Antalet egenanställda ökar snabbt

Egenanställningarna, ett sätt att anlita människor för enstaka uppdrag utan att ge dem en regelrätt anställning, ökar i Sverige. Förra året var det 44 000 människor som hade den här typen av arbetsförhållanden, en ökning med 31 procent jämfört med 2016, och branschen omsätter nu över 1,2 miljarder kronor, visar ny statistik som Novus sammanställt för branschorganisationen Egenanställningsföretagen.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Den snabba ökningen beror enligt branschens egna beräkningar dels på att företag idag måste ställa om sina organisationsmodeller, men också på att människor själva vill ha nya sätt att jobba.

– Man går ifrån traditionella linjestyrda organisationer till att allt mer jobba i projektorganisationer. Samtidigt vill folk ha frihet och flexibilitet. Och den här utvecklingen sker även i USA och i resten av Europa, säger Stephen Schad, ordförande i branschorganisationen Egenanställningsföretagen.

Frilansande och korta anställningar är ju inget nytt fenomen, inom kulturvärlden och en del andra branscher är det vanligt. Ofta har det då skett som egenföretagare, då man både har ett större ansvar men också fler fördelar än som egenanställd.

Men den stora skillnaden med egenanställningarna är att i stället för att arbetstagaren själv startar ett företag och skickar fakturan så görs detta av en tredje part. Egenanställningsföretagen fakturerar ”kunden”, tar procent på fakturan (hur mycket skiljer sig mellan olika bolag, till exempel tar det kända företaget Frilans Finans sex procent) och betalar sedan ut lön till arbetstagaren.

I branschen menar man att skillnaden gentemot ett bemanningsföretag är att initiativet och själva idén till arbetet kommer från den anställde och inte från företaget.

Ökad flexibilitet

På den fackliga centralorganisationen LO finns kritik mot fenomenet egenanställningar, framför allt eftersom de anställdas trygghet riskerar att minska i takt med att egenanställningarna ökar.

– För de anställda är det här en ganska usel metod för att ställa sig till arbetsgivarens förfogande. Det här är en extrem form av riskfördelning där hela risken står på arbetssäljarens sida, säger Claes-Mikael Jonsson, jurist på LO.

Ytterligare problem finns enligt Claes-Mikael Jonsson i frånvaron av kollektivavtal och därmed ansvar för arbetsmiljön. När det gäller försäkringar så är läget lite oklart, hävdar han, och även för sjuklön och semester finns olika lösningar inom olika företag i branschen.

Rutten gren på trädet

LO menar att det finns två grenar på egenanställningsträdet. En där människor med höga kvalifikationer och bra ställning på arbetsmarknaden kan dra nytta av att slippa starta eget för att utföra uppdrag i begränsad omfattning. Men sedan finns också vad Claes-Mikael Jonsson kallar den ruttna grenen på trädet.

– Den ruttna grenen är de här plattformsföretagen som med en dåres envishet hävdar att de inte har något arbetsgivaransvar, trots att allt tyder på att de i själva verket är bemanningsföretag. Det är här missförhållandena är som störst, säger Claes-Mikael Jonsson.

Branschorganisationen Egenanställningsföretagen tillbakavisar denna kritik med motiveringen att den är ideologiskt färgad.

– Egenanställningsföretagen ser sig som lika goda arbetsgivare som vem som helst, säger Stephen Schad.

Han hänvisar till att företagen i branschen förhåller sig till all rådande lagstiftning som är kopplad till arbetsgivaransvaret.

– Vi har precis samma skyldighet och ansvar som alla andra företag. Vi måste till exempel jobba med arbetsmiljöfrågor, hantera sjukskrivningar, semester och pension säger han.

Stephen Schad menar att det är ett antal plattforms- och appföretag som gett egenanställningsbranschen dåligt rykte och vill därför distansera sig från vissa företag som till exempel anställer cykelbud.

De företag som är medlemmar i Egenanställningsföretagen, hittills elva stycken, ska nu skriva under på en policy och det man kallar för ”auktorisationsvillkor”.

– Vi har en auktorisationsnämnd som prövar alla bolag, det är ett sätt att självreglera oss. Man får till exempel inte ha skatteskulder, och det krävs mycket kunskap om arbetsrätt.

Däremot kan de företag som är medlemmar i Egenanställningsföretagen ha villkor som innebär att semesterersättning alltid inkluderas i den nettolön som betalas ut till den egenanställde och det är möjligt för företagen att frånsäga sig ansvar för olyckor som sker när den anställde jobbar åt kunder.

Hur ser ni på faran att den ekonomiska risken flyttas från företaget till den anställde?

– Det finns absolut risker, men också oerhört stora möjligheten. Jag tror att det går att skapa en framtid där den uppdragsbaserade arbetsmarknaden tar en större andel och få bra arbetsvillkor, om arbetsmarknadens parter samverkar kring den frågan, säger Stephen Schad.

Kollektivavtal är vägen

Claes-Mikael Jonsson på LO menar att det bara finns ett sätt att bli en fullvärdig och seriös part på arbetsmarknaden: Att teckna ett kollektivavtal med en motpart, det vill säga en facklig organisation.

– Man kan inte plocka russinen ur kakan. På svensk arbetsmarknad är det kollektivavtal som är normerande, så om man säger att man är arbetsgivare – ja då har man också arbetstagare, och då måste man vara villig att teckna kollektivavtal för dem och bära hela arbetsgivaransvaret, säger han.

Trots den kraftiga tillväxten i branschen så vill Claes-Mikael Jonsson påminna om att det är långt kvar tills egenanställningarna på allvar skulle få en större påverkan på arbetsmarknaden.

– Vi pratar om en företeelse som idag utgör några promille av den totala arbetskraften på svensk arbetsmarknad, säger han.

Läs vidare på nästa sida: Vad skiljer egenföretagare från egenanställd och anställd?