Det är november 2015. Till Burgsvik på södra Gotland, en ort med drygt 300 invånare, anländer 98 flyktingar till pensionat Björklunda. De möts av en välkomstkommitté av ortsbor. Efter bara några dagar drar Eva Hållsten igång en volontärgrupp. De ordnar en välkomstfest för de asylsökande och halva ortens befolkning, 150 stycken, dyker upp – redo att ta emot sina nya grannar.
– Det kändes bara så självklart. Vi kunde inte varandras språk men några pratade engelska och kunde översätta från arabiska. Vi lade ut kartor och alla fick peka ut var de kom ifrån, berättar Eva Hållsten.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Välkomstfesten blir startskottet för ett stort engagemang i hela bygden. Volontärgruppen drar igång med svenskundervisning, textilverkstad och cykelskola. Ungdomarna sätts i ortens fotbollslag. Det ordnas simskola.
– Det är så underbart. För alla kvinnor och flickor som kommer dit har det blivit så mycket mer än en simskola – en egen plats för dem att vara på. De är som delfiner i vattnet med sina sjalar, säger Eva Hållsten.
Samlade in reflexvästar
På många andra håll i Sverige har flyktingars ankomst mötts med misstro och motstånd. Men inte i Burgsvik.
– Det folk var mest oroliga för var att de asylsökande inte hade reflexvästar när de gick på vägen i mörkret. Vi löste det genom att samla in reflexvästar och ge till dem. För människor som överlevt krig så var det här en ganska lätt sak att lösa, säger Eva Hållsten.
Det är inte bara altruism som styr Burgsviksborna. Tillskottet av människor från Syrien, Afghanistan, Iran och Kuwait innebär att den lilla orten kan dra stora vinster.
Som beskedet att skolan, nedläggningshotad under många år, får vara kvar. Ökningen från 30 till 44 elever gjorde att det blev svårt för politikerna att stänga den.
Nyligen kom dåliga nyheter. Björklundapensionatet tvingas stänga igen och alla måste flytta. Orsaken är att Migrationsverket stänger flera tillfälliga asylboenden runt om i landet efter att flyktingmottagandet minskat dramatiskt sedan i vintras. Men ortsborna har nu bildat en förening som samlar in pengar för att de som vill ska kunna bo kvar i Burgsvik.
– Vi har fått 120 personer att betala in 300 kr i månaden, vilket gör att 30 personer kommer att kunna bo kvar i Burgsvik.
Satsningarna och metoderna för etablering av nyanlända skiljer sig fortfarande stort mellan olika kommer.
Integration i samhället startar ofta först flera år efter att de anlänt. Adnan Abdul Ghani, initiativtagare till en unik modell i Vänersborg, menar tvärtom att integrationen måste starta från dag ett. Modellen går ut på att flyktingar får börja praktisera som lärare efter bara några månader i Sverige. Även läkare, ingenjörer och hantverkare har fått komma ut i arbetslivet.
– Det här är människor som har mycket kompetens och erfarenhet. De har varit aktiva i hela sina liv. Nu sitter de och blir deprimerade på boendena eftersom de inte gör någonting, säger Adnan Abdul Ghani, initiativtagare till Supportgroup Restad gård, en grupp där asylsökande och svenskar jobbar ihop för att ge stöd åt nyanlända.
Uppmanar asylsökande
Adnan Abdul Ghani uppmanar asylsökande på boenden att själva organisera aktiviteter – inte vänta på att volontärer ska göra det åt dem. Volontärerna räcker inte till för att hjälpa alla.
– Till volontärerna säger jag ni behöver inte ”barnvakta” flyktingarna – bara ge dem verktyg. Behandla dem inte som offer. De behöver hjälp med språket och kontakterna, det är allt, säger Adnan Abdul Ghani.
Supportgroup har kartlagt vilken yrkeserfarenhet och utbildning de boende har. Det visade sig att 60 procent har en högre utbildning.
– Vi har till ungefär 40 ingenjörer, 30 läkare och 30 lärare med yrkeslegitimationer, säger Adnan Abdul Ghani.
Modellen i Vänersborg har gett totalt 170 personer praktik och 40 personer arbete. Och efter det lyckade utfallet sprids den nu till fler kommuner runt om i landet.
