Människan har eldat fossila bränslen i stor skala ända sedan 1800-talets början, så under seklets andra hälft kan temperaturen redan ha börjat stiga till följd av detta.
Bild: Shutterstock
Dagens ETC.
Människan har redan hettat upp planeten en tredjedel mer än tidigare känt, hävdar forskare i en ny studie. 300 år gamla koraller förändrar bilden av klimatet före den industriella revolutionen, och vittnar om att upphettningen redan kan ha nått långt över Parisavtalets 1,5-gradersgräns.
I det karibiska havet kring Puerto Rico och Amerikanska Jungfruöarna finns en sorts korallsvamp, Ceratoporella nicholsoni, som kan bli flera hundra år gammal. Forskare från USA och Australien anser sig nu i denna korall ha hittat en slags historisk termometer som gör det möjligt att definiera planetens förindustriella medeltemperatur med större precision än tidigare.
Korall av arten Ceratoporella nicholsoni. Bild: Bild med tillstånd från Indiana State University
Den globala upphettningen beräknas i nuläget i förhållande till medeltemperaturen för perioden 1850 till 1900, eftersom det före 1850 saknas tillförlitliga mätningar av temperaturen vid havsytan världen över.
Men människan har eldat fossila bränslen i stor skala ända sedan 1800-talets början, så under seklets andra hälft kan temperaturen redan ha börjat stiga till följd av detta.
Kan handla om 1,7 grader
Att så är fallet hävdar forskarna bakom den nya studien, som tyder på att den förindustriella temperaturen var så mycket som en halv grad lägre än man tidigare trott. Det innebär att den globala upphettningen inte bara nått 1,2 grader, vilket är klimatpanelen IPCC:s bedömning för år 2018 till 2022, utan hela 1,7 grader.
Vi kommer att uppleva allvarliga effekter tidigare än väntat.
Klimatet är därmed redan långt över Parisavtalets 1,5-gradersgräns inom vilken katastrofala förändringar kan undvikas, och kan överskrida två graders upphettning mot slutet av 2020-talet, enligt forskarna.
– Våra mätningar skruvar fram klockan ungefär ett årtionde för den globala uppvärmningen. Vi kommer att uppleva allvarliga effekter tidigare än väntat, säger Malcolm McCulloch, forskare i marin geokemi vid University of Western Australia och en av författarna till artikeln, på en digital pressträff.
Malcolm McCulloch, forskare i marin geokemi vid University of Western Australia. Bild: University of Western Australia
”Oavsiktlig upptäckt”
Hans forskarlag har samlat in koraller av den aktuella arten på mellan 33 och 91 meters djup, och den äldsta individen bedöms vara från år 1700. Den runda korallsvampen växer med ungefär en fjärdedels millimeter varje år, och binder in grundämnena strontium och kalcium i tillväxtskiktet.
Malcolm McCulloch tillsammans med de dykande forskarkollegorna Evan Tuohy och Clark Sherman under fältarbetet. Bild: Bild med tillstånd från Indiana State University
Malcolm McCulloch har sedan 1990-talet forskat om hur den varierande andelen strontium och kalcium i dessa skikt kan användas för att beräkna historiska vattentemperaturer.
– När vi analyserade våra strontium-kalcium-data, upptäckte vi att de överensstämde bäst med den globala medeltemperaturen vid havsytan. Det här var något av en oavsiktlig upptäckt, åtminstone för min del, säger Malcolm McCulloch.
Forskarna använde de bästa tillgängliga temperaturdata för de senaste ungefär 60 åren för denna jämförelse.
– Vi fann ett ytterst nära samband.
Metodisk jakt efter graalen
Analysen tar fasta på att den lokala vattentemperaturen där korallerna plockats samvarierar mycket nära med den globala temperaturen.
– Redan 1990 jobbade jag tillsammans med (USA:s vädermyndighet) Noaa med att mäta vattentemperaturer i Puerto Rico. Det är en av de bästa platserna att uppskatta globala trender, eftersom vattentemperaturen här påverkas väldigt lite av andra faktorer, säger Amos Winter, forskare i paleo-oceanografi vid Indiana State University och medförfattare till artikeln.
Amos Winter, forskare i paleo-oceanografi vid Indiana State University. Bild: Rachel Keyes / Indiana State University
Att detta stämmer även för alla de hundratals år som studien gäller, är dock mer osäkert. Men författarna menar att deras forskning kastar nytt ljus över tidigare oförklarade avvikelser mellan temperaturen på land och i världshavens ytskikt.
De här svamparna är helt otroliga.
– Jag är rätt säker på att vi har en lika bra bild av vad som hänt som de direkta temperaturmätningar som finns, säger Malcolm McCulloch.
– Vi har båda forskat i 40 år i det här fältet och letat efter den perfekta proxyindikatorn, den heliga graalen. Inget är helt perfekt, men de här svamparna är helt otroliga, säger Amos Winter.
Snitt av Ceratoporella nicholsoni. Bild: Bild med tillstånd från Indiana State University
”Förmodligen en överdrift”
Forskare som inte deltagit i den aktuella studien är dock mer skeptiska. Gavin Schmidt, chef för Nasas Goddard-institut för rymdstudier, skriver i en kommentar via Science media centre:
”Uppskattningar av de globala medeltemperaturerna före 1850 kräver flera proxyindikatorer från så varierade regioner som möjligt, så påståenden om att data från en enda med säkerhet kan definiera den globala medeluppvärmningen sedan förindustriell tid är förmodligen en överdrift.”
Professor Kate Hendry, oceanograf och marin biogeokemist vid British Antarctic Survey, ifrågasätter att kunskapen om korallsvamparna är tillräckligt god för att kunna dra säkra slutsatser:
”Det finns helt klart mer vi behöver veta om dessa svamparkiv, och vi behöver mer högupplösta klimatdata från fler platser för att bygga en robust, global bild. Men artikelns betydelse är att den får oss att ställa frågan: vad händer om planeten redan har värmts upp mer än vi trodde?”
