Det ska ganska mycket till innan en vuxen kurdisk man börjar gråta inför en annan man. I synnerhet om det inte ens är någon närstående, utan en främmande journalist som kommit för att göra en intervju. Men när vi slagit oss ner för att prata längst bak i lagerrummet i hans pizzeria, i en stad någonstans i mellersta Sverige, dröjer det inte länge innan stora tårar börjar rulla ner för Tolhildan Acets kinder. 

Frågan som triggar tårarna är hur Säkerhetspolisens och Migrationsverkets bedömning av honom påverkar hans familjs liv i Sverige.