Alla vill inte till Europa. Många av de uppemot en miljon migranterna i Libyen har kommit dit för att stanna och jobba där. Men deras situation blir snabbt sämre, enligt FN-organet IOM, som nyligen avslöjade slavmarknader i staden Sabha. Människor säljs för ett par tusenlappar och hålls som slavar i månader. En ung man berättar för Newsweek att han såldes två gånger och kom undan först när hans familj skickade pengar för att köpa loss honom. ”Nästan alla kvinnliga migranter” har utsatts för sexuella övergrepp, rapporterar Newsweek.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Detta gör att allt fler allt mer desperata migranter tar chansen på Medelhavet trots att båtarna som smugglare skickar ut på havet blir allt osäkrare – delvis som en följd av att EU:s militära operation har förstört omkring 400 båtar. Det är inte ovanligt att migranter som vägrar gå på de sjöodugliga gummibåtarna dödas av smugglare eller tvingas stiga ombord med en pistol mot huvudet.
Som svar har EU:s gränskontrollorgan Frontex gått på offensiven. Deras fiende? Hjälporganisationerna som undsätter flyktingar utanför Libyens kust.
Frontex vill inte rädda
Mellan oktober 2013 och oktober 2014 räddade den italienska operationen Mare Nostrum omkring 150 000 människor. Men EU ville inte hjälpa till att finansiera insatsen, utan ersatte den med Triton, en Frontexledd insats.
Medan de italienska skeppen patrullerade hela havet ända ner mot Libyens kust höll sig Frontex operation nära Italien, sex till tolv timmar bort från området där de flesta drunkningsolyckor sker. I en rapport från 2014 skrev Frontex att detta på kort sikt kunde ”resultera i fler dödsfall” men att det var det bästa sättet att långsiktigt minska döden på Medelhavet, eftersom det skulle avskräcka migranter från att ge sig ut.
Nya uppgifter visar att Frontex dessutom försökt komma runt den internationella lag som säger att alla som är till sjöss är skyldiga att bistå nödställda. Under Mare Nostrum behandlade italienarna alla bekräftade nödsamtal som en nödsituation, enligt nyhetssajten The Intercept. Men i ett brev till de italienska myndigheterna – som The Intercept offentliggjorde i april – skrev Frontex att de ”rekommenderar starkt att nödsamtalet borde undersökas och verifieras och bara efter det, och om det är nödläge, aktivera andra sjöfartsresurser”.
Frontexchefen som skrev under brevet tillade att Frontex inte ser räddningsoperationer nära Libyen ”som nödvändig eller kostnadseffektiv verksamhet”.
”Med andra ord”, sammanfattar The Intercepts reporter Zach Campbell, ”så visste Frontex att de var tvungna att agera på nödsamtal. Men de patrullerade medvetet i fel område och dribblade med definitioner av nöd, vilket innebar att deras skepp med största sannolikhet skulle komma fram sent, om alls.”
Hjälporganisationer täcker upp
Det gick inte som Frontex tänkt sig. Sedan de tog över har över 11 000 migranter dött på Medelhavet, och ett dussintal hjälporganisationer har täckt upp utanför Libyens kust för att rädda så många de kan.
Av de migranter som räddades förra året plockades en fjärdedel upp av dessa organisationer. I år rör det sig om en tredjedel. Organisationerna lämnar sedan ofta över flyktingarna till Frontex eller den italienska kustbevakningen för vidare transport till Italien.
Hjälporganisationerna själva menar att många fler hade dött om det inte vore för deras arbete. Men de senaste månaderna har Frontex vid upprepade tillfällen anklagat organisationerna för att samarbeta med smugglare på både direkta och indirekta sätt.
”I maskopi” med smugglare
”Vi måste förhindra att europeiska båtar stödjer de kriminella nätverken och traffickers i Libyen genom att plocka upp migranter närmre och närmre den libyska kusten”, sa Frontex chef Fabrice Leggeri till den tyska tidningen Die Welt i februari.
Leggeri hänvisar till lösryckta vittnesmål från migranter, som hjälporganisationerna avfärdar med emfas. Det har dock inte stoppat en italiensk åklagare från att starta en undersökning för att se om det ligger något i Frontex anklagelse om att hjälporganisationerna ”står i maskopi” med smugglarna i Libyen.
Det föreligger dock ingen formell anklagelse eller något åtal, vilket försätter hjälporganisationerna ”i en totalt hjälplös situation, då det inte finns några legala vägar att bemöta dessa tendentiösa påståenden”, enligt ett upprop av flera EU-parlamentariker häromveckan som även krävde att Fabrice Leggeri tar tillbaka sina påståenden och slutar attackera frivilligorganisationerna.
Går att stoppa döden
Under tiden fortsätter hjälporganisationerna sitt arbete. Under påskhelgen var de ledande i att rädda över 8 000 personer utanför Libyens kust. Debatten om att hjälpbåtarna skulle hjälpa till att locka ut migranter på havet är inte filosofisk, påminde The Intercepts reporter Zach Campbell den 14 april. ”Ytterligare 100 personer dog igår. Detta är dödsfall som kan förhindras.”
