Så kan skolan rädda pojkar från gäng och incelkultur

Hon menar att det är talande att det bara finns två forskare som har fokus på pojkarnas resultat. I skolan ligger pojkarna långt efter flickorna.

– Vi pratar inte om att vi har Europas största skillnad mellan pojkar och flickor i läsning. Pojkarna ligger 40 poäng efter flickorna. Och här på Mittuniversitetet, där jag arbetar, är bara tre av tio studenter killar. Sverige och de nordiska länderna har ju ganska starka skrivningar kring att vi ska ha en jämställd skola. Jag har läst flera studier som visar att de här könsskillnaderna har varit stabila och i viss mån ökande i nästan 50 år och ändå gör vi ingenting radikalt åt det.

Skär ner i viktigaste årskurserna

Både Ingela Stenberg och Fredrik Zimmerman är överens om att det är de första åren – förskoleklass till trean – som är viktigast för eleverna. Men det är redan där som pojkarna hamnar långt efter. Och när det varnas för nedskärningar i skolan är det ofta grundskolan som drabbas hårdast.

Pojkar är mer beroende av en duktig lärare.

– På gruppnivå är pojkar väldigt mycket mer beroende av en skola där läraren har resurser att hjälpa dem. Pojkar är mer beroende av en duktig lärare. Vill du skapa en bra skola är det framför allt på lågstadiet du ska sätta in resurser. Och det är just där som de flesta resurser har dragits in, säger Fredrik Zimmerman. 

I sina studier får Ingela Stenberg följa med in i klassrummen och se hur lärmiljön påverkar pojkarnas utveckling. I nästan två månader har hon följt tre klasser med elever i tvåan och två klasser med elever som går i femman. 

Pojkar har en högre tröskel när de som sexåringar börjar i förskoleklass. 

– Rent biologiskt är pojkar omognare när de kommer till skolan. Det påverkar framför allt språk och det exekutiva – att kunna planera och reglera sig själv. Både förskolan och förskoleklass är väldigt skolifierade. Pojkar som kanske är flera år yngre än flickorna rent biologiskt upplever plötsligt att de ska mätas väldigt tidigt. Och från tidig ålder inser många pojkar att ”hallå jag är inte så bra på det här”. 

Flickorna har bättre knep

När Ingela Stenberg betraktar eleverna i tvåan märker hon hur flickorna hittar på knep för att nå lärarna medan pojkarna är mer bundna vid regler. 

– Läraren säger att eleverna ska räcka upp handen när de behöver hjälp och då gör pojkarna det. Men flickorna tar sin bok och smyger efter läraren och så får de hjälp på det sättet. Genom att flickorna genskjuter det här systemet tar det väldigt lång tid för pojkarna att få hjälp. Och till slut tröttnar pojkarna och börjar pillra med annat och det leder till slut till att de får skäll. 

Vi har en biologisk skillnad som vi sedan socialt förstärker.

Ingela Stenberg ser att lärarna ger pojkarna korta instruktioner medan de samtalar mer med flickorna. Redan från förskolan pratar lärarna mer med flickorna.

– Och de här små samtalen som de har med flickorna är oerhört gynnsamma för deras språkutveckling och språket är ju grunden för alla ämnen. Vi har en biologisk skillnad som vi sedan socialt förstärker, säger hon. 

I Ingela Stenbergs nya avhandling har hon kommit fram till att pojkar är mycket mer beroende av läraren och av struktur, ordning och förutsägbarhet. 

– En vanligt förekommande arbetsmetod är att eleverna får jobba med eget arbete. Det är en dålig arbetsmetod för pojkarna som är mer omogna.  

Pojkar måste få vara ledsna

Hon tror att stökighet och social otrevlighet hos pojkar ofta bottnar i en otrygghet och att läraren måste jobba med det sociala klimatet i klassrummet. 

Barnen märker också att de blir behandlade olika av lärarna. Pojkarna berättade att ”lärarna håller utkik efter våra röster” och flickorna höll med om att lärarna var strängare mot pojkarna.

– Vi behöver reflektera över att vi behandlar flickor och pojkar på olika sätt. Det måste vi börja med när det är små. Vi behöver låta pojkarna också få sitta i knät och prata om att de är ledsna.

Fredrik Zimmerman, som mest har varit inriktad på högstadiet i sin forskning, hittar samma problem hos de äldre pojkarna. 

– Det finns en empatibrist mot pojkar. De vuxna bryr sig inte lika mycket om dem. De säger till pojkarna att ni måste öppna upp mer och prata om era problem men när de väl gör det möts de av tystnad. Och för att handskas med den situationen tar de till likgiltighet. 

Det är också därför pojkar är svåra att fånga i undersökningar om barn och ungas psykiska hälsa. 

– När man frågar om flickors och pojkars psykiska ohälsa använder man frågorna ”mår du bra?” eller ”mår du dåligt?”. Men när det kommer till pojkar behöver man lägga in ordet ”likgiltig”. Jag mår varken bra eller dåligt utan jag är likgiltig, säger Fredrik Zimmerman. 

”Ser mig som en kloakråtta”

Med den termen inkluderad visar studier att även pojkars mående är ganska dåligt. Sämst mår de som inte klarar skolan. 

– Pojkar som misslyckas i skolan mår skitdåligt. De tycker att andra ser ner på dem för att de är dåliga i skolan. När jag frågar hur de tycker att andra ser på dig svarar de att andra ser mig som en kloakråtta eller en neandertalare, säger Fredrik Zimmerman. 

Både Ingela Stenberg och Fredrik Zimmerman tycker att genusvetenskapen, som haft stort inflytande på många lärosäten, misslyckats med att beskriva pojkars situation. 

– Genusvetenskapens utgångspunkt är ju att jobba mot kvinnors underordning. Och det är ju positivt. Men det finns kontexter där andra grupper, som till exempel pojkar, är underordnade och behöver stöd, säger Fredrik Zimmerman. 

Ingela Stenberg berättar att de har ett perspektiv som provocerar och att de inte blir inbjudna till konferenser om genus.

– Det är tråkigt. Vi vill att alla barn ska lyckas. De här pojkarna är små och de är ju inte de som har satt män i 60-årsåldern i bolagsstyrelser. 

De här pojkarna är små och de är ju inte de som har satt män i 60-årsåldern i bolagsstyrelser.

Hon vill att pojkar ska inkluderas i den feministiska analysen. 

– Pojkar är inte en homogen grupp och det är inte de som skapat de patriarkala strukturerna som många feministiska forskare lyfter. Feminism som jag tolkar det borde handla om lika villkor och jämlikhet för alla. Och skolan ger inte pojkar samma förutsättningar. Särskilt pojkar med invandrarbakgrund slås ju oerhört tidigt ut ur skolsystemet.

Ingen kränkande syn

Fredrik Zimmerman berättar att den kritiken han får från genusvetare är att pojkar visar avstånd från skolan för att de ser nedvärderande på kvinnor och det feminina. 

– De menar att det inte är någon idé att lägga in pedagogiskt stöd för att det man i stället behöver jobba med är pojkars nedvärderande syn på kvinnor. Men det finns inga studier som visar att pojkar har sådan kränkande syn på kvinnor. Men det finns många studier som visar att när man har gett pojkar rätt pedagogiskt stöd så lyckas de bättre.

Han berättar att i Norge finns det sommarskolor som bara är inriktade på pojkar som har det svårare i skolan.

– De är väldigt framgångsrika. Där bryter de ner uppgifterna mycket i mindre delar. Och de sätter en liten rutan efter varje steg på uppgiften som pojkarna ska kryssa i för att se sin utveckling.

Fler bra tekniker för att höja pojkarnas resultat är enligt Fredrik Zimmerman att hjälpa dem med studietekniken och noga förklara hur det ska göra för att lösa uppgifterna. Det är också bra att som lärare gå ut och jobba uppsökande.

– De kommer ofta inte och ber om hjälp så det är bra att gå till dem och fråga: har du börjat med uppgiften? Har du förstått? Då upplever också pojkarna att läraren tror att de kan klara uppgiften. Annars säger pojkarna att de tror att läraren har gett upp.

Lärare som skapar positiva relationer till eleverna lyckas också bättre.

– Då känner eleverna en bättre samhörighet och tillhörighet till skolan. 

Ett vakuum som plockas upp

Fredrik Zimmerman säger att pojkar som misslyckats i skolan ofta blir lätta offer för de destruktiva krafterna i samhället. Han berättar att pojkar redan i mellanstadiet och högstadiet dras till destruktiva och misogyna influensers som Jordan Peterson och Andrew Tate. 

– Det är ett mönster hos dem som gör att pojkar attraheras av dem och det är att de säger: ”Hej, ni är ganska meningslösa och dåliga för ni kan ingenting. Men jag kan hjälpa er. Såhär kan ni skapa en disciplin så att ni blir bättre.”

Fredrik Zimmerman tycker att det är synd att det blir Andrew Tate som får berätta för killar i högstadiet hur de ska utvecklas. 

– Här finns ett vakuum som skulle kunna plockas upp av mycket mera positiva krafter. Men då måste man utgå från pojkars värld. Vilka problem upplever jag som pojke att jag har? Okej, du som pojke upplever att du har de här problemen, då ska jag hjälpa dig att utvecklas på ett positivt sätt.

Nu är Fredrik Zimmerman ute på en skola som har problem med att de kriminella gängen sliter i ett flertal av eleverna. 

– De finns en grogrund bland pojkarna som har väldigt svårigheter i skolan. Från att vara en person som är alldeles jäkla sämst och så kommer de in i de här gängen och helt plötsligt är de användbara. Pojkar finner ofta sitt värde i att någon annan ser dem som kompetenta. För första gången ser andra dem som personer med status. Och vad kan de göra? Jo, de kan använda sina kroppar och så dras de in i ett våldskapital.