Kris i västra Burma – Sverige skyldig att ta ställning

Just nu genomförs en kontroversiell folkräkning i Burma/Myanmar, med hjälp av FN:s befolkningsfond UNFPA och Sverige. Samtidigt har konflikten i Rakhine i västra Burma blossat upp på nytt – samtliga internationella biståndsarbetare evakuerades i helgen efter att en NGO som hjälper de statslösa rohingyas fysiskt attackerats.

Människorättsgrupper och företrädare för etniska minoriteter i Burma har vid upprepade tillfällen varnat FN och internationella givare för att inkludera frågor som rör etnicitet och religion i folkräkningen. Sådan kategorisering kan öka spänningarna i landet ytterligare, i ett läge då känsliga fredsförhandlingar med etniska minoritetsgrupper pågår, och då landets muslimer utsätts för dödligt våld och systematisk diskriminering.

Folkräkningen omfamnar den tidigare militärregimens uppdiktade och direkt felaktiga förteckning av landets folkgrupper. Exempelvis delas många folkgrupper upp som flera mindre och bynamn listas som etnicitet, medan andra grupper som faktiskt existerar inte finns med.

Mest oroande är att Burmas regering nyligen proklamerat att den statslösa muslimska minoriteten i Rakhine inte får självidentifiera sig som rohingyas. Detta för att vinna stöd hos majoriteten som betraktar de flesta muslimer i Rakhinestaten som illegala immigranter. Fler än 40 000 personer demonstrerade nyligen mot att individer ska få identifiera sig som just rohingya. Således har den svenskfinansierade folkräkningen underblåst mobilisering av hatkampanjer i Burma och på ett olyckligt vis bidragit till konflikt snarare än försoning.

Efter helgens attacker finns inga internationella humanitärarbetare kvar i Rakhinestaten. Omvärlden får inte bevaka vad som händer rohingyas, som systematiskt avhumaniserats av Burmas regering. Läkare utan gränser utvisades av regeringen redan i februari. De upp till 200 000 personer som hålls segregerade i läger och särskilda kvarter riskerar nu att inte ens nås av basal hjälp som mat och sjukvård.  

Den ledande burmesiska aktivisten och Anna Lindh-pristagaren Khin Ohmar från Burma Partnership, nu på besök i Sverige, förfäras över utvecklingen: ”Straffrihet är ett alltför milt uttryck för de förmåner nationalistiska extremister åtnjuter. Snarare är hat- och våldskampanjerna i Rakhine ett komplement till regeringens egna policys”, säger hon.

UNFPA och givare till Burmas folkräkning, inklusive Sverige, har en skyldighet att markera mot den oroväckande utvecklingen i Rakhinestaten. Det är inte bara humanitärt tillträde som åter måste garanteras liksom alla individers rätt att delta i folkräkningen på lika premisser. Omvärlden måste även kräva att Burmas makthavare stoppar förföljelsen av rohingyas och ställer förövare inför rätta.       

Grundläggande uppgifter om en befolkning, såsom dess storlek, är nödvändiga för att ett land ska kunna administreras och för att dess invånare ska kunna tillhandahållas offentliga och privata tjänster. Till exempel kan svenska Ericsson – som i veckan fick en beställning på att bygga telenät i Burma – vilja veta hur många kunder det rör sig om. Men Sverige och andra internationella givare har valt att bortse från människorättsgruppers vädjan att frågor om etnicitet och religion ska uteslutas ur folkräkningen. Nu är de skyldiga att agera mot den eskalerande krisen i Rakhine.

Matilda Hald, verksamhetsansvarig Svenska Burmakommittén
Shantana Shahid, informationsansvarig Svenska Burmakommittén