Vägskyltar med samiska ortsnamn vandaliseras. Skolbarn kallas för lappjävel. Hemspråksundervisning omöjliggörs. Misshandelsfall. Josefina Skerk, ledamot i Sametinget för Jakt- och fiskesamerna, räknar upp några exempel på hur den nutida rasismen mot samerna yttrar sig.
– Det kan vara farligt att ha på sig kolten på vissa platser och under vissa tider. Man kan lätt råka ut för påhopp, både verbala och fysiska, säger hon.
Vad är det för platser?
– Jag skulle säga inom det som traditionellt är samiskt område. Alltså norra Sverige. Jag har blivit kallad för hora och allt möjligt kopplat till att jag haft på mig samekolten.
En av sakerna som upprör Josefina Skerk mest är hatbrotten där renar utsätts för djurplågeri.
– Det finns exempel på där renar har jagats genom snön med skoter tills de inte orkar springa längre och lägger sig ner. Då kör de medvetet över dem med skotern och lämnar dem svårt skadade i skogen.
I form av näthat följer rasismen också med ända in i hemmet. Josefina Skerk berättar att tonen kan bli ”extremt hätsk” i exempelvis rovdjursdebatter på sociala medier.
– Det är verkligen så där att ”skjut en lappjävel istället”, säger hon.
I våras gav regeringen Sametinget i uppdrag att kartlägga rasism och hatbrott riktade mot samer, samt komma med förslag på åtgärder innan den 1 oktober 2018. Budgeten är satt till en miljon kronor. I ett första steg har Sametinget kontaktat Uppsala – och Umeå universitet samt Sami Allaskuvla i Kautokeino för att få akademisk hjälp med arbetet.
En ny mandatperiod inleddes nyligen i Sametinget. I och med maktskiftet tillträdde Per-Olof Nutti från Samelandspartiet som styrelseordförande. Han beskriver den nutida rasismen mot samer som en del av vardagen. Att Björn Söder (SD) år 2014 gick ut och sa att samer inte är svenskar hjälpte inte.
– En del i den här processen är att få den svenska allmänheten att förstå att vi är det enda urfolket i Sverige.
Han berättar att Sametingets nya styre avser att fortsätta arbetet med kartläggningen.
– Vi kommer inte att lägga det under is utan fortsätter att jobba med det, givetvis.
Detsamma gäller arbetet för en sanningskommission.
– Jag kan kort säga att arbetet fortgår, men det kanske blir i en annan form. Vi måste tillsätta nya personer i alla fall och det kan komma nya synvinklar, men jag vet inte vad i dagsläget.
År 2015 började Sametinget och Diskrimineringsombudsmannen, DO, att arbeta för en sanningskommission – något som även bland annat Amnesty International yttrat sitt stöd för. Man hänvisar bland annat till att internationella organ som FN och Europarådet kritiserat svenska staten för att inte respekterar samers rättigheter som urfolk. Enligt DO dröjer Sveriges koloniala arv fortfarande kvar. Lars Lindgren, expert på DO:s utvecklingsenhet, menar att bland annat markrättighetsfrågor är exempel på det.
– Att komma till rätta med historien är en förutsättning för att komma till rätta med de problem som finns i dag, säger han.
Lars Lindgren berättar vidare att mörkertalet är stort gällande den nutida diskrimineringen, då anmälningsbenägenheten generellt är låg bland samerna. År 2008 synliggjorde myndigheten dock problematiken genom rapporten ”Diskriminering av samer – samers rättigheter ur ett diskrimineringsperspektiv”. I ett av exemplen skriver DO om en kvinna som fick en räkning på flyttstädning av ett kommunalt bostadsbolag trots att hon själv städat, med hänvisning till att ”en skitig lapp har ju bott här”.
Enligt Lars Lindgren är det svårt att uttala sig om hur utvecklingen sett ut sedan 2008.
– Men det samiska samhällets synlighet har ökat och på så sätt finns det en mer uttalat anti-samisk hållning på olika håll.
Inget datum är satt för när ett eventuellt krav på en sanningskommission ska ställas. Hittills har man bland annat haft rundabordssamtal och samlat kunskap, bland annat genom att titta på andra länders sanningskommissioner. Josefina Skerk anser att det är viktigt att kraven är brett förankrade.
Du har tidigare nämnt splittringen bland samerna. Är det ett hinder i arbetet för en sanningskommission?
– Det är ett hinder i vägen för nästan allting. Den enda lagstiftningen vi har att förhålla oss till kring samiska rättigheter är rennäringslagen som kom till under en era av rasism där man ville skilja ut renskötande samer i fjällen som ”riktiga samer” och alla andra skulle assimileras. Den splittringen slog jättehårt och vi lever med den fortfarande. Det finns en stor brist på tilltro grupper emellan, man lyckades helt enkelt väldigt bra med att söndra och härska.
Josefina Skerk hoppas därför att en eventuell sanningskommission även ska leda till att splittringen minskar.
– Ju mer vi lär oss om varandra desto lättare kommer det att vara att komma framåt i den frågan, säger hon.
