– Det är ju ett helt annat odlingsklimat här, jag får välja andra grödor, förklarar han på arabiska.

Saleh Assafs lott sticker ut. Här syns att en erfaren odlare planerar sommarens skördar, jorden är bearbetad och förberedd för olika avdelningar. Det blir en hel del vindruvor i år, plantor har han fått av en vän, men också olika sorters bönor, lök, vitlök, potatis, morötter, sallad, ruccola, rädisor och kryddväxter.

Fahyma Alnablsi tolkar till svenska när Saleh Assaf berättar. Själv är Fahyma Alnablsi, som också har rötter i Syrien, inte lika erfaren odlare. Men trots att hon i grunden är akademiker, ekonom och gymnasielärare, har också hon landat i koloniträdgårds­föreningen, tack vare sitt kvinno- och integrationsengagemang.

– Här mår jag bra, säger hon och vänder ansiktet mot den strålande vårsolen.

Hon sätter en grep i jorden och vänder bort några tuvor av kvickrot som letat sig in i myntalandet, avskilt mot de andra landen med breda plank. Om en stund ska hon ta emot sina elever i språkkaféet här på lott 51, en jordplätt hon hyrt in sig på när hon upptäckte hur stort odlingsintresse är bland deltagarna i språkcaféet. Sedan tre år tillbaka odlar hon och eleverna tillsammans.

Stadsplanering hotar

Intresset växer för att odla på kolonilotter. Ändå är det en verksamhet som är hotad av stadsplaneringens många byggplaner.

– De vill satsa på stadsodling i pallkragar och små pop-up-parker i stadsmiljö, det kallas allmänintresse. Men koloniträdgårdsodling klassas som särintresse, det vill vi ändra på, förklarar Katja Jassey, projekt­ledare för Orten odlar.

Odling är politik, konstaterar hon. Hur vi odlar, vem som ­odlar, var vi odlar. Projektet verkar för att alla ska kunna ha en plats att kalla sin egen i staden. Lotter åt folket är deras motto och därför dyker de bland annat upp på Järvaveckan för att ge politikerna ett smakprov på det goda kolonilottslivet. Bakom projektet finns föreningen Peppar & Pumpa, ett kolonistnätverk som startade 2008 när koloniområdena var hotade den gången.

– Det häftiga med odlingslltterna är att de finns helt utanför marknaden. Vi betalar 900 kronor per år för en lott på 110 kvadrat. Visst hyr vi privat, men det här är inte privatisering – verksamheten är ju inte monetariserad, vi har inga marknadshyror, inga vinstintressen, förklarar hon.

Verklig konst

Just detta, är en viktig anledning till att kreativiteten flödar på odlingslotterna, tror hon. Här är återbruk ett ledord, alla material återanvänds och cirkulerar ­mellan odlarna.

– Politikerna kallar det kåkstadsbyggen, men är inte detta vad verklig konst handlar om? Nya perspektiv på verkligheten, säger hon och låter blicken svepa med stolthet över området.

De enkelt uppbyggda egna växthusen, av spillvirke, byggplast eller byggnät finns på de flesta lotterna. I ett av dem kikar Mansour Ramzi fram. Här förodlar han sin sallad som han, så snart risken för nattfrost är över, ska sätta ut i landen.

Sina morotsfrön har han just fått i jorden, löken är satt och vitlöken från förra året står redan hög och får sig en skvätt vatten. Han plockar en pingstlilja och ger till Katja Jassey.

– Kom snart tillbaka, i sommar ska du se hur här blommar, jag kommer att ha massor av blommor säger han med ett brett leende. Och då ska du få smaka på allt jag odlar. Här, smaka på myntan, den har just stuckit upp, säger han och nyper av en kvist.

Den smakar ljuvligt.

Vardagsrum utomhus

På flera lotter finns egenbyggda grillar, oftast av gamla oljefat.

– Det här är våra vardagsrum. Vi som bor i små lägenheter har inte utrymmet att bjuda hem folk till oss, det här vi umgås, odlar, grillar, äter och lär känna varandra. Även den som inte är så pratsam får kontakt med sina odlingsgrannar. Vi lever våra liv här, vi kastar bort vår stress, konstaterar Katja Jassey.

Bland alla landets odlingsexperter kan hon konstatera att bara en, Lena Israelsson, förstått att bege sig till koloniträdgårdsodlingarna i miljonprogramsområdena, för att här finns så många erfarna odlare.

– Många har rötter i andra ­länder, saknar sin mat och utforskar odling för att klara det. Det är här innovationen händer. En jättespännande brytpunkt mellan kontinuitet och innovation, skulle jag säga, som försiggår helt under radarn. Få politiker ser värdet i detta.

Odling skapar trygghet

Odling handlar inte bara om ­odling, klimat och socialt kitt. Det handlar även om folkhälsa och trygghet menar alla vi möter i projektet Orten odlar och i trädgårdsodlarföreningen i Tensta. Trots att bilar har brunnit och skadegörelse ägt rum i orten har odlingsområdet varit en fredad zon.

– Det här är trygghet! Vi ­behöver inte fler väktare i för­orten, vi behöver fler odlare, menar Fahyma Alnablsi.

En som kan intyga tryggheten det ger när familjen odlar är Nawroz Zakholy. I dag är hon 27 år, men under hela uppväxten här i Tensta har släkten odlat sin kolonilott.

– När vi barn var ute och ­cyklade visste vi alltid att vi kunde svänga ner till odlingarna och hitta vuxna.

I dag är även Nawroz Zakholy aktiv i Orten odlar, ett engagemang som kommit naturligt:

– De här lotterna är under konstant hot. Vi måste försvara dem, säger hon.