Ett bullshit job – tramsarbete – är ett arbete som inte gör någon nytta. Någon skriver rapporter som aldrig blir lästa, kryssar i formulär som ingen sedan bryr sig om, är sysslolös timmar i sträck eller säljer telefonabonnemang som egentligen inte skiljer sig från det köparen redan har.
Onödiga jobb har uppfunnits
Enligt Graeber är det här svaret på gåtan om varför vi trots automatisering, datorisering, robotisering och teknisk effektivisering varken fått kortare arbetstid eller massarbetslöshet – nya onödiga jobb har uppfunnits i takt med att de egentligen nödvändiga arbeten blivit färre.
Två amerikanska ekonomer, North och Wallis, kom redan på 1970-talet fram till att en punkt passerats när amerikanerna använde mer än hälften av sin arbetstid inte för att faktiskt producera något utan för att ta betalt, marknadsföra, administrera, registrera, skriva och läsa ansökningar, rättsprocesser, ge order eller övervaka andra anställda. Ekonomerna kallade det ”transaktionellt” eller ”motivationellt” arbete. Hur mycket av det är egentligen nödvändigt?
I en brittisk opinionsundersökning svarade i alla fall 37 procent att ”mitt arbete fyller ingen funktion”; 13 procent var osäkra, och bara hälften kände sig säkra på att de faktiskt gjorde någon nytta på jobbet. Liknande resultat finns från bland annat Nederländerna.
– Sådana svar är nog det tydligaste statistiska beviset vi har för att en stor del av allt arbete som utförs i samhället är onödigt, säger Roland Paulsen, som själv forskat på vad han kallar ”tomt” arbete – arbetsdagar som till stor, ibland största, delen bara består av dödtid.
Ett stort mysterium
Att definiera onödigt arbete blir snabbt komplicerat – menar vi onödigt för arbetsgivaren? Eller för samhället? Och vem avgör i så fall vad som är onödigt – är produkter som selfiepinnar eller flaskvatten onödiga?
– Om inte ens den som själv har jobbet uppfattar det som meningsfullt, då kan man utgå från att det nog inte är meningsfullt. Och en undersökning (från Finland) visar exempelvis att kontorsanställda i genomsnitt har noll arbetsuppgifter under två timmar per dag i genomsnitt – men det är mycket ojämnt fördelat, så för en del är det betydligt mer.
Graeber berättar exempelvis om en kvinna vars enda uppgift var att boka möten för en aktiemäklare, som själv bara var upptagen ett par timmar om dagen.
Men det lämnar ett stort mysterium: ska inte kapitalismen kännetecknas av jakt på maximal vinst – och därför av en hänsynslös effektivitet och jakt på kostnader? Varför skulle då företag (för en stor del av alla tramsjobb återfinns i privata företag) betala människor för att göra ingenting, eller ingenting nyttigt?
”Finansiell neo-feodalism”
Graeber jämför i ett avsnitt kontoren på moderna storföretag med feodaltidens slott och gods – de anställda fyller delvis samma sociala funktion för cheferna i hierarkin som hov och tjänstefolk kring den tidens kungar och adelsmän, menar han.
Kan det vara här svaret finns? Kanske är bilden vi har av dagens ekonomiska system som en skoningslös äta-eller-ätas-konkurrens mellan företag förlegad. Ekonomen Michel Hudson har myntat just begreppet ”finansiell neo-feodalism”. Idag, menar han, domineras världen av finansintressen som plockar ut ränta ungefär som de gamla feodalherrarna krävde tribut; i de flesta länder betalar exempelvis människor i genomsnitt runt 25 procent av sin inkomst till antingen huslån eller hyra, enligt en OECD-rapport. De nya nätföretagen upprätthåller vart och ett monopol i sin sektor. Privata intressen i välfärden lever på stort sett garanterade inkomster från skattepengar.
– Kapitalismen går mot allt mindre konkurrens eftersom de stora aktörerna har intresse i att ersätta marknader med oligopol eller helst monopol. De största företagen i dag omsätter lika mycket som hela nationer. De är planekonomier av sovjetisk modell, konstaterar Roland Paulsen.
Vårt största samhällsproblem idag
Graeber konstaterar också att ju mer uppenbar, konkret nytta ett yrke gör, desto lägre lön tenderar det att ha. Sveriges tio högst betalda yrken idag är finansmäklare, läkare, pilot, traders och fondförvaltare, finansanalytiker och finansekonom, fastighetsmäklare, lednings- och organisationsutvecklare, advokat, domare, och jurist. Bara två av dem (läkare och pilot) gör en uppenbar, konkret fysisk nytta; hela fyra hör hemma i finanssektorn, och en del, som fondförvaltare, är konstaterat meningslösa eftersom det redan visats att slumpen eller ett enkelt datorprogram klarar samma uppgift.
– Den här snedfördelningen skulle jag säga är vårt största samhällsproblem idag. En anledning är förstås att kapital är främsta källan till makt, och kapitalet avgör själv fördelningen, säger Roland Paulsen.
Om man ser finansvärlden och storföretagen som dagens aristokrati, med en garanterad penningström att fördela, blir detta myller av ofta välbetalda arbeten med vagt definierade uppgifter vår tids motsvarigheter till hov och uppassare.
Graeber konstaterar också att det inte är lätt att se vilken social grupp som skulle göra uppror mot fenomenet med tramsarbeten. Kanske går det rentav att föreställa sig motsatsen – att den ökande gruppen som arbetar med meningslösa uppgifter är en konservativ kraft, som ogärna funderar på radikala ekonomiska reformer eftersom de anar att de då själva skulle bli överflödiga?
– Jag tror ändå att de flesta har en insikt och en önskan om att göra något meningsfullt, privat även om det inte är något man kan säga utåt och officiellt. Att det trots allt är så många som svarar att deras egna arbeten är meningslösa tycker jag tyder på det, säger Roland Paulsen.
David Graebers kategorier av tramsarbeten
Lakejer existerar bara för att någon annan ska känna sig eller framstå som viktig – ofta assistenter, receptionister, personliga sekreterare, portvakter och liknande.
Torpeder fyller en aggressiv roll – telefonförsäljare, företagsjurister, lobbyister och reklammakare exempelvis, och en organisation behöver dem ofta bara för att bekämpa andra organisationers torpeder.
Avbockare existerar bara för att en organisation ska kunna hävda att den gör något de egentligen inte gör, till exempel uppfyller mångfaldsmål eller lyssnar till allmänhetens åsikter.
Silvertejpare utför en verklig uppgift, men uppgiften existerar bara för att arbetet är ineffektivt organiserat.
Ordergivare har bara i uppgift att dela ut arbetsuppgifter, som antingen i sig själva är meningslösa, eller som annars de som direkt gör jobbet hade klarat av att fördela själva.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
