Inrikes.

2017-06-24 11:00
  • Amirabbas Moradi lider bland annat av posttraumatiskt stressyndrom och självmordstankar. I beslutet konstaterar Migrationsverket den psykiatriska vården i Afghanistan har ”vissa brister” – men att den enligt lagens mening ses som adekvat. Bild: Emma Sundelin
    Amirabbas Moradi lider bland annat av posttraumatiskt stressyndrom och självmordstankar. I beslutet konstaterar Migrationsverket den psykiatriska vården i Afghanistan har ”vissa brister” – men att den enligt lagens mening ses som adekvat.
  • Förvaret i Märsta är landets största, med 126 ordinarie platser. Bild: Emma Sundelin
    Förvaret i Märsta är landets största, med 126 ordinarie platser.
  • Fler barn tas i förvar, enligt Migrationsverket hänger det ihop det ökade antalet utvisningsbesluten efter det tidigare rekordstora antalet asylsökande.  Bild: Emma Sundelin
    Fler barn tas i förvar, enligt Migrationsverket hänger det ihop det ökade antalet utvisningsbesluten efter det tidigare rekordstora antalet asylsökande.

”Det spelar ingen roll för dem om jag tar mitt liv”

Samtidigt som Migrationsverket fått i uppdrag att utvidga sin förvarsverksamhet visar myndighetens egna rapporter på flera självmordsförsök bland de asylsökande som placerats där. En av dem som just nu överväger att ta sitt liv är Amirabbas Moradi, i syfte att slippa den död han tror väntar efter den stundande utvisningen till Kabul.

– Det är som ett fängelse.

Andetaget i slutet av meningen fyller tystnaden i det avskalade rummet. En no smokingskylt på de i övrigt kala väggarna och så två soffor, Amirabbas Moradi sitter i en av dem. Vi befinner oss i ett besöksrum på Migrationsverkets förvar i Märsta. Här, bakom låsta dörrar i en tvåvåningsbyggnad i rött tegel, kommer hans sista dagar i Sverige att utspela sig. Migrationsverket har varken trott på att han var minderårig när han sökte asyl eller att han kommer från provinsen Ghazni. Den personliga hotbilden som Amirabbas Moradi angett, däribland att han likt sin pappa riskerar att tvångsrekryteras av talibanerna, har också avfärdats.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


– De vet att det inte är säkert i Afghanistan, de dödar folk där hela tiden. Men Migrationsverket och politikerna säger att det inte är någon fara för oss. Ibland det finns människor som inte har några känslor, säger han.

När ETC träffar honom har det gått 13 dagar sedan polisen förde honom till förvaret. Oändliga dygn, med tankar som följt med enda tills sömnen kommit som ett avbrott under några få timmar i gryningen. ”Det känns som ett år”, säger Amirabbas Moradi.

– Om jag åker till Afghanistan jag vet de ska döda mig eller själv jag ska ta mitt liv. Jag kan inte vänta på att de kommer att döda mig.

Ibland tänker Amirabbas Moradi att han borde avsluta sitt liv redan här, i Migrationsverkets förvars­lokaler.

– Jag har ingenting, så vad ska jag göra? Jag kan inte åka till mamma i Iran. Och jag kan inte vänta på att de kommer att döda mig i Afghanistan. Om jag är här i Sverige så finns det människor som vill att jag ska var här, men om jag åker till Afghanistan spelar det ingen roll. Jag har ingen där.

År 2014 hittades en man död på en toalett på Migrationsverkets förvar i Gävle. Sedan 2013 är det den enda person som tagit sitt liv vid någon av de totalt fem förvarslokalerna. Mellan 2013 och 2016 rapporterades över 1 000 incidenter på förvaren – däribland 26 självmordsförsök, 16 hot om självmord och 40 självskadeincidenter. Antalet incidenter rörande självmordsförsök och självskador har varit på ungefär samma nivå de senaste åren, men med en del toppar. Exempelvis rapporterades tolv självmordsförsök år 2014.

Några år gamla ärr syns på Amirabbas Moradis ena arm.

”Du har extremt förhöjda värden på symptom inom ångest, depression och posttraumatiskt ­stressyndrom. Du upplever och känner hopplöshetskänslor inför att ständigt behöva vara på flykt. Du har på den senaste tiden fått tilltagande suicidtankar och suicidplaner. I intyget framgår det att du vid ett tillfälle tänkt dricka giftiga kemikalier ( ... )”, skriver Migrationsverket i sitt utvisningsbeslut och hänvisar till ett intyg från en överläkare. Ytterligare ett intyg, från en psykolog vid Prima Barn – och Vuxenpsykiatri, vittnar om posttraumatiskt stressyndrom och självmordstankar, men att några självmordsförsök aldrig gjorts.

Enligt Amirabbas Moradi ställdes inga frågor kring om han är självmordsbenägen när han kom till förvaret, trots att frågeformuläret ”Risk för självmordshandling” sedan några år tillbaka ska användas vid alla inskrivningar. Och kontakten med psykologen har upphört, berättar han.

Finns det någon här på förvaret du kan prata med?

– Nej, det finns ingenting. Och jag orkar inte prata. Jag kommer att bli galen, jag har tappat allt hopp. De vill att jag ska ta mitt liv.

Varför tror du det?

– För att de vill skicka mig till ett dåligt land. Det spelar ingen roll för dem om jag tar mitt liv.

Amirabbas Moradi, som nu enligt egen utsago ska fylla 19 år, är en av de många ensamkommande barnen som kom till Sverige år 2015. Vardagsrutinerna infann sig i Stockholmsförorten Akalla, med skola, fotboll och ett och annat biobesök. ”Du är som en psykolog”, sa vännerna efter att ha anförtrott sina problem åt honom. Det var också det yrket, eller socionom, som han siktade på med sina studier.

– Jag har en fråga som jag tänker på. När jag kom till Sverige så sa de ”Välkommen till Sverige, välkommen till Sverige”. Att jag ska läsa och lära mig svenska. Men nu, vad ska jag göra? Vem kan hjälpa? De säger välkommen till Sverige och sedan ...

Innan Amirabbas Moradi kom till Europa levde han som flykting i Iran, där rasismen var påtaglig. Där bor fortfarande hans ensamstående mamma. Henne har Amirabbas Moradi inte sagt något till.

– Hon skulle bli galen av oro. Jag vet att det är så.

Han fortsätter att berätta; de bodde utanför Teheran.

– Hon var diskare och tvättade och ... Ja. Det är jättesvårt. Det är jobbigt när jag tänker på förut och framtiden.

Tystnad.

Han pressar handflatorna mot sina ögon.

Amirabbas Moradis advokat Anna-Karin Jannisa, skriver i ett mejl till ETC att man väntar på svar om Migrationsdomstolen ska ta upp deras överklagan om förvarsbeslutet, samtidigt som en ansökan om verkställighetshinder för själva utvisningen håller på att tas fram. Hon är kritisk till att någon tidsplan för utvisningen inte har angetts – och att Sverige fortsätter tvångsutvisa till Afghanistan.

– Det är polisen tillsammans med Kriminalvårdens transporttjänst utrikesenheten som genomför dessa verkställighetsresor. Personalen vid dessa resor har inofficiellt uppmanats att under inga omständigheter lämna flygplatsen då detta innebär livsfara och de uppmanas att medta heltäckande burkaliknande kläder för att, för det fall de tvingas lämna flygplatsområdet, ska smälta in i mängden och inte riskera att dödas. Redan på dessa grunder är det min uppfattning att varje verkställighet av utvisningsbeslut till Afghanistan är inhuman, anger Anna-Karin Jannisa. (Polisen anger till ETC att man inte kommenterar arbetssätt eller metoder, men att personalen generellt inte lämnar flygplatsen då man ta samma flyg tillbaka, reds. anm.)

Hon tillägger:

– Att besluta att ta en person i förvar och påbörja ett verkställighetsarbete för en person som lider av dokumenterade posttraumatiskt stressyndrom är enligt min mening i strid med Sveriges internationella åtaganden.

Under tiden som Amirabbas Moradi suttit på förvaret har nyheten kommit om att en kille i hans ålder, som nyligen utvisades från förvaret i Åstorp till Kabul, eventuellt har dödats i ett bombdåd. När justitieminister Morgan Johansson (S) och Moderaternas migrationspolitiska talesperson Johan Forsell uttalar sig i SVT:s Aktuellt ifrågasätter ingen av dem att Sverige fortsätter att utvisa personer till Afghanistan.

Och efter attentatet på Drottninggatan har båda politiska läger gång på gång berört papperslösa och vikten av förvarstagning.

– Man pratar om människor som om de skulle vara kriminella. Man har börjat prata om fotboja. Den här perspektivförskjutningen är jättefarlig, säger Madelaine Seidlitz, jurist på Amnesty International med ansvar för flyktingfrågor och migration.

Sanna Vestin, ordförande i Flyktinggruppernas riksråd, FARR, håller med. Hon påtalar att många av de afghanska ungdomarna flytt hit för att undkomma att rekryteras av talibanerna eller IS.

– Om ungdomar frivilligt deltar i sådana grupper så ser vi det som terrorhandlingar, samtidigt som vi skickar tillbaka ungdomar som gör allt för att slippa det.

Enligt utlänningslagen ska uppsikt, det vill säga att den asylsökande regelbundet anmäler sig hos polisen, alltid övervägas som alternativ till förvar. Men enligt Migrationsverket är förvarstagning en betydligt vanligare åtgärd. I fjol sattes 3 953 personer i förvar i Sverige, jämfört med 3 106 år 2014. 108 av dem var barn.

Madelaine Seidlitz är inte insatt i Moradis ärende, men reagerar på att han, som nyligen blivit myndig och har dokumenterade posttraumatiska stressyndrom, är en av dem som förvarstagits.

– Det är verkligen osedvanligt olämpligt att ta en person i förvar som lider av det. Om han inte redan har kontakt med oss är han eller hans kontaktperson välkommen att ta kontakt med mig.

Både Amnesty International och FARR vill se andra alternativ än förvarstagning.

– Någon gång i framtiden kommer det att kännas lika konstigt att vi fängslade människor som hade sökt asyl som att vi en gång fängslade fattiga människor, säger Sanna Vestin.

Sverker Spaak, processägare för återvändandeprocessen på Migrationsverket, menar att möjligheten att ta personer i förvar är viktig och berättar vidare att det saknas fungerande alternativ. Enligt honom fungerar uppsikt sällan, då det bygger på att den utvisningshotade själv anmäler sin närvaro. Men Migrationsverket är inne på en liknande linje som FARR och Amnesty International. Nu i juni kommer myndigheten att släppa en ny rapport.

– Vi vill utreda hur vi kan utnyttja möjligheten till uppsikt och andra alternativ bättre för att det ska bli effektivt, det har vi rapporterat till regeringen. I dag finns det egentligen nästan ingenting och så finns det förvar. Det skulle kunna finnas en trappa innan förvar kommer. Det har pratats om fotboja tidigare, det har vi tittat på också men vi tror inte riktigt på det. Men det kan finnas förutsättningar för särskilda boenden, till exempel liknande öppna anstalter.

Men utvecklingen går i motsatt riktning. Våren 2016 gav regeringen Migrationsverket i uppdrag att ta fram ytterligare 100 tillfälliga förvarsplatser, i väntan på permanenta alternativ till hur man ska kunna utöka förvaren. En majoritet av dessa tillfälliga platser har inrättats på nuvarande förvar, där man tidigare haft så kallade beredskapsplatser.

Madelaine Seidlitz är kritisk.

– Det innebär ett stort ingrepp i en människas personliga integritet, och vi pratar om människor som inte begått brott eller misstänkts för att ha begått brott. Vi anser också att det är ineffektivt och det kostar pengar, det finns väldigt mycket på checklistan över negativa när det gäller förvar.

Sanna Vestin lyfter också fram att asylsökande kan fara illa av en förvarstagning, exempelvis personer som redan har svåra upplevelser av att frihetsberövas i hemlandet. Hon menar också att den tillfälliga förtätningen av förvaren är problematisk.

– Ska man utöka är det bättre att man utökar på allvar. Det vi har sett på förvaren är att man sätter in fler sängar i rummen och det blir ännu mer pressande att hållas inlåst under förhållanden då det dessutom är trångt.

Även Sverker Spaak anser att det ”inte är en helt lyckad lösning”. Enligt honom har det varit fullsatt vid flera tillfällen under året.

Riskerar de psykiska problemen att öka på grund av förtätningen?

– Vi har inte sett det, men kvaliteten blir inte bättre när man förtätar så på sikt är det ingen bra situation att ha trånga förvar.

Migrationsverket har lagt fram förslag på mer permanenta lösningar, vilket skulle leda till att de tillfälliga platserna återigen blir beredskapsplatser. Det rör sig bland annat om ombyggnationer av nuvarande förvar och myndigheten vill också se ett nytt förvar i Norrland samt inne på eller i anslutning till större flygplatser som Arlanda – något som Swedavia motsatt sig. Totalt skulle det landa på 420 ordinarie platser, jämfört med dagens 257, samt beredskapsplatser under de närmaste åren.

För några år sedan riktade Europarådets och FN:s kommittéer mot tortyr kritik mot att att självmordsbenägna och utåtagerande förvarstagna ibland häktesplaceras. Enligt Sverker Spaak använder man sig fortfarande av Kriminalvårdens häkten. Men samtidigt har nyttjandet av förvarens egna lokaler för avskiljning ökat, från 179 beslut år 2013 till 245 i fjol. Hittills i år rör det sig om 151 avskiljningar.

Madelaine Seidlitz från Amnesty är splittrad.

– Vem som helst skulle få ångest av att sitta därinne. Det känns lite som ett val mellan pest och kolera. Men jag tror ändå att det är bättre för en person som är utåtagerande eller har ett självskadebeteende att ändå befinna sig i samma lokal men i den avskilda delen, än att föras med poliseskort eller kriminalvårdens transporttjänst till ett häkte.

Sverker Spaak påpekar att Migrationsverket inte har något vårdande uppdrag, vilket innebär att det är landstingets uppgift att besluta om psykiatriska insatser ska sättas in vid exempelvis självskador.

– Men man ska inte få mindre hjälp bara för att man sitter i förvar, man har samma rättigheter som alla andra.

Sverker Spaak kan inte uttala sig om Amirabbas Moradis enskilda ärende, men uppfattar att Migrationsverket har ett bra självmordspreventivt arbete. För två år sedan togs de nuvarande självmordspreventiva riktlinjerna fram, och enligt dem ska exempelvis all personal som kommer i kontakt med förvarstagna gå en utbildning i suicidprevention och att man ska använda sig av tidigare nämnda frågeformulär vid inskrivning. Sverker Spaak konstaterar att varje incident är ett misslyckande, samtidigt som han har svårt att se hur man helst skulle kunna undvika incidenter.

– Vi har svåra ärenden just nu. En stor del av dem som kommer att få avslag kommer att utvisas till Afghanistan. Jag tror inte att vi helt kan utbilda oss bort från det här, det är personer som mår dåligt.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.

DIGITAL PRENUMERATION

TVÅ VECKOR GRATIS!

Läs alla artiklar från Dagens ETC utan kostnad första två veckorna. Därefter är priset 199 kronor/månad. Ingen bindningstid. Du får dessutom Dagens ETC direkt till din mejl, alla dagar i veckan. Beställ för att läsa direkt.

Genom att klicka på ”Prenumerera” godkänner du prenumerationsvillkoren och samtycker till att ETC-företagen hanterar dina personuppgifter

Incidenter på förvaren

År 2013–2016 rapporterade Migrationsverket om 1107 incidenter på förvaren. Det rör sig bland annat om hot, självskador, psykiskt sammanbrott och våld mellan sökande. Förvaret i Göteborg hade flest ärenden.

Flertalet anmälningskategorier har varit på ungefär samma nivå under de senaste åren. Men hot, mellan sökande och mot personalen, har ökat från 17 år 2013 till 43 år 2016. Våld mellan sökande har däremot minskat från 23 till tio under ovan nämnda år.

Källa: Migrationsverket

Förvar

En asylsökande kan bland annat tas i förvar när identiteten behöver utredas, men det vanligaste är att förvarstagning sker inför att ett utvisningsbeslut ska verkställas. Då måste det finnas en risk att personen avviker och faktiska möjligheter att verkställa utvisningen.

Migrationsverket har förvar i Flen, Göteborg, Märsta, Gävle och Åstorp. Totalt rör det sig om 357 förvarsplatser, varav 257 är ordinarie platser.

En vuxen får inte vara tagen i förvar i mer än två månader, detta kan förlängas två månader i tagit i upp till 12 månader om det finns synnerliga skäl. Barn får tas i förvar max 72 timmar, med en ytterligare förlängning på 72 timmar vid synnerliga skäl. Det rör sig främst om barn i familjer, ensamkommande ska i regel inte tas iförvar.

Källor: Migrationsverket och FARR