En gång på ett år har hemtjänsten bäddat rent hemma hos Marie Ridderströms bror, som drabbats av stroke. Något som gjordes först efter att hon vid upprepade tillfällen bett om det. 

Marie uppskattar att man under samma period städat broderns lägenhet som mest fyra gånger, något som egentligen ska ske var tredje vecka. 

På bilder hon visar i mobilen från lägenheten i i Gällivare syns högar med smutstvätt i badrummet och en rollator täckt av klibbiga matrester och fläckar, en situation som uppmärksammats av NSD. 

– De gånger de faktiskt tvättar så knölar de bara in allt i skåpen sen, ofta blött. Då börjar det mögla istället, säger Marie. 

För att brodern ska slippa leva i misär har Marie själv fått kliva in och hjälpa till. Förutom att städa, byta urinflaska och hjälpa till med inköp försöker hon stötta upp socialt. 

– Efter att stödenheten kopplats in har situationen blivit bättre vad gäller den psykosociala biten. Men ofta är det jag som torkar golv och skurar, trots att han har rätt till städinsatser. 

Dödsfall och sexuella övergrepp

En rad skandaler har skakat hemtjänsten i Gällivare kommun på senare år. Under 2021 hittades två personer döda i sina hem.

Den ena mannen borde ha fått besök fyra dagar i veckan, men hade då inte tittats till av hemtjänsten på cirka 10 dagar. Den andra mannen fick aldrig de matlådor som skulle levereras av kommunen och upptäcktes död först tre veckor senare.

Så sent som förra året slog både brukare och anhöriga larm om att en manlig hemtjänstvikarie utsatt flera äldre kvinnor för sexuella övergrepp. 

I ett annat uppmärksammat fall från i fjol lämnades maten hängandes på dörrhandtaget av hemtjänsten då personen inte öppnade. När polisen tillkallades dagen efter hittades den boende svårt uttorkad på golvet och dog senare på sjukhus.

När föreningen SPF Seniorerna jämförde kvaliteten inom hemtjänsten hamnade Gällivare i botten år 2025 – sämst av samtliga 290 kommuner.

30 brukare på en dag

Marie vill inte lägga skulden för hennes brors situation helt och hållet på hemtjänstpersonalen. Många gör så gott de kan med dåliga förutsättningar, menar hon. 

– Jag pratade med en kille som sa att han hade 30 brukare att besöka bara på en dag. Det säger sig självt att det inte hinns med, i alla fall inte om man ska göra ett ordentligt jobb, säger hon. 

De blir helt nedbrutna mentalt. I gruvan har du bättre villkor, högre lön och större pensionsavsättningar. Det är klart att det är lockande.

Hon upplever att mer rutinerad, erfaren personal har börjat söka sig till andra arbetsplatser i området på grund av det pressade tidsschemat, bland annat till gruvorna. 

– De blir helt nedbrutna mentalt. I gruvan har du bättre villkor, högre lön och större pensionsavsättningar. Det är klart att det är lockande, säger Marie. 

Situationen har fått henne att fundera över hur det ska gå för henne och hennes man den dag de själva eventuellt kommer att behöva hjälp. 

– När jag pratar med grannar säger de att det är bäst att börja samla tabletter, för i den här kommunen kan man inte bli gammal.

Ständigt dåligt samvete

I Luleå, nästan 25 mil söderut, befinner sig Hanna Ling, avdelningsordförande för Kommunal Norrbotten, och Marita Eriksson Nilsson, ordförande för Kommunal i Gällivare och Jokkmokk. De hymlar inte med att det råder bemanningskris inom hemtjänsten.

 – Det gäller egentligen vården överlag. Det är väldigt stor personalomsättning och svårt att få vakanta tjänster tillsatta, säger Hanna Ling. 

För de som arbetar beskriver de en tuff arbetsmiljö, som präglas av minutstyrning och konstant stress. 

– Krav och resurser stämmer inte alls överens. Man lägger bara mer och mer på våra medlemmar, som sen får trolla med knäna, säger Marita Eriksson Nilsson.

Hon arbetar själv inom äldreomsorgen vid sidan av sitt fackliga uppdrag och är väl medveten om hur ett arbetspass kan se ut. 

Indragna raster. Toabesök som inte hinns med. Ett ständigt dåligt samvete och oro över att ha missat något. 

– Vi jobbar inte med maskiner, vi jobbar med människor. Jag vill komma hem och känna att jag gjort ett bra jobb och kunna sova gott. Men det är svårt. 

Ratar minutstyrning

Hur mäter man hur många minuter en måltid ska få ta? Hur många minuter en gammal människa behöver för att duscha? 

Sitter du hemma och är jätteensam kanske du inte äter så fort för att du också vill hinna byta några ord, bara prata en stund. Det behovet går inte att mäta.

För Hanna Ling och Marita Eriksson Nilsson är minutstyrning ett ovärdigt system för både personal och brukare. 

– Sitter du hemma och är jätteensam kanske du inte äter så fort för att du också vill hinna byta några ord, bara prata en stund. Det behovet går inte att mäta. Samtidigt är det oerhört tungt för personalen att känna att man inte kan ge den tiden, säger Hanna Ling. 

De är bekymrade över hur sommaren ska gå ihop. Gällivare kommun har på förhand aviserat att vissa insatser kommer behöva begränsas eller utebli på grund av bemanningssituationen. I en kampanj på sociala medier utlyste man i våras hittelön i utbyte mot tips på personer som kunde tänkas arbeta som vårdbiträde eller undersköterska. 

Hanna Ling fnyser. 

– Kanske skulle man börja med att satsa på den personal man redan har och se till att de har hyggliga villkor och bra arbetsmiljö. Då kanske personalomsättningen inte skulle vara ett problem från första början. 

Vill nyansera bilden

I ett skriftligt svar till Dagens ETC skriver Anastasiia Adellberg, avdelningschef för Hemvården på socialförvaltningen i Gällivare kommun, att det vore oseriöst att påstå att man inte har utmaningar. 

De största utmaningarna, beskriver hon, handlar främst om att säkerställa rätt bemanning och kompetens över tid samtidigt som man möter en ökad efterfrågan på vård- och omsorgsinsatser.

”Det är en utmaning som delas av många kommuner, inte minst glesbygdskommuner där konkurrensen om utbildad personal är stor och rekryteringsunderlaget begränsat”, skriver Anastasiia Adellberg. 

Vad gäller kritiken mot minutstyrning vill hon nyansera bilden. 

”Även om insatserna planeras utifrån en uppskattad tidsåtgång är arbetssättet i stor utsträckning tillitsbaserat.”

Hon ser ingen motsättning mellan att satsa på rekryteringskampanjer och samtidigt arbeta för god arbetsmiljö för befintlig personal. 

”För våra befintliga medarbetare är en god arbetsmiljö nära kopplad till att det finns tillräckligt många kompetenta kollegor, kontinuitet i arbetsgrupperna och en stabil bemanning över tid.”

Orolig för framtiden

Till hösten ska Marie operera knäet. Då kommer hon inte att kunna hjälpa till lika mycket hemma hos sin bror. 

Hon oroar sig för hur det ska gå. Hur det kommer att se ut om hon inte är där. Går det längre än någon dag mellan besöken får hon dåligt samvete. 

– Jag märker hur mycket det betyder för honom, att jag är där och gör lite fint och stöttar upp. 

Hon oroar sig också för sig själv. För hur hon ska orka i längden. Att hon ska räcka även till sina barnbarn. 

– Det är jättefina pojkar. Jag vill ju orka finnas till för dem också.