Brasilien har haft Michel Temer som president i snart ett helt år. Och det har varit tufft för både honom och Brasilien. I mars hamnade han i en ny mediastorm efter att 40 privata företag ha mutat livsmedelsinspektörer för att få sälja dåligt eller ruttet kött – till miljardbelopp, och exporterat över världen. Bland annat ska 90 ton skämd oxfilé sålts till Sverige. För att visa sitt förtroende för den brasilianska köttindustrin ordnade Michel Temer en grillfest för diplomater och högt uppsatta beslutsfattare, där bland annat den svenske ambassadören Per-Arne Hjelmborn deltog. Grillfesten hånades på sociala medier.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Många gnisslade tänderna när doldisen Michel Temer, från mittenpartiet PMDB och som aldrig vunnit ett presidentval, blev president. Detta efter att senaten avsatt Arbetarpartiet, PT:s, Dilma Rousseff den 12 maj förra året. Michel Temer, som ingick i samlingsregeringen med PT väntade inte på riksrättens utredning. Omedelbart efter Dilma Rousseffs frånträde sparkades de socialdemokratiska ministrarna och ett fullskaligt systemskifte iscensattes. Det blev tydligt för alla kommentatorer att syftet inte var att göra sig av med en dålig president. Det var politiken som skulle ändras eftersom folket valt fel. Redan månaden efter maktövertagandet protesterade fackföreningar, tjänstemän och skådespelare från röda mattan i filmfestivalen i Cannes. Sedan dess har proteströrelsen vuxit.
Lågt förtroende
Orsakerna till det låga förtroendet för Michel Temer är många. En uppenbar anledning är att Temer satt i regeringen tillsammans med Dilma Rousseff och eventuella kritiker av hennes tid vid makten också är skeptiska till hennes gamla kollegor. Andra tycker att Michel Temer kom till makten genom ett orättvist maktövertagande eller statskupp mot Dilma Rousseff.
Ytterligare en anledning är att Michel Temer är en av de över hundra utpekade federala politiker som utpekas av polisen som skäligen misstänkt för mutbrott med utbetalningar från pengatvättande företaget Odebrecht, den så kallade biltvättshärvan. Brasiliens befolkning är trött på korruptionsskandaler och Michel Temer misstänks ha deltagit i Brasiliens och världens genom tiderna största. Anseendet förbättras inte av att hans regering just drivit igenom en lag som gör det omöjligt, till och med straffbart, för åklagare att utreda politikers inblandning i mutbrott.
Facket ser rött
Landets investeringar från utlandet har ökat sedan Michel Temer utlovade en stor pensionsreform och senaste månaden har sysselsättningen stigit något efter två år av växande arbetslöshet. För att angripa det stora statliga budgetunderskottet, vill Michel Temer minska fackföreningarnas rätt att förhandla kollektivavtal, samt försämra anställningsskyddet. Attackerna har fått fackföreningsrörelsen att se rött. Och det är inte bara de vanliga vänsterfacken, som Rios gymnasielärare eller Sao Paulos tunnelbaneförare, som reagerar.
Arbetare på stora industrier där socialdemokraternas fackförening CUT fortfarande har stort inflytande, som Scania och Volkswagen, deltar i storstrejken den 28 april. Även Forca Sindical, en fackföreningsfederation med nära band med Michel Temers parti PMDB, mobiliserar för fullt till storstrejken. Eller som José Afonso da Silva kallar det, den stora paralyseringen.
– Vi kommer att få hela staden att stanna, säger José Afonso da Silva till ETC.
José Afonso da Silva har varit aktiv i Brasiliens sociala rörelser i årtionden. I dag är han i 50-årsåldern och engagerad i MTST, de taklösa arbetarnas rörelse.
”Vi vill inte ha smulor”
Sao Paulo är inte vilken stad som helst. Det är Brasiliens största, med djupa klassklyftor som skär genom stadsbilden. Ingen stad har lika många privata helikoptrar. Eller uteliggare. Sao Paulo är födelseorten både för landets finanskapitalistiska överklass, och mörkröda industrarbetarrörelse som störtade diktaturen på 1980-talet.
– Alla kommer att delta. Industrifacken på Mercedes och Scania har anslutit sig. Bussförarna kommer ställa sina bussar, flygplatsen kommer tömmas på folk, tunnelbanan stängs ner. Vi stänger ned landet.
José Afonso da Silva sitter på en rörig lokal i Sao Paulos utkanter, full av banderoller och flygblad tryckt med billigt bläck i svart och rött. Internetuppkopplingen är hopplös. För att sprida kallelser och skicka epost kanske det duger men vårt skype-samtal bryts gång på gång. Han förbereder strejkmobiliseringar med sina kamrater inför strejkdagen och i bakgrunden hörs samtal om flygbladsutdelningar och marschvägar.
Dagen för generalstrejken kommer bli en kraftmätning i den brasilianska politiken. På väggarna i rummet bakom honom hänger röda fanor med bokstäverna MTST. Det står för Movimento dos Trabalhadores Sem Této – De taklösa arbetarnas rörelse. De är inget fackförbund, men är ändå en viktig kraft bakom att mobilisera till fredagens demonstration.
– Lärarfacken har anslutit sig också, det växer hela tiden.
Hans röst är dov men tydlig. Det var bara några dagar sedan lärarna för Sao Paulos friskolelärares fackförening anslöt sig till strejken med sina 50 000 medlemmar. De hade debatterat om de skulle köpa regeringens eftergifter i pensionsreformen, men beslutat att fortsätta kampen. ”Vi vill inte ha några smulor, vi vill stoppa reformen” säger en strejkvillig lärare till dagstidningen Folha.
– Pensionsreformen är viktig, men det är inte allt. Det handlar om ett fullskaligt krig mot våra sociala rättigheter.
En av de mest impopulära reformerna är att Michel Temer vill slopa Bolsa da Familha. Det är en sorts barnbidrag för fattiga familjer som man bara får om barnen går i skolan, och infördes av presidenten Lula da Silva. Det är inte många hundralappar det handlar om, men det har ändå inneburit att miljoner fattiga fått en bättre levnadsstandard. Att angripa Bolsa är att angripa 14 år av socialdemokratisk politik.
– Michel Temer vill sänka de offentliga utgifterna. Det kan bara ske på folkets bekostnad, säger José Afonso da Silva.
Orden låter som åskmuller när de rullar från hans tunga. Han ler, men pannan ligger i djupa veck. José Afonso da Silva är en pragmatiker, sammanbiten efter åratal av hårdnackad kamp för bostäder med kommunpolitiker, domare, tjänstemän och militärpoliser.
– Jag vet inte hur många som kommer delta i strejken. Åratal av facklig byråkratisering under PT:s regeringstid har gjort det svårt att utröna. Men minst 35 miljoner skulle jag tro kommer delta i paralyseringen.
En splittrad fackrörelse
Fackföreningsrörelsen i Brasilien är splittrad. Det finns lika många fackfederationer som kongressen har politiska partier. Ändå har de flesta ställt upp på att bekämpa regeringens pensionsreform och attacker på arbetsrätten.
– Flera fackfederationer ställer sig bakom strejken, säger José Afonso. Till och med CUT, som står nära PT. Till och med Forca Sindical har utlyst strejk.
Det är ingen liten sak att de stora facken står bakom. CUT är kopplat till socialdemokratiska PT, och har sedan Lula da Silvas seger i presidentvalet för 14 år sedan synts allt mer sällan i demonstrationstågen. Många från de mer vänstervridna facken är skeptiska till deras ambivalenta deltagande.
– Det finns en stor skillnad mellan oss radikala och PT-isterna. Deras lösning på krisen är att de vill lyfta fram sin presidentkandidat inför valet 2018 som någon sorts räddare i nöden. De använder strejkerna som en sorts tidig valkampanj. Men vid valet kommer de här reformerna redan ha genomförts! Vi måste stoppa Michel Temer nu.
En ännu märkligare syn i demonstrationerna är Forca Sindical. De är ett fackförbund med täta band till regeringspartiet PMDB. Men pensionsreformen har gjort många grupper av arbetare, som inte brukar protestera, förbannade. I mars rapporterades hur ilskna lokalpoliser bröt sig in i kommunbyggnader och sprejade politiker med tårgas. De vräktes därefter av militärpolisen som gick in med batonger och sköldar.
Strejken kan få stora effekter
Splittringen inom folkrörelserna och facken som protesterar mot Michel Temer är ingenting nytt. Under den stora demonstrationen på Copacabana, där ETC var på plats, inför OS-invigningen var det som om två demonstrationer hade utlysts på samma plats samtidigt: Båda var mot Michel Temer, men hälften var för att återinsätta Dilma Rousseff som president och andra hälften ville ha nyval. PT-isterna ropade ”volta querida”, ungefär ”kom tillbaka min älskade” medan vänstern ropade att alla måste avgå. Stämningen mellan de två lägren blev stundvis så hotfull att smockan låg i luften, med både glåpord och papperstussar som kastades. Michel Temer kan tacka sin lyckliga stjärna för att fackföreningsrörelsen och vänstern är så splittrad.
Men strejken kan få stora effekter, om den blir så stor som José Afonso hoppas. Och allt tyder på att paralyseringen av Brasilien blir massiv.
– Michel Temers regering hänger på en skör tråd, säger José Afonso da Silva. Han har starkt stöd i kongressen och senaten, men det kan ändras snabbt om ingen annan stödjer honom. Det här är en process. Genom en generalstrejk kan arbetarklassen få det moraliska självförtroendet att se att en regering faktiskt går att störta.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
2016
12 maj: Senaten röstar för att Dilma Rousseff ska utredas för brott mot presidentämbetet, riksrätt, och vicepresident Michel Temer från PMDB tar över makten. Han avsätter Dilma Rousseffs ministrar och instiftar sitt eget kabinett av gamla, vita miljardärer – alla män.
1 juni: Ockupationer av flera myndighetsbyggnader bryter ut i protest mot Michel Temers maktövertagande, och demonstranter tar över Michel Temers gata hemma i Sao Paulo.
31 augusti: Senaten kommer fram till att Dilma Rousseff har gjort sig skyldig till budgetbrott under den förra mandatperioden som president, för att dölja ekonomiska problem i landet under valet 2014.
7 oktober: Lokalval i hela Brasilien. Högern går framåt. Socialdemokratiska PT går kraftigt bakåt, och tappar borgmästarposten i São Paulo – Brasiliens största stad. PMDB tappar samtidigt sin borgmästare i bankrutta Rio de Janeiro. Båda partierna antas ha tappat röster på grund av korruptionsanklagelserna.
2 december: Michel Temer lägger fram ett grundlagstillägg till senaten som förbjuder ökningar av de offentliga finanserna i 20 år utöver inflationstakten, vilket gör framtida förbättringar av exempelvis pensioner eller arbetsmarknadsåtgärder rättsvidriga. En framtida vald regering kommer inte lätt kunna riva upp tillägget och kommer få det svårt att driva igenom nya kostsamma reformer, något som retat upp PT som trots allt förmodas vinna tillbaka presidentposten 2018.
5 december: Michel Temer föreslår en höjning av pensionsåldern, minskat fackligt inflytande på arbetsplatserna, och försvagat anställningsskydd för att få fart på ekonomin. Militär och politiker är undantagna från reformen.
2017
8 mars: Stora demonstrationer på internationella kvinnodagen mot Michel Temers kvinnofientliga politik.
15 mars: En av de största demonstrationerna mot Michel Temers regering bryter ut, mot pensionsreformen och attackerna på arbetsrätten. Protesterna sker i ett hundratal städer. Fackföreningarna utlyser generalstrejk den 28 april
17 mars: Det som kallas köttskandalen bryter ut. Polisen avslöjar en muthärva som omfattar 40 stora köttproducenter som mutat livsmedelsverkets tjänstemän för att få sälja ruttet kött. Michel Temers redan svaga popularitet sjunker.
12 april: Högsta domstolen yppar misstanke och utredning om omfattande korruptionsanklagelser mot åtta av Michel Temers ministrar, både senatens och kongressens talman samt dussintals kongressledamöter och senatorer.
28 april: Generalstrejk av landets stora fackföreningsfederationer: CUT, Forca Sindical, Conlutas och Intersindical, med stöd av de sociala rörelserna, för att stoppa pensionsreformen och arbetsrättsreformen.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
