå ner till sex timmar om dagen – med bibehållen lön. Försöket ska pågå i ett år.
– Det handlar om att göra yrket mer attraktivt så att vi kan rekrytera, och att de ska bli kvar, säger socialchefen i Enköping Elisabeth Kántor.
– Vi försöker göra det möjligt att jobba med socialt arbete.
"Flyr" till Enköping
Enköping hade redan tidigare ett bättre rykte än sina grannkommuner Västerås och Uppsala. Nu har flera socialsekreterare "flytt" från Västerås och Uppsala till Enköping, berättar en socialsekreterare för Dagens ETC. En dräglig arbetsmiljö väger tyngre än längre pendling, säger socialsekreteraren.
Elisabeth Kántor känner till att en del socialsekreterare röstar med fötterna och söker sig till den kommun som har bättre villkor. Det gäller inte minst i området kring Enköping där kommunerna ligger nära varandra. Kántor poängterar att hon hellre vill samarbeta med andra kommuner än konkurrera med dem.
– Sedan är det klart att jag har ett ansvar för att verksamheten här i Enköping ska fungera bra, riktigt bra, säger Elisabeth Kántor.
– Så konkurrensen kan ju vara något bra. Många kommuner är nu inne på det här spåret med olika modeller av arbetstidsförkortning.
Elisabeth Kántor är Upplands läns representant i Sveriges kommuner och landstings socialchefsnätverk.
– Och där hör jag att alla kommuner tittar på det här: vad kan vi göra för att rekrytera och behålla personal? Det för något gott med sig att man måste stå på tårna för att lyckas.
Initiativet till arbetstidsförkortningen i Enköping kommer från arbetsgivaren. Fackförbunden Akademikerförbundet SSR och Vision driver inte frågan om kortare arbetsdag i vare sig Uppsala eller Enköping.
– Vi är oroliga att det bara innebär att man ska göra lika mycket jobb på färre timmar, säger Lena Florén vice ordförande på Vision i Uppsala.
I Enköping och de andra kommuner som nu testar sex timmars arbetsdag är tanken ofta att samma jobb ska göras minst lika bra, utan ökade kostnader. Därför är det viktigt att arbetstidsförkortningen samkörs med en sund organisationsstyrning. Det säger både Elisabeth Kántor och Maria Lindman, ordförande på Vision i Enköping.
I somras publicerade forskarna Jonas Welander, Wanja Astvik och Kerstin Isaksson en studie över socialsekreterares villkor i Västerås och Eskilstuna. Under ett år sa 101 socialsekreterare upp sig. 84 procent av de kontaktade uppgav att det handlade om missnöje med arbetsförhållanden.
Ekonomin styr
Ett vanligt problem är att cheferna lägger fokus på ekonomiska resultat och måluppfyllelse – som att avsluta ärenden och inte öppna för många ärenden. Det berättar Jonas Welander, doktorand i arbetslivsvetenskap vid Mälardalens högskola.
– Medan socialsekreterarna är mer intresserade av att visa respekt för klienten, uppnå långsiktigt hållbara resultat och arbeta för social rättvisa där de behövande sätts i första rummet, säger Welander.
– Det innebar att socialsekreterarna i studien upplevde motstridiga krav när de dels skulle uppfylla organisationens mål och samtidigt värna om de underliggande värdena.
Socialsekreterarna han intervjuade hade ofta försökt påverka hur verksamheten drivs.
– Men responsen de fått har handlat mycket om individuellt skuldbeläggande, att socialsekreterarna själva behöver bli bättre på att prioritera sina arbetsuppgifter och hantera sin stress, säger Welander.
– När socialsekreterarna ser att de förändringar de försökt få till inte händer så har de till slut visat sitt motstånd genom att säga upp sig.
