Aldrig förr har så många ringt till Sveriges nationella stödtelefon för den som blivit utsatt för hot, våld eller sexuella övergrepp. Men Johanna Belachew, verksamhetschef på Nationellt centrum för kvinnofrid som driver Kvinnofridslinjen tillsammans med Akademiska sjukhuset, ser det mer som en framgång än som ett bakslag.
– Vi hoppas och tror att ökningen beror på att det pratas mer om mäns våld mot kvinnor och om våld i nära relationer, och att det också finns en ökad medvetenhet inom vården och socialtjänsten. Har de blivit bättre på att fråga om våld gör det att utsattheten upptäcks tidigare, att fler kvinnor förstår att de är utsatta och då söker hjälp, säger Johanna Belachew.
Inte minst tror hon att fler känner till Kvinnofridslinjen nu än tidigare. Att ökningen skulle bero på att fler kvinnor är utsatta tror hon inte.
– Att det skulle öka så för varje år finns inget som tyder på. Istället verkar det som att våldet är ganska konstant, säger hon.
Topp under pandemin
Det tidigare rekordåret för Kvinnofridslinjen, 2020, kan det dock ha varit en ökning i antalet kvinnor som blev utsatta.
– Det var under pandemin, och vi vet att isoleringen och tiden man tillbringade i hemmet var ett problem. Även på så sätt att det kanske var svårare att få hjälp från sjukvården, säger Johanna Belachew.
De allra flesta som ringer till Kvinnofridslinjen är kvinnor som själva är utsatta, som vill prata anonymt med någon som har kunskap om våld och våldets mekanismer. De kan också få hjälp att lotsas vidare, till exempel till en kvinnojour. Men även andra hör av sig till Kvinnofridslinjen.
– Ibland är det anhöriga som ringer som vill få får om hur de kan hjälpa någon som är utsatt, eller chefer, kollegor och sjukvårdspersonal. Men den allra största delen är kvinnor som ringer för att bara få prata.