För i slukhålet med hundratals sms avslöjas hur töntigt Svensson allt är. Pang-pang och ladd, raffel och hot finns ej här. Istället utvecklar man i kommunikationen en långvarig och, i alla fall på ytan, varm relation med sin svartmäklare, precis som man gör med, tja, sin frisör? Man strösslar glada emojis, önskar trevlig kväll, god jul, ha det gött! Någon minsta ynka tråd av tankar kring att man ändå pysslar med grov organiserad brottslighet, nej, det får man leta länge efter bland alla vänligheter. Som ett voffsigt sockermess som åklagaren myndigt läser upp, ord för ord: ”Har tänkt på den där söta hunden, har ni hittat ett hem till den?”.
Jo, jag kan lugna er djurvänner. Förundersökningen visar att jycken Olof faktiskt fick ett nytt hem. Det fick även människan Clara. Med hjälp och kosing från pappa IT-konsult och mamma HR-chef så kunde den då 20-årige studenten 2018 lämna föräldrahemmet. Det blev 26 hyreskvadrat med kokvrå mitt på Söder och raggelavstånd till Medborgarplatsen. För det ska konsultpappan har betalat 260 000 kronor cash i kuvert: ”Det var mitt sätt att få ut mitt barn”, säger han utan omsvep i vittnesbåset.
Fadern med den obligatoriska innerstadshalsduken berättar utan krusiduller hur skuggaffären gått till. Med skenbyte, falsk folkbokföring och krångliga bankomatuttag av sedlar. Det är hyfsat rikt på detaljer. Ingen skam, svartmäklande är en stor marknad för den som kan och det är kul att gå på rättegång, tycker han.
Minnesbanken är så blank att Clara inte ens klarar av att svara på var hon bodde för fem år sedan
Drabbats av amnesi
Dottern däremot, hon snackar men har drabbats av en oturlig amnesi. Av allt det Clara, som vi kan kalla dottern, yppat i förhör minns hon nu inte ett jota. Tystnaderna är långa. Åklagarens suckande allt högre, tålamodet kortare, rösten skarpare. Den unga kvinnan, idag en ”email marketing specialist”, kommer inte ihåg om hon pluggade eller jobbade när kontakten med svartmäklarna inleddes 2017. Hur stor köpesumman var eller om kontanter bytte hand. Minnesbanken är så blank att Clara inte ens klarar av att svara på var hon bodde för fem år sedan. Anmärkningsvärt.
Nå. Offentliga register, hyreskontrakt med hennes namn på, och alla dessa tradiga sms finns tack och lov för att friska upp minnet. Plus: den oansenliga medelålders bankmannen i rutig täckväst, med uppsynen flödande av djup ångest, han som sålt sin eftertraktade förstahandsetta på Södermalm, erkänner prick allt. Till och med att han ljög i sitt första polisförhör. Mannen fick 120 000 kronor och resten gick till de mäklande mellanhänderna.
Vill inte kommentera
Polis, åklagare, säljare, köpare – alla är ense om hur denna smutsiga bostadsbusiness gått till. Utom den lågmälda cirkusens huvudpersoner: de påstådda svartmäklarna Susanna och Elin, mor och dotter. De kör samma race som hittills. Man vill inte kommentera, spekulera, minnas, svara eller veta något om någonting. Kyligt svaras ”jag känner inte igen det där sms:et” gång på gång när åklagaren petar på med sina bevis.
Men humöret och humorn är det inget fel på. Susanna hälsar mig glatt god morgon, och:
– Jaså, jag trodde du skulle ha tårta med dig till mig idag. Jag fyller år, säger hon, 54-årsdagen till ära nedtonat klädd i smårutiga gråa kostymbyxor och kritvita sneakers av känt märke.
Förhandlingarna beräknas pågå i ytterligare minst en månad.
