Levnadsstandarden i invandrartäta områden har sjunkit kraftigt sedan 90-talet, trots att fler arbetar. På landsbygden, där levnadsstandarden under 90-talet var på ungefär samma nivå som de invandrartäta områdena, har inte motsvarande förändring skett. Här är både levnadsstandarden och sysselsättningen kvar på ungefär samma nivå.
Svaret på varför inkomsterna i invandrartäta områden minskat samtidigt som sysselsättningen har ökat kan stavas segregation.
Forskaren och nationalekonomen Martin Nordin, som står bakom rapporten om inkomstutvecklingen på landsbygden och i städernas utanförskapsområden, menar att invandring inte kan förklara det drastiska fallet i inkomsten i dessa områdena.
– Det är mycket kopplat till att det sociala ersättningssystemet har stramats åt väldigt kraftigt. Sen att de inrikesfödda som väljer att bosätta sig i dessa områden sannolikt är relativt lågutbildade, där är det i botten bostadssegregationen som driver på den här utvecklingen i kombination med vad som sker på arbetsmarknaden, säger han.
Grannskapseffekt
Myndigheten Delegationen mot segregation, Delmos, jobbar med att förbättra situationen i socioekonomiskt utsatta områden och motverka segregation. Delmos direktör Anders Kessling ser en ökad segregation i Sverige och menar att det beror på flera orsaker, men främst handlar det om hur samhället är planerat.
– Hur ser det ut på bostadsmarknaden? Vi ser att det är en jättestor skillnad på i vilka områden hyresrätterna respektive bostadsrätterna finns, säger han.
Anders Kessling talar även om en så kallad ”grannskapseffekt”. Det innebär att livsmöjligheterna påverkas av var du bor och växer upp. Det handlar om vilka förebilder man har, kontakter och vilka möjligheter man får.
– När blir det ett problem att vi i allt högre utsträckning bor och lever separerade från varandra? När den här skillnaden blir så stor att människor livschanser påverkas negativt bara av den anledningen att du bor i ett visst område, säger han.
Oftare osäkra anställningar
Storstadsområdena är hem åt 81 procent av Sveriges mest invandrartäta områden och nästan 50 procent av de områdena finns i Stockholms län. Ett av dem är Botkyrka söder om Stockholm. Kommunen är en av de platser i Sverige som har störst andel av sina invånare bosatta i invandrartäta områden och hälften av dessa bor i områden med socioekonomiska utmaningar.
En som kände till segregationens konsekvenser redan innan statistiken fanns är Ali Khalil som är uppvuxen i Botkyrka. Tillsammans med vännerna Shafik Mwuanga och Saleh Karrani grundade han bemanningsföretaget Miljonbemanning i Alby.
– Vi såg en orättvisa i samhället. Vi såg en massa kompetens, talang, driv och engagemang som bara rann ut i sanden, säger Ali Khalil.
”Ser bara arbetaryrken”
En av anledningarna till fallet i disponibel inkomst är att människor i segregerade områden som Botkyrka oftare har osäkra anställningar i form av deltids- och timanställningar, vilket kan förklara varför sysselsättningen har ökat men inte inkomsterna.
En stor del av Miljonbemannings fokus är att hjälpa jobbsökande, men det var när de vände blickarna mot arbetsgivarna som de såg de strukturella problem som oavsett oändliga timmar jobbcoachning och perfekta cv:n stod i vägen för jobbmöjligheterna.
– Vi ser att tjänster förmedlas allt mer genom kontaktnät. Vi får ofta höra att ”så här har vi alltid gjort” vid rekryteringar från arbetsgivarna, men då kanske man ska våga vidga sina vyer lite och framför allt våga rubba de normer och strukturer som finns.
Ali Khalil såg hur just grannskapseffekten påverkade folk runt omkring honom när han växte upp i Alby.
– Kidsen som växer upp där har begränsade perspektiv. Man ser föräldrarna som har arbetaryrken, man tittar runt omkring sig och ser arbetaryrken, säger Khalil.
Ingen brist på kunskap
I slutändan är det inte en brist på kunskap om ojämlikheterna i samhället som gör att segregationen fortsätter att öka, utan snarare en bristande förståelse för hur man ska applicera den kunskapen i praktiken, menar Anders Kessling.
– Det gäller att den kunskapen används när man fattar de samhällsbyggande besluten, när kommunen sitter och planerar sin skolor, när staten ska göra reformer, när man planerar arbetsmarknadsinsatser, säger han.
Enkät: Upplever du att det har blivit svårare att få ihop ekonomin?
Kate Yeboah
42, städare
– Ja, innan hade vi pengar över. Nu jobbar vi inte lika mycket som tidigare. Allt är så dyrt i Sverige. Mat, hyra, resa med tunnelbanan, det bara ökar i pris. Man behöver jobba mycket för att ha råd. Vi skulle vilja bo lite större för vi har barn. Vi bodde tidigare i Italien där var det billigare men få jobb, nu är det samma i Sverige.
Hayford Kofi Yeboah
47, diskare
– Ja, förr kunde jag jobba 8–10 timmar om dagen. Sedan pandemin kom jobbar jag bara fyra timmar två–tre dagar i veckan. Det är särskilt jobbigt att gå och handla och inte kunna köpa det man behöver. Jag hoppas det blir mer jobb snart. Jag behöver försörja min son.
Ali Rahimi
46, egenföretagare
– Man har det alltid svårt ekonomiskt som företagare. Jag har haft många företag och jobb. Jag har kört taxi, varit svetsare, drivit restaurang, nu har jag en bilskrot. Man har gjort allt för att jobba. Det skulle vara lättare om skatten var lägre. Men under pandemin har allt stannat upp. Jag har anställda som inte har kunnat jobba. Långsamma transporter gör allt dyrt, men än så länge har Alby bäst matutbud.
Sheriff Abbas
72, pensionär
– Pensionerna i Sverige är låga. Jag har jobbat i Norge i över 40 år som målare och det är tur för jag får över 15 000 kronor i pension. Men mina landsmän från Gambia som bor här, har det tufft. De började aldrig pensionsspara för de tänkte att Sverige inte var deras hemland. De tänkte kortsiktigt och skulle försörja familj både i Sverige och i Gambia, nu när de är för gamla för att jobba har de inget sparat att leva på.
