Inrikes.

2018-07-07 10:14
  • Bild: LO
  • Bild: Alexander Larsson Vierth/TT
  • Bild: Oscar Stenberg

SD – De rikas bästa vän

Förändrade las-regler, slopade klimatinvesteringar och skatte­sänkningar för de rikaste. Det är några av förändringarna som kan vänta om Sverigedemokraterna får politiskt inflytande efter valet. Redan som oppo­sitionsparti har de lyckats påverka migrationspolitiken

Välfärden

Att Sverigedemokraterna främst vill få inflytande över invandringspolitiken råder inget tvivel om. Ett av deras främsta vallöften är att enbart ta emot asylsökande från grannländerna, vilket i princip innebär att asylrätten upphävs så länge det inte råder krig i Norge, Danmark eller Finland. Att Sverige tidigare har tagit emot asylsökande och tillåtit anhöriginvandring har enligt Sverigedemokraterna ”urholkat välfärden”.

Men hur är det med Sverigedemokraternas egen välfärdspolitik? Själva hävdar de att de satsar på sjukvården, och i skuggbudgeten för 2018 ökar de anslagen till hälsovård, sjukvård och social omsorg med elva miljarder kronor under åren 2018–2020 jämfört med regeringens budget. Detta omfattar satsningar på allt från tandvård till äldreomsorg.

Men granskar man budgeten närmare finns det stora frågetecken kring satsningen. För samtidigt som Sverigedemokraterna ökar dessa så kallade riktade statsbidrag, skär partiet bort 92 miljarder kronor i de generella statsbidragen till kommuner och landsting under tre år.

LO-ekonomen Åsa-Pia Järliden Bergström har granskat SD:s ekonomiska politik, och om den får genomslag efter valet tror hon att välfärden drabbas.

– Sverigedemokraterna framställer sig gärna som att de prioriterar eller satsar på sjukvården, och det är lätt att synas om man lyfter fram ett enskilt område. Men om man tittar på helheten så innebär budgeten en neddragning på välfärden, trots att vi egentligen behöver göra stora satsningar, säger Åsa-Pia Järliden Bergström.

Sverigedemokraterna själva menar att minskningen av de generella statsbidragen kompenseras av ökade kommunala skatteintäkter då det utökade grundavdraget för pensioner ersätts av ett utökat jobbskatteavdrag, vilket i korthet innebär att staten står för kostnaderna för skatteminskningen snarare än kommunerna. Dessutom kommer kommunerna enligt partiet att få minskade utgifter på grund av att flyktingmottagandet upphör. ”Sammantaget är den finansiella ställningen för kommunsektorn precis densamma i SD:s budget som i regeringens alternativ”, skriver Sverigedemokraternas ekonomiskpolitiska talesperson Oscar Sjöstedt i en debattartikel i Dagens Samhälle.

Men enligt Åsa-Pia Järliden Bergström stämmer inte detta. Hon har gjort en djupgående granskning av Sverigedemokraternas budget, och summerat alla riktade och generella statsbidrag där mer än 80 procent går till kommunerna. Hon inkluderar de ökade skatteintäkter som Sverigedemokraterna beräknar att kommunerna kommer att få, men kommer ändå fram till att Sverigedemokraternas politik innebär att budgeten för kommuner och landsting minskar med sammanlagt 45 miljarder kronor under tre år mellan 2018 och 2020. Per år motsvarar det ungefär drygt två procent av kommunernas totala budget, eller en tredjedel av deras totala kostnader för gymnasiet.

En stor del av de generella statsbidragen fördelas enligt det så kallade kommunala utjämningssystemet, som ska bidra till att även små kommuner med mindre skatteunderlag ska kunna erbjuda en bra kommunal service utan att kraftigt höja kommunalskatten. Sverigedemokraterna skriver dock i sitt inriktningsprogram för kommunpolitiken att ”kommunen ska sträva efter att långsiktigt kunna svara för sina egna kostnader, stöd från rikare kommuner ska inte ses som konstant och villkorslöst”.

Åsa-Pia Järliden Bergström menar att en sådan politik kommer att leda till att skillnaderna mellan olika delar av landet blir allt större där kommuner på landsbygden med mindre skatteunderlag får svårare att klara välfärden.

– Vi ser redan i dag att kommunerna har olika kommunalskattesatser, trots att högre skatter inte innebär bättre service. Och det beror på att vissa kommuner har svårare att finansiera välfärden och där behöver man ha ett högre skatteuttag för att nå samma välfärdsnivå. Från LO:s sida tycker vi inte det är rimligt, för oavsett var man bor i landet så ska man ha rätt till samma barnomsorg och äldreomsorg och därför ska skatteutjämningssystemet utjämna skillnader som beror på demografi. Och så som jag läser Sverigedemokraterna ställer de inte upp på det, utan de tycker att kommunerna ska få klara sig själva, säger hon.

Även om vi bortser från de moraliska aspekterna av att ett land som Sverige skulle vägra att ge skydd till flyktingar, så är påståendet om att flyktingpolitiken urholkar välfärden något som går på tvärs mot flertalet andra analyser som tvärtom visar att invandring är nödvändig för att upprätthålla dagens välfärdsnivåer. Exempelvis uppskattar arbetsförmedlingen i en rapport från 2015 att Sverige behöver ta emot 90 000 invandrare per år för att kompensera för sjunkande födelsetal och en allt äldre befolkning. Även Sveriges kommuner och landsting, SKL, konstaterar i sin senaste ekonomirapport att fortsatt hög invandring behövs för att vi ska få tillräckligt med arbetskraft i offentlig sektor.

Läs vidare på nästa sida: Arbetsmarknaden