Jag är en ung (relativt sett) kvinna, med invandrarbakgrund som trots att jag har en helt ok inkomst inte alls skulle ha något emot att få in ytterligare en miljon om året. Ni verkar ha en stor styrelse jämfört med andra liknande bolag, 13 personer varav 11 är 55 år eller äldre.
Jag tittade på er hemsida och noterade att ni inte har en enda kvinna i er valberedning. Jag tänkte också på att ni i styrelsen ser så lika ut på något sätt, och det har inte bara med ålder att göra. Jag tänker att ni säkert behöver förbättra er representation och jag har alltid fyllt multipla funktioner, det enda som fattas mig är ett handikapp men tro mig, ni kommer förändra er statistik mycket bara med en 37-årig invandrarkvinna.
Men det jag framförallt tänker på är min kompetens. På er hemsida så står det att ”det är avgörande att styrelsen innehar relevant expertis, integritet, omdöme och starkt engagemang för verksamheten”. Jag tror att jag har allt förutom starkt engagemang för verksamheten och det skulle jag ju få så fort jag kom in i styrelsen.
Det är nämligen så att när jag var liten så ville jag bli generalsekreterare i FN. För mig var det allra viktigaste fred på jorden. Och jag trodde att FN:s generalsekreterare kunde fixa det. Ja, tänk va naiv jag va. Ganska snabbt insåg jag att FN inte fyllde den funktionen jag trodde.
Med sorg i hjärtat förstod jag till och med att sånger som I natt jag drömde och hyllningar av FN-dagen var mest till för barn. Så vi skulle ha något att tänka på medan de vuxna bombade sönder varandra och förstörde miljön.
Så sen, fortfarande ganska liten, blev min plan att bli utvecklingsekonom. Jag skulle lära mig allt om ekonomi och sedan skulle jag hjälpa tredje världens länder att utvecklas. Den höll jag fast vid längre för jag hade sådan stor respekt för ekonomer, jag hade till och med komplex över att jag var så dålig på matte.
Jag försökte lära mig om ekonomi men det enda jag lärde mig är att ekonomer inte kan något om ekonomi – de kan berätta historier. Och det kan jag också för jag är nämligen dramatiker.
Jag såg min mamma bli arbetslös i den ekonomiska kris som stöpte om Sverige i början på 90-talet. Jag såg bubblor bildas i IT-ekonomin och jag såg bubblor spricka i USA där människor tvingats på märkliga lån och framtidsdrömmar utfästa av just ekonomer. Och jag tänker att ni kanske kan behöva någon som kan berätta historier på riktigt, som har det som yrke. Också med tanke på att vi befinner oss i det postindustriella samhället där allt fler investeringar görs i den traditionella välfärdssektorn.
På er hemsida skriver ni ”Vi strävar efter att vara en god samhällsaktör. Vår ambition och vårt ansvar innefattar en rad områden, såsom miljö, mänskliga rättigheter och arbetsvillkor. Det inkluderar även ett åtagande och ansvar att bidra till samhället i stort.”
Här tror jag det är viktigt att kunna exemplifiera, förklara, berätta historier om hur pengar färdas från skattefickor, över vård, omsorg och utbildning, till öar med konstiga namn där det knappt bor någon förutom de som förvarar era pengar. Skulle jag bli styrelseledamot skulle jag självklart säga våra pengar.
Jag skulle aldrig gå så långt som Strindberg, och säga att ekonomi är en vetenskap uppfunnen av överklassen för att komma åt frukten av underklassens arbete, i alla fall inte i denna intresseanmälan. Jag skulle säga att ekonomi är ett gott stycke berättelse och därför, herr Wallenberg, behöver ni mig i Investors styrelse.
Med förhoppning om ett positivt svar,
America Vera-Zavala
