Den första juli 2018 ändrades sexualbrottslagen till det som kom att kallas samtyckeslagen. Före dess fordrade en fällande dom för våldtäkt bevis för våld, hot eller särskilt utsatt situation. Efter förändringen utgår lagstiftningen från avsaknad av frivillighet.
Enligt en färsk rapport från Brottsförebyggande rådet, Brå, har det lett till att såväl antal åtal som fällande domar för våldtäkt har ökat kraftigt. Fastslagna domar har från 2019 till 2023 ökat från 54 till 78 procent. Brå tolkar det som att ”åklagare och domare under åren som gått blivit mer eniga om hur de nya lagreglerna ska tolkas”.
Advokaten och målsägarbiträdet Silvia Ingólfsdóttir, som ofta företräder kvinnor i våldtäktsmål, är positiv till samtyckeslagens effekter.
– Det viktiga med lagstiftningen som den ser ut idag är att den omfattar fler gärningar, vilket leder till fler åtal och fällande domar.
På så vis menar hon att rättsväsendet på ett bättre sätt än tidigare skyddar den ”sexuella självbestämmanderätten”.
– Våldtäktsmän kan dömas även när offren drabbats av ”frozen fright” och varit passiva, vilket sänder ett viktigt signalvärde om att allt annat än ett ja är ett nej.
”Ingen skillnad på bevisbördan”
Kritiker till samtyckeslagstiftningen har fört fram att den riskerar att bli rättsosäker eftersom ord står mot ord i rättssalen, men Silvia Ingólfsdóttir förstår inte resonemanget.
– Det är ingen skillnad på bevisbördan från tidigare, så jag förstår inte riktigt vad de menar. Men visst, det krävs absolut mer kunskap om den här lagen inom hela rättsväsendet, bland såväl poliser som utreder de här fallen som åklagare, advokater och domare, säger hon.
Advokaten Bengt Ivarsson, som satt med som expert i en utredning inför lagändringen, är däremot en av samtyckeslagstiftningens skarpaste kritiker.
– Jag menar, självklart ska man vara överens och det råda samtycke innan man har sex. Det är såklart jätteviktigt! Men att föra in det i lagtext blir komplicerat.
Kommunikationen avgörande
Vad som enligt honom komplicerar saker är att det blir avgörande i rättssalen hur duktig man är på att kommunicera och uttrycka sig muntligt.
– Som det ser ut idag är risken uppenbar att unga killar, som ofta är sexuellt oerfarna, döms till tre års fängelse – vilket är minimistraffet för våldtäkt – utan att ens förstå vad de har gjort.
Men bevisbördan i våldtäktsmål skiljer sig väl inte från innan samtyckeslagstiftningen infördes?
– Det som skiljer sig är att det tidigare, när hot och våld ingick i brottsrubriceringen, oftare fanns teknisk bevisning, som fysiska skador. Då förnekade i regel gärningsmännen att det ens förekommit samlag, men så kunde man bevisa det genom sperma och dna. Idag ser det annorlunda ut på så vis att båda parter oftast är överens om att de haft samlag, men uppfattningen går isär om det varit frivilligt eller påtvingat.
Att förmågan att uttrycka sig muntligt om vad som hänt blir så avgörande för skuldfrågan menar Bengt Ivarsson är besvärande ur ett rättssäkerhetsperspektiv.
– Säg att du är en ung kille och invandrare, som inte behärskar språket så bra. Du är ju chanslös i ett sånt här fall.
”En politisk omöjlighet”
Att dra tillbaka samtyckeslagstiftningen ser han dock som en politisk omöjlighet.
– Det man skulle kunna göra däremot, tycker jag, är att differentiera straffskalan, så att en ung kille som varit onykter och missförstått hur motparten kommunicerat inte döms till tre års fängelse, utan kanske till ett år. Rättsosäkerheten förblir densamma, men konsekvenserna blir i alla fall inte lika allvarliga.
