Men när Tidöregeringen nu lanserar idén om ett Sverigetest för asylsökande, innebär det tyvärr mycket mer: ett prov, ett test, en examen i svenska värderingar – och klarar man inte det så fråntas man sina bidrag.
Exakt hur det här förslaget ska utformas är oklart. Men allt tyder på att regeringen, påhejad av SD, driver igenom det i någon form.
Förslaget är inte bara ett uttryck för ogenomtänkt ideologisk nationalism – utan också ett exempel på hur en mycket konservativ utgångspunkt kan förenas med marknadsliberalt tänkande. Det reaktionära och nyliberalism är ganska mycket av siamesiska tvillingar eller kommunicerade kärl. För det handlar inte bara om att drilla flyktingar i svenska värderingar utan kanske framför allt om att se till att bara de mest produktiva flyktingarna gör sig besväret att söka sig hit.
Även policyn för mottagandet av kvotflyktingar – ett mottagande som nu ska minska drastiskt – rymmer ett starkt moment av effektivitets- och marknadstänkande: Det är de driftiga och företagsamma kvotflyktingarna som nu ska gynnas. De som har bäst möjligheter att anpassa sig till ett modernt liv i Sverige.
Själva den solidariska idén, att de som har den allra omöjligaste och mest hopplösa situationen i något av FN:s flyktingläger ska få komma hit, den tenderar att sopas bort.
När det gäller ett kommande Sverigetest infinner sig samma värdemässiga problem. Man kan vara rätt säker på att en högutbildad akademiker, vilket land den personen än kommer ifrån, har långt större möjligheter att klara en examen i svenska värderingar än en lågutbildad – kanske analfabet – från något utsatt land. Ett Sverigetest innebär därmed att människor sållas ut, efter klass- eller/och könsmässiga linjer. Det finns inga flyktingar i största allmänhet. Det finns en massa enskilda människor och familjer, var och en med sin historia och var och en med sina behov och möjligheter.
Van som jag är att ta till mig forskning och böcker, och som en person som även studerat språk på universitet (okej inte mycket), skulle jag säkert klara ett Nigeriatest och få stanna. Ett Sverigetest innebär helt enkelt sållning och sortering av människor efter i synnerhet klass. Behovet av skydd för en flykting skulle inte väga lika tungt.
Dessutom kan man fråga sig vad som händer när någon individ – eller en hel familj – fråntas sina bidrag. Ska alltså människor i en redan utsatt situation dömas till extra fattigdom, ja ska barn i en sådan familj dömas till fattigdom för att deras föräldrar kör på ett Sverigetest?
Till det har vi frågan om vad svenska värderingar är. Den är knappast enkel. Man kan naturligtvis hävda att det som står i Svea rikes lag är grunden för de gemensamma värderingar vi har – och det är helt rätt. Lagarna säger att vi exempelvis inte för slå barn. I många fattiga länder är det sannerligen ingen självklarhet och det är inte mer än någon generation sedan det var lika illa i Sverige. Jämställdhet är självklart, liksom likhet inför lagen. Men inget av detta är något som givits oss uppifrån eller som existerar bortom historien i ett lands essens. Kvinnors rättigheter, barns rättigheter, fackliga rättigheter, ja själva rösträtten – allt detta har i stark motvind från nationens högsta höjder kämpats fram av sociala rörelser som från början knappt ens räknades som godkända hos nationens översta eliter.
Men jag har alltid vänt mig mot att tala om svenska värderingar av det skälet att det nästan alltid blir väldigt suddigt. Min linje är och förblir att i detta land, i Sverige, ska vi hålla oss med starka universella värden – frihet, jämlikhet, solidaritet – som grund. Att säga så innebär att man drar en skiljelinje gentemot allehanda nationalistiskt inskränkta synsätt vad beträffar värderingar. Att bete sig hederligt och skötsamt kan knappast räknas som någon specifikt svensk värdering. Jag är i grunden visserligen utilitarist men även gamle Kant hade sina poänger: Du ska handla så att din handling kan upphöjas till allmän lag. Det går inte att upphöja stöld eller lögn till allmän lag. Om alla konsekvent ljög skulle sanningen helt förlora sitt värde.
I Sverige idag har helt uppenbart de riktigt rika fått ett särskilt värde. Sverige har fler miljardärer per capita än de flesta länder och i attitydundersökningar verkar det vara så att unga människor ser detta med att tjäna pengar som en av de viktigaste dygderna. Är det då en särskilt stark svensk värdering? Att det högsta värdet är att bli miljardär? För mig är det ju inte det, därför att det strider mot den universella jämlikhetstanke jag omfattar med hela min själ.
Tidöregeringen vill ha effektiva, produktiva asylsökande. Det solidariska underordnas samhällseffektiviteten. Förslaget om ett Sverigetest stör hela min klasskänsla.
