Två tortyrkommittéer hos FN samt Europeiska tortyrkommittén har sedan 1991 kritiserat Sverige för sin rutinmässiga och utbredda användning av isolering i häkten, vilken drabbar tusentals personer på ett sätt som är att betrakta som tortyr.

Men Sverige har inte gjort något åt saken. Därför påbörjade chefs-JO en granskning av Kriminalvården för tre år sedan. I onsdags kom slutrapporten, som riktar ”mycket allvarlig kritik mot Kriminalvården för isoleringen av intagna i häkte”. Trots att chefs-JO under dessa år påtalat problem har återigen i princip ingenting gjorts. Istället blir allt fler isolerade.

Allt fler isoleras

2018 häktades över 6 000 personer ”med restriktioner” vilket oftast innebär att den häktade sitter inlåst i en liten cell minst 22 timmar om dygnet och inte får träffa någon annan än Kriminalvårdens personal och sin advokat. Det är en ökning med 24 procent sedan 2016.

Chefs-JO påpekar även att en tredjedel av de knappt 5 000 personer som häktades utan restriktioner 2018 är de facto isolerade, eftersom de har mindre än två timmar mänsklig kontakt per dygn. Skälen är att Kriminalvården har en kultur som accepterar isolering, och att när häktena blir alltmer fullbelagda så finns inte möjlighet att tillgodose de intagnas behov av mänsklig kontakt.

Regeringen agerar inte

Eftersom Kriminalvården inte förmår lösa denna ”oacceptabla situation” sällar sig Chefs-JO till en bred skara som menar att regeringen måste träda in och föreslå nya lagar.

Efter att Europeiska tortyrkommittén (CPT) besökte Sverige 2015 fördömde de att Sverige trots kritik sedan 1991 inte gjort någonting åt sin tortyr. Kort därpå tillsatte regeringen en utredning som 2016 lämnade förslag om hur häktningstider skulle förkortas och isoleringen begränsas och bli mer human. Regeringen avsåg komma med lagförslag 2018, men har skjutit det på framtiden vid flera tillfällen. Justitiedepartementet är förteget om vad som gör att det dröjer, och skriver till Dagens ETC att ”det finns i dagsläget ingen uppgift om när det kan komma en proposition.”

Prenumerera på Dagens ETC:s nyhetsbrev

”Lagstiftningsdiarré”

De ständiga förseningarna kan jämföras med skyndsamheten i andra delar av kriminalpolitiken. De senaste årens problem med gängrelaterade skjutningar och sprängningar i kombination med en offentlig debatt där tonen sätts av de som hävdar att Sverige går sönder av kriminalitet har lett till en rekordsnabb utveckling av hårdare straff och utökade polisiära maktmedel.

Det menar Henrik Tham, professor emeritus vid Kriminologiska institutionen på Stockholms universitet.

– Det råder fullständig lagstiftningsdiarré för tillfället.

Han är en av många kriminologer som förgäves upprepar att stora breda metastudier klart och tydligt visar att längre och hårdare straff inte leder till minskad brottslighet.

– Jag trodde att Beatrice Ask (M) var en all time high, men Morgan Johansson (S) har redan efter fem år kommit upp i lika många straffskärpningar och straffutvidgningar som Ask genomförde under åtta år.

Konsekvensen av de nya lagarna – och att de inte åtföljs av en sammanhållen kriminalpolitik – blir att fler häktas, att fler blir isolerade, och att de isoleras under längre tid. Det konstaterar Kriminalvården själva i en analys de gjorde i november förra året.

Sverige är exceptionellt

Det främsta skälet som regeringen ger till att isolera personer i Sverige är den så kallade ”kollusionsfaran”: att hindra den misstänkte från att påverka brottsutredningen genom att förstöra bevis, prata ihop sig med andra misstänkta eller påverka vittnen. Men det är ett falskt argument.

Det menar Marte Rua, sociolog vid Institutet för kriminologi och rättssociologi vid Oslos universitet, och en av de mest engagerade isoleringsforskarna i Skandinavien.

Att använda isolering i stor utsträckning är ett skandinaviskt fenomen med långa historiska rötter, men efter den starka internationella kritiken från tortyrkommittér har Danmark och Norge ändrat kurs. Danmark isolerade tidigare hälften av alla häktade – nästan lika många som Sverige – men i dag ligger siffran på under en procent. Norge har minskat sin andel isoleringar till drygt tio procent och siktar på att komma ned till danska nivåer, berättar Marte Rua. Så då blir frågan, utifrån den svenska regeringens argument: blir det sämre brottsutredningar i Sveriges grannländer?

– Nej, det har jag inte hört uttryckt som argument vare sig i Danmark eller Norge, säger Marte Rua, och påminner om att många stater utanför Skandinavien inte använder isolering i häkten över huvud taget.

Fotnot: Dagens ETC har sökt Mikael Damberg för en kommentar men han har avböjt medverkan.