Namnet Alice är finast, dubbelnamn fulast – om tonåringar får välja. Det har forskaren Katharina Leibring, vid institutet för språk och folkminnen, kunnat läsa ut av den attitydsforskning kring namn som gjordes förra decenniet.
De senaste 25 åren har Katharina Leibring hunnit med en hel del i namnväg och förra veckan tilldelades hon Erik Wellanders pris för ”betydelsefulla insatser inom personnamnsvård” och ”studiet av andra typer av namn, särskilt djurnamn”, skriver Språkrådet i sin motivering.
– Det var jätteroligt att få. Jag känner mig väldigt stolt och hedrad, säger hon när Dagens ETC ringer upp och grattar.
Katharina Leibring har stenkoll på namntrender. Och just dubbelnamnen har kunnat göra en viss comeback, men med modernisering. Istället för Gun-Britt heter man idag istället Tindra-Li.
– Sedan går namn i cykler så när vi får barn så tittar vi kanske på mormors eller farfars generations namn.
Jag har valt min mormors namn Astrid som mellannamn till mitt kommande barn.
– Det är en namn som finns i nästan alla generationer. Om du talar med någon som heter Astrid eller Ingrid är det svårt att säga vilken generation hon tillhör. Men om du däremot hör ett namn som Tindra så vet du att hon i alla fall inte är över 50.
Det för oss in på trender. Alice och William må fortfarande vara populära, men i takt med att antalet språk som talas i Sverige växer poppar nya namn upp bland de mest populära. Trendigt är också namn som liknar andra moderna namn, som Teo, Neo och Leo. Även inlånade namn från populärkulturen växer i popularitet. Och när det kommer till efternamn är det många idag som väljer bort son-namn som Andersson och Eriksson.
– Det har ju varit en önskan från statsmakterna hela 1900-talet, för att det var väldigt många som hette son-namn så det gick inte att hålla isär folk. Man uppmuntrade helt enkelt folk att byta namn. Vilket sedan har fortsatt. I Sverige byter vi namn utan dess like. Det görs runt åtta till nio tusen namnbyten per år, giftermål borträknade.
Varför så många?
– Det finns ganska många anledningar. Dels kan det vara att man är trött på att ha ett vanligt namn och känner att man vill sticka ut lite mer. Med en tilltagande individualism blir ditt namn ett varumärke. En annan anledning kan vara att man som invandrare har ett namn som för majoritetssverige är svårt att uttala eller stava.
Andra möjliga orsaker är att personer med utländska efternamn har svårare att komma vidare i anställningsansökningar. Sedan finns det de som vill börja på ny kula och byta sitt gamla namn på grund av en dom eller kanske medial, obekväm uppmärksamhet.
På 1800-talet släpper spärrarna
Större namntrender som går över århundraden speglar ofta samhällsskeenden.
– Det tråkigaste århundradet är 1700-talet. Man hade då ett system av uppkallelse. Ofta var det farfars namn som gick till äldsta sonsonen och så fortsatte man så. Så Anders Eriksson blev Erik Andersson i nästa generation. 1600-talet är roligare för då hade man fortfarande kvar en del namn från före kristendomen och det fanns en större variation. Och på 1800-talet var det väldigt roligt för då släppte alla hämningar. Då kunde man ta nästan vilket namn man ville.
Förklaringen är utbyggd folkskola, demokratisering, en ökad emigrering och inspiration från fler platser. Namnen var ofta långa och lite pråliga.
– En flicka kunde exempelvis heta Magneta eller Clatronella, en pojke kunde heta Smertor. Man var väldigt fantasirik, kan man säga.
Almanackan engagerar
Under åren har Katharina Leibring varit rådgivare till Skatteverket som ibland behöver dra gränser för vad man får heta i Sverige idag, både sett till lämplighet och juridik. Om färre än 2 000 personer heter något i efternamn får man inte ta det efternamnet. Hon ingår även i den så kallade namnlängdskommittén.
– Det har att göra med namnsdagarna i almanackan. Vem som helst får göra sin egen almanacka i Sverige. Men de flesta använder den namnförteckning som vi i namnlängdskommittén har sammanställt.
Den sammanställningen bygger på tidigare namnlängder men där även en del modernare namn plockas in. Detta arbete är vad som engagerat utomstående mest.
– Jag får frågor flera gånger i veckan om att ta in ett visst namn eller svara på varför vi tagit bort ett namn.
Varför är det så viktigt att ha en namnsdag tror du?
– Det är en sorts bekräftelse. Du har en namnsdag, du finns. Och det är också något att säga grattis åt.
Katharina Leibrings första forskningsområde var att studera djurnamn. Hon började studera hur kor och tjurar namngavs på 1700- och 1800-talet, en kartläggning som kunde genomföras genom att gå igenom gamla bouppteckningar.
– Det var vansinnigt roligt att jobba med. Kor var ju väldigt värdefulla och noterades när det skulle göras ett arvskifte. De här namnen var inte Rosa och Klara och Maja och sånt. Det var långa vackra namn. Sommarlöva, Fredagsros, Silverlöva. Och även en del dialektala namn. Det här är ju ett litet titthål in i hur folk tänkte då. De längtade efter skönhet och ett sätt att få det var att ge dessa vackra namn till djuren.
Idag heter sällskapsdjur mest som småbarn gör, konstaterar hon.
– Ställ dig i en lekpark och ropa Vilma, då kommer både barn och hundar springande. Det är väldigt tydligt. Vi satsar väldigt mycket mer på våra djur nu. Både ekonomiskt och emotionellt och också i namnen.
