Pensionären Thomas tar ett bloss på förmiddagsciggen, gestikulerar bort över det lilla torget, mot pendelstationens parkering där nazisterna ska gruppera sig. Han hoppas att de inte blir så många då han minns marscherna från förr:

– Helikoptrar hovrade, folk sprang som harar i skogen, polisen jagade överallt och centrum var stängt. Det var kaos och jättespänt läge från polisens sida. Varför ska de ta upp det där igen? Tråkigt! Det var ingen Rönningebo som tittade på det ens, säger han, fimpar, och går in till kompisgänget på fiket. 

Vid sin peak i december 2003 drog den årliga Salemmarschen 2 000 högerextremister som ville hylla Daniel Wretström, en ung vit makt-skinnskalle som mördats vid en busshållplats i kommundelen Rönninge. Många hundra motdemonstranter kom också och de som var militanta gick in för hård konfrontation med kravallpolis. Marschen med facklor skulle stoppas till varje pris. 

Bussar och tågtrafik ställdes in. Aktivister frihetsberövades i drivor och skjutsades långt ut på landet. Batongerna ven, ett 20-tal människor skadades och sex tonåringar greps. Polisen gick ut med att de konfiskerat kaststjärnor, stålkulor, metallbitar, knogjärn och träpåkar. Aftonbladet satte rubriken ”Slaget om Salem”. 

Två år senare spred sig oroligheterna in till centrala Stockholm när antifascister på Centralstationen och i Karlberg stoppade pendeltågen till Rönninge station, manifestationens startpunkt. 

Det år lokalbon Carina Kandell öppnade sin blombutik i Rönninge, 2007, gömde sig 500 motdemonstranter i skogarna för att undkomma polisen och försöka hindra fackeltåget. 

– Människor vågade inte gå ut. Polisen uppmanade oss småföretagare att stänga butikerna för dagen. Men det är vårt levebröd? Jag hade öppet i alla fall – noll försäljning, minns Carina Kandell, som beskriver sig som ”obstinat, inte rädd”. 

Skyller på ”svenskfientlighet”

För att försöka ta tillbaka friden till sin kommun startade hon därför 2009 en julmarknad för lokala kultur- och näringsidkare, som ägde rum samma dag fast på andra sidan tågspåret. Marschen upphörde efter 2010 men Carina Kandells julmarknad har fortsatt och blivit tradition. 

Och nu är nazisterna tillbaka efter 15 års frånvaro. På samma dag som julmarknaden, för att återuppta hyllandet av sin mördade meningsfrände som man anser föll offer för ”svenskfientlighet”. Carina Kandell, aktiv som fritidspolitiker i Liberalerna, säger att hon inte är orolig för säkerheten då kommunens väktare ska vara ute precis som hundratals poliser. 

Men många är oroliga. Rönninge fotboll har ställt in alla sina barnträningar för dagen och en skolklass som skulle sälja fika för att få ihop till en resa, har hoppat av julmarknaden på grund av rädsla. 

– Människor här tycker att det är väldigt jobbigt. Vi har demokrati, yttrandefrihet, det är superbra. Men det ska inte drabba tredje part, oss. Vi vill ha det lugnt och stilla, säger Carina Kandell medan hon roddar i ordning blombutiken för dagen. 

Kommunstyrelsens ordförande i Salem är Arne Närström (S). Han har varit öppet kritisk mot att polisen beviljat tillstånd till Nordiska motståndsrörelsen, NMR, för lördagens fackeltåg. Han vill inte ha dem i sin kommun. Till Dagens ETC säger han att det ”inte är roligt” att Salem för evigt är förknippat med högerextremism och upplopp: ”Det hade varit kul att vara känd för något annat.” 

Samtidigt säger Närström att det är ”helheten som är gräslig och störande”, alltså inte bara de som marscherar utan även motdemonstranterna, som inte söker tillstånd. 

Vill hellre se tyst protest

I sin blombutik berättar Carina Kandell att ”tyvärr är det människorna som är emot nassarna som får skit”.

– Det är motdemonstranterna som folk inte vill ha hit för då blir det stökigt. Det är hemskt att rasism går framåt i samhället. De som protesterar gör ju rätt, men hitta på något annat så det inte blir så oroligt? Stå tysta med ryggen mot dem för att markera avstånd? Eller anordna en julmarknad mot nazism, säger floristen och skrattar.

En som planerar att protestera mot marschen är Jonas, som egentligen heter något annat. Han var med i Salem redan på 00-talet och representerar i dag Kämpa Sthlm, ett antifascistiskt nätverk som inkluderar ett tiotal vänsterorganisationer, från ungdomsförbundet Ung vänster till autonoma Allt åt alla. Det är Kämpa Sthlm som – utan att söka tillstånd – gått ut med att det blir en motdemonstration. 

– På 00-talet var det målet att stoppa dem. Vi går inte ut så hårt nu. Vi gör det här för att saken ska uppmärksammas och för att stödja lokalbefolkningen, som inte vill ha marschen där. Såklart handlar det också om att stärka vårt nätverk och arbete mot fascismen. Att sätta ner foten, visa att vi inte tiger när en ny plattform för fasciströrelsen byggs upp, säger Jonas via en krypterad telefonlinje. 

Han drömmer om den massiva antifascistiska mobilisering som fanns i Sverige på 00-talet, men säger att realistisk dyker det upp 300, 400 motdemonstranter på lördag. För 20 år sedan var motståndet aktivistiskt, militant, konfrontativt. Enligt Jonas är det ”inte fruktbart” 2025 utan man arbetar med en fredlig motmanifestation. 

– Det här blir inte en aktion med mc-hjälmar och påkar från oss. 

”Passiviteten är nazistens bäste vän”

I veckan uttalade sig forskaren Christer Mattsson i P1 om Salemmarschen. Han, precis som kommunstyrelsens Arne Närström, la lika stor skuld för kaoset på antifascister, som fascister. Till och med mer, då motstånd göder nazisterna och får dem att fortsätta år efter år, enligt Mattsson. 

Han sa bland annat i radion: ”Om man inte vill ha nazister på gatorna, då ska man inte vara där själv heller.”

Jonas fnyser åt forskare Matssons citat. 

– För varje resa nassarna gjorde till Salem så var det pissjobbigt. De fick stå och vänta aslång tid på grund av oss, de frös, motgångarna ledde till interna splittringar. Det finns ingen diskussion – vår mobilisering bröt ner marschen. Det blir jobbigt när folk är elaka mot dem, men också för att det är en folklig, aktiv antifascism som behåller stigmat och kritiken mot deras uttryck. Passiviteten är nazistens bäste vän.