I det här läget är arbetsgivarna tydliga. De vill att anställda ska bära kostnaderna och betala med sämre villkor och otryggare jobb. Fackens krav, som även de tar hänsyn till inflationen och innebär reallönesänkningar, utmålas som extrema och giriga. Vad de vill ha? Vi kan titta på Kommunals huvudkrav, som arbetsgivarorganisationen Almega redan på förhand sagt blankt nej till.
Löneökningar med i snitt 4,4 procent.
En extra låglönesatsning för de som tjänar högst 27 100 kronor.
En särskild höjning av kollektivavtalens lägsta löner.
Skriftliga underlag vid lönesamtalen
Hållbara arbetstider och regler i avtalen som garanterar möjligheten till återhämtning
Vem som helst kan se att det inte handlar om något fackligt skambud, utan om att ta ett litet kliv närmare anständighet. Kommunals ordförande Malin Ragnegård säger: ”Vi ska inte ha fattiga arbetare i Sverige.” Almega håller inte med.
Stefan Koskinen, organisationens arbetsgivarpolitiska chef, intervjuas i tidningen Kommunalarbetaren:
– Jag vill inte låta hjärtlös. Men de som tjänar minst måste få det sämre innan de kan få det bättre, säger han.
Det är ett jätteroligt citat, som försöker trolla bort just den uppenbara hjärtlösheten. Koskinen säger att det handlar om principer för Almega, att höjda lägstalöner skulle höja trösklarna in på arbetsmarknaden. Kommunals kollektivavtal med Vårdföretagarna för de som jobbar i äldreomsorgen har idag en lägsta lön på 19 499 kronor i månaden. Koskinen vill inte kommentera om han personligen tycker att den redan är för hög.
För att inte låta alldeles för kalla presenterar Almega en nytänkande lösning. Lågavlönade kommunalarbetare ska istället för höjd lön få sänkt skatt, alltså ett politiskt krav som ligger helt utanför avtalsrörelsen. Almegas motivering är att man då klarar sig med en lägre lönehöjning, och att det gynnar företagen. För att inte den lägre skatteintäkten ska drabba skattefinansierad verksamhet inom just vård och omsorg passar man på att slänga in krav på nedskärningar. Koskinen säger att det går att ”spara” genom effektivare upphandlingar och ”en annan organisation med mindre administration”.
Kommunals medlemmar gör Sverige till en bättre plats med sitt arbete och sina insatser. Det var personalen, inte arbetsgivarna eller Almega, som slet och kämpade under pandemin. Någon större belöning uteblev, trots att personal i vård och omsorg logiskt och moraliskt förtjänar mer och att ha det bättre.
Det är ett politiskt val att ställa upp det som att den enda möjliga vägen att gå är arbetsgivarnas giv. Det kläs i neutrala, mer objektiva kläder men likväl handlar det om politik. Och det är en politik som säger att det enda logiska är att du och de runt dig måste få det sämre. Men det är inte sant.
Nu försöker dessutom Almega att flytta rätten till trygghet längre bort från fackförbunden och avtalsrörelsen, och att ännu mer ska avgöras eller lösas av politiken och högerregeringen.
Socialt tryck är ett av de bättre verktygen för att få till samhällelig förändring, även när allt annat kan kännas som att det går åt fel håll. Kommunals medlemmar och välfärdens arbetare behöver hela samhällets stöd, och Almega behöver pressas till att gå med på fackens redan milda krav.
