Men istället sitter vi som på nålar för att se vad som ska bli nästa steg i det mer än lätt fascistoida projektet. Det är inte konstruktivt. Det är ett slags avtrubbning, att vansinnet gör oss stängda för annat, inklusive det som har existentiell vikt. 

Till exempel klimatkrisen. 

Eller det faktum att mänskligheten just nu förgiftar sig själv, att vi varje dag utsätts för en kemisk cocktail med så många ingredienser att ingen idag med säkerhet kan svara på hur vi kommer påverkas. Det är just detta att olika syntetiska molekyler möter varandra. Kan amplifiera varandra. Kan skapa sådant kaos i våra känsliga system att vi ännu bara anar konsekvenserna.

Jag måste erkänna att jag blir oerhört illa berörd av den granskning som Dagens ETC:s klimat- och miljöredaktion publicerar idag. Den handlar om PFAS, högfluoreranade ämnen, det finns tiotusentals som används industriellt i allt från stekpannor till pizzakartonger, från vattensäkra kläder till smink. Jag har nog tidigare bara slagit det från mig. Orkar inte. Inte en sak till. 

Men när jag läser denna granskning… 

Existentiellt. 

Det där sätter sig. En tesked. För ett barn.

Det här är evighetskemikalier. Till sist hamnar det i vad vi dricker och äter. Jag har det redan i min kropp. Du också. På europeisk nivå är, enligt Kemikalieinspektionen, runt 20 miljoner människor hänvisade till vatten som har PFAS-nivåer över satta gränsvärden. Och dessa värden är inte tillräckliga till att börja med.

”Känner ni stanken? Välkomna till Kvarntorp”, säger Peter Lindvall till Dagens ETC.

Han allvarligt bekymrad över att myndigheterna låter Fortums anläggning där hantera brandskum som innehåller PFAS. Det kan man förstå. För enorma volymer forsar orenade ut, till vatten och mark. Dagens ETC testar just vatten. Det är illa, väldigt illa.

”Om det här var dricksvatten hade en vuxen människa inte kunnat dricka mer än en matsked per dag, och för ett barn handlar det om en tesked”, säger Mattias Öberg, forskare på Karolinska institutet och en av landets främsta toxikologer.

Det där sätter sig.

En tesked.

För ett barn.

Sedan blir det farligt.

Nej, Fortum kan inte vara nöjda med det här.

Nej, politiker och myndigheter kan inte heller vara nöjda, även om Sverige faktiskt ligger i framkant och trycker på för att EU ska införa skärpta regler. (Däremot skulle Sverige kunna göra mer som Danmark, inte invänta EU utan gå före med gränsvärden – Danmarks ligger på halva Sveriges – och helt förbjuda PFAS i skor och kläder.)

Ansvar kan och ska absolut utkrävas.

Men till sist handlar det om ett system, om hur vi lever våra liv, hur vi konsumerar, hur vi producerar, vad vi snabbt vant oss med och ser som standard (PFAS utvecklades först på 1950-talet). 

Ett senkapitalistiskt problem. 

Som blir till oönskade flöden som tar sig in i våra kroppar och aldrig lämnar dem.

Jag vet inte hur du läser denna granskning, men jag gör det med mina barn flimrade bakom varje ord, det här är verkligen inte vad jag vill ge dem. Gift. Men kanske är det helt omöjligt att ersätta PFAS med andra, mindre farliga substanser? Inte alls, säger en kemist jag pratar med. I de flesta fall finns alternativ. Men det skulle bli dyrt. Processförändringar. Göra om, göra rätt. Alltså gift för att gift är billigare. 

Det kan vi inte acceptera.