Bristfällig statistik kan dölja rasism

Afrosvenskarnas riksorganisation stämmer in i den tunga kritiken från FN-panelen. I en ny rapport kommer organisationen med kritik och förslag på hur Sverige kan förbättra arbetet mot rasism och afrofobi. Senare i år besöker man Genève för att möta både kommittén och representanter från Sveriges regering.

”En motsatt politik”

Kitimbwa Sabuni har varit med och skrivit rapporten. Han lyfter hål i hatbrottslagstiftningen, att dödligheten var 300 procent högre bland svarta svenskar än vita under coronapandemin, att afrosvenska barn går ut skolan med sämre betyg och att afrosvenska familjer oftare bor trångt som exempel på systematisk rasism.

– Det är saker som vår regering och Sverige som stat har sagt att man bekämpar. Då ska man kunna visa på vad man har för politik för det. Vi kan tycka att man har haft en motsatt politik, säger Kitimbwa Sabuni.

Ett exempel är den ökande ekonomiska ojämställdheten i samhället.

– Klyftorna växer på ett sätt som korrelerar med hudfärg och rasgrupp i väldigt stor utsträckning.

Det viktigaste, och det som politiker enligt Kitimbwa Sabuni bör fokusera på, är så kallade ”särskilda åtgärder”. Det är förslag som riktas direkt till förfördelade grupper, på samma sätt som jämställdhetspolitik kan ha ett uttalat fokus på kvinnor. Precis som kvinnor som grupp, säger Kitimbwa Sabuni, drabbas afrosvenskar kollektivt av hur samhället är organiserat med försvagade rättigheter, mindre makt och sämre möjligheter som följd.

– Men eftersom man har så undermålig statistik när det gäller ras och etniska grupper kan man helt enkelt bara säga ”vi vet inte, vi har ingen aning”. Finns det löneskillnader mellan svarta och vita svenskar när de har samma utbildnings­nivå? Det visste vi inte, för vi håller inte på med sån data­insamling. Och vi blir ganska frustrerade över den här hållningen.

I USA fyller man i etnicitet eller ras i blanketter. Menar du att man skulle kunna göra så?

– Exakt. Det är fascinerande hur många vita svenskar som uppfattar det som att, vad konstiga de är där, varför gör de så? Är det för att de i USA är såna där rasister som har haft slavar? Nej, de gör det på grund av medborgarrättsrörelsen som insisterade på rättigheter för svarta och andra minoriteter.

Han drar en parallell till hur normaliserat det är att fylla i blanketter med sin köns­tillhörighet.

– Det har inte uppstått ur tomma intet. Det är precis samma typ av politiska process där kvinnorättsrörelsen har insisterat på rättigheter och då får man se till att ha uppföljning.

Minoriteter efterfrågar själva den här typen av jämlikhetsdata, säger Kitimbwa Sabuni som vänder sig emot att de skulle kunna påverkas negativt genom mer registrering och en konstant påminnelse. Majoritets­samhället tvekar för att den här typen av data inte gynnar deras intressen, menar Kitimbwa Sabuni.

– Hela den grejen är jobbig för den vita identiteten. När den dominerande gruppen tycker att något är jobbigt och inte vill ha med det att göra, då blir det ofta så. Det behöver inte ens finnas goda argument i botten. Därför måste vi driva den här typen av politisk kamp. Vi måste hela tiden ta fram kunskapsunderlag, visa att vi vet vad vi håller på med och att vi har rätt.

Ministern: ”Stort jobb kvar”

Jämställdhetsminister Paulina Brandberg (L) anser att organisationer som Afrosvenskarnas riksorganisation spelar en viktig roll för ökad insyn och för att få en bättre bild av det många upplever i vardagen.

– Det vi kan konstatera är att vi fortfarande har ett stort jobb att göra för att komma till det önskade läget där det inte förekommer någon form av rasism i Sverige. Afrofobi ska inte vara en del av vårt öppna samhälle och vi kommer självklart att fortsätta arbeta för det med full kraft.

Regeringen har flera förslag kopplade till åtgärdsprogrammet mot afrofobi. Det handlar bland annat om insatser för att förebygga och motverka rasism inom skolan, hälso- och sjukvården och i arbetslivet.Brottsförebyggande rådet har genomfört en fördjupad studie om afrofobiska hatbrott med syfte att stärka det förebyggande arbetet.

Paulina Brandberg säger att vi behöver vara fortsatt restriktiva med statistik och datainsamling med koppling till etnicitet. Om det finns undantag behöver samhällsintresset vägas mot integritetsrisker.

Sverige har återkommande fått kritik av bland annat FN för att personer med utländsk bakgrund riskerar att utsättas för brott mot de mänskliga ­rättigheterna. Vad vill du säga till dem som upplever rasism i Sverige idag?

– ​Där vill jag vara väldigt tydlig. Regeringen står på de utsattas sida. Det är inte tillåtet att utsätta någon för kränkande behandling eller för rasism. Tyvärr vet vi att detta ändå förekommer på många olika nivåer och vårt arbete med frågorna måste därför fortsätta med full kraft. FN:s rasdiskrimineringskommitté har satt ljuset på flera viktiga områden som Sverige fortsatt kommer att arbeta med för att skydda och främja mänskliga rättigheter.

Kunskap om rasism och andra former av kränkande ­behandling behöver i högre grad implementeras av olika aktörer, säger Paulina Brandberg. Lärare, rektorer och andra professioner som arbetar med barn och unga ska få ­bättre stöd när det kommer till att arbeta med demokratifrågor.

Men det handlar också om att uppfatta och kunna hantera olika uttryck för rasism och andra former av kränkande behandling och fientlighet i klassrummen.

– Här ser jag att Forum för levande historia i samarbete med Skolverket kommer att ha en fortsatt viktig roll i arbetet med att vidareutbilda anställda inom skolan i arbetet mot rasism.

Det är även aktuellt att fortbilda offentligt anställda inom andra yrkesgrupper.

– Det här är några exempel på alla de insatser som kommer att genomföras med regeringens stöd med målet att skapa ett öppet samhälle fritt från fördomar, kränkande behandling och rasism.