Sverige är under belägring. Traditionella värderingar slits sönder av en identitetspolitisk vänster, med hjälp av mjuka liberaler och mångkulturens medier. Allt som nu är kan snart vara förstört. Etablissemanget låter det ske.
För den som delar denna tanke om undantagstillstånd erbjuder Samtiden konsekvent bekräftelse. Nästan varje artikel handlar om invandring. En typisk rubrik: ”Muslimsk far ströp kondomsnattande dotter”. Samtiden är aggressiv, utom när den närmar sig sin finansiär, Sverigedemokraterna. En typisk rubrik, kopplad till förtjust intervju med Jimmie Åkesson: ”Kärlek – inte fientlighet – är hans drivkraft”.
Samtiden är utomordentligt usel. Tröttsam i halvt maskerad rasism, skrattretande i journalistisk undermålighet. Det finns ändå anledning – en enda – att bekanta sig med dess budskap. För att besvara frågan: Vad drömmer Sverigedemokraterna om vad gäller media?
Samtidens redaktion och Sverigedemokraterna har tidigare hävdat att det alls inte handlar om en digital pamflett som ska vara lojal gentemot det parti som betalar räkningarna. Sverigedemokraterna håller fast vid den versionen, trots att tidigare chefredaktören vittnat om att han fungerat som en marionett medan järnrörsmannen Erik Almqvist detaljstyrt innehållet från sin exil i Ungern.
Samtiden är Sverigedemokraternas mediesyn förkroppsligad, om än med begränsade resurser. Drömmarna slutar inte där.
Häromåret motionerades det på partiets landsdagar om att avveckla samtliga public service-företag: ”Vi sverigedemokrater har genom åren bevittnat hur den ’fria’, ’opolitiska’ och ’okommersiella’ televisionen och radion gång på gång misskrediterar, förlöjligar, förtalar, förvränger eller rent av ljuger i sina nyheter och program.”
Konspirationsteorin förfinas dagligen på Avpixlat, Sverigedemokraternas andra, större och hänsynslösare megafon. En politisk-medial elit utestänger i en tyst överenskommelse ”alternativa” röster.
Lösningen är att public service ställs om till ett nämndemannasystem, anser Mikael Strandman, Sverigedemokraternas ordförande i Norrtälje. Han önskar kvotering. Journalister ska anställas efter politiska sympatier. Farväl, valhemligheten. Adjö, grundlagen.
Partiledningen kunde ha tagit definitivt avstånd från den här sortens motioner. Men icke. Tvärtom, man reserverar sig mot enskilda förslag, men bekräftar problemformuleringen. ”Och det gäller inte bara public service”, säger Sverigedemokraternas presschef Henrik Vinge till Medievärlden som ber honom kommentera kravet på att journalister ska åsiktsregistreras.
Sverigedemokraterna föraktar fria, oberoende medier.
Någonstans mellan åtal om skattebrott, övervakade medlemmar och avhoppade svärmödrar hann vi förra veckan börja diskutera den här demokratiförstörande fixeringen hos partiets högsta ledning.
Några exempel från senaste åren:
Mattias Karlsson föreslog 2010 – efter att TV4 vägrat visa partiets reklamfilm – att riksdagen skulle besluta att ingen framöver ska kunna neka att sända politiska budskap. Det är ”nödvändigt att enskildas, till exempel tv-kanalers ansvariga utgivares, möjligheter att påverka innehållet i reklamen starkt begränsas”.
”DDR-propagandan finner inga gränser i det här landet. Vilka vidriga journalister!” skrev Björn Söder på Facebook efter att Dagens Nyheter publicerat en intervju – alla citat fick han läsa på förhand – där han framför suspekta åsikter om judar och samer.
”Det gör vi i sinom tid”, twittrade Kent Ekeroth till svar när han fick ett meddelande om att andra mediers beslut att hjälpa Expressen med bevakningen av Sverigedemokraternas senaste valvaka – partiet har för vana att bojkotta redaktioner, vilket även har drabbat Dagens ETC – visar att fria medier inte går att stoppa.
Så tog partisekreterare Richard Jomshof slutligen bladet från munnen. Han skrev för drygt en vecka sedan på Facebook, som replik till Erik Almqvist:
”Eftersom Sverige inte är Ungern, eftersom vi inte sitter i regeringsställning (än) och eftersom media i Sverige inte fungerar som media i Ungern, är vi tvungna att anpassa oss till den verklighet som råder här. Det innebär inte minst att vi måste anpassa vår retorik efter det rådande läget.”
Att nolltolerans mot rasism är bländverk och ingenting annat, det visste vi redan. Men det är helt nödvändigt att genomlysa hur Sverigedemokraterna vill skada medierna om partiet skulle få makt att genomföra sin politik.
Driva dem mot ett ungerskt stup, tydligen.
”Jag vet att jag riskerar mitt arbete om jag är humanistisk i min rapportering. Det stämmer att vi fick instruktioner att inte visa barnen bland flyktingarna. Men jag är journalist, jag gör vad jag måste.”
Det säger en nyhetsreporter på public service i Ungern till Dagens ETC. Hen berättar om censur, om hur Victor Orbán skapat en rädslans och lögnens kultur genom Fidesz-trogna chefer och en tendentiös granskningsmyndighet: ”Här i Ungern har vi snart låtit premiärministern lagstifta bort yttrandefriheten.”
Richard Jomshof klagar över att han måste förhålla sig till svensk verklighet. Stackars. Men det finns alla möjligheter att ansluta till kolonin i Budapest. Där slipper de låtsas, Sverigedemokraterna. För nu tror väl ingen längre att de ställer sig bakom att en modern demokrati förutsätter fria medier.
