Minnet av myset med svartmäklarna är som bortblåst i rätten

Runt om i riket jublar folket på gatorna över ratade restriktioner. Inne i sal 19 på Stockholms tingsrätt är stämningen dock sövande. Högst ordinärt, inget spektakulärt, endast ännu en dag i den lååånga rättegången om mor och dotters påstådda miljonhandel med svarta förstahandskontrakt på hyreslägenheter. Juridiken ­lunkar på och vi är inte ens halvvägs ­igenom. Noll åhörare, noll press. Ingen vill höra åklagare Söderman med stabil stämma tröska sida upp och sida ner med vad som synes vara solida, och supertrista, bevis. Det är för beklämmande alldagligt. Och vardagligt. 

För i slukhålet med hundratals sms avslöjas hur töntigt Svensson allt är. Pang-pang och ladd, raffel och hot finns ej här. Istället utvecklar man i kommunikationen en långvarig och, i alla fall på ytan, varm relation med sin svartmäklare, precis som man gör med, tja, sin frisör? Man strösslar glada emojis, önskar trevlig kväll, god jul, ha det gött! Någon minsta ynka tråd av tankar kring att man ändå pysslar med grov organiserad brottslighet, nej, det får man leta länge efter bland alla vänligheter. Som ett voffsigt ­sockermess som åklagaren ­myndigt läser upp, ord för ord: ”Har tänkt på den där söta hunden, har ni hittat ett hem till den?”.