Valborgsbrasan må vara en uppskattad tradition – men för igelkotten kan den bli en dödsfälla. Per Bengtson, projektledare på Naturskyddsföreningen, vet vad vi kan göra för att minska den risken. Och för att Sverige ska få fler igelkottar.
1. Ni har startat en Facebook-kampanjen Ta mig ur brasan i Valborg, för att rädda igelkottar. Men hur ska man undvika att de eldas upp?
– Det gäller att försöka titta nog. Rishögen är ju ett perfekt bo för igelkottar. Så antingen kan man flytta hela högen, eller annars lyfta på grenar och lysa med en lampa. Finns det igelkottar i rishögen så gömmer de sig under den, mot marken.
2. Sedan två år tillbaka har ni också ett projekt där människor rapporterar in till er när de ser en igelkott, varför det?
– Syftet är att få mer kunskap om igelkottarna. Tidigare visste man inte var de fanns. Nu har vi fått in totalt 25 600 rapporter. Det vi har sett hittills är att igelkotten har blivit mer urban. Den trivs i städerna. Vi har också sett att den har utökat sin utbredning i norra Sverige. Piteå är igelkottens huvudstad verkar det som, och den finns så långt upp som till Haparanda. Däremot finns inga igelkottar i Norrlands inland där det är kallare.
– Vi har också sett att igelkotten antagligen har minskat i odlingslandskapet, som Bohuslän och på Gotland. Det beror på att jordbrukslandskapet har blivit allt mer likriktat.
3. Så förutom att undersöka sin valborgsbrasa, vad kan man mer göra för att igelkottarna ska bli fler?
– Igelkottar vill ha variation, så man kan hjälpa till att anpassa sin omgivning så att den passar för igelkotten. Har du trädgård kan du ha en öppen kompost och gärna en liten damm, och sedan se till att säkra igelkottens vandringsvägar. De är vanedjur precis som oss och passerar gärna samma vägar varje dag. På vår hemsida kan man ladda ner en skylt som man kan sätta upp vid vägen, så att bilister är extra försiktiga.