Det var i augusti 2008 som Markus Svensson, 20, visade födelsemärket på ryggen för sin mamma. Märket hade han haft så länge Lotta kan minnas men nu hade det börjat förändras och eftersom hon är sjuksköterska såg hon direkt att det behövde undersökas.
Via familjeläkaren remitterades han vidare till hudkliniken och när läkarna undersökte Marcus vidare visade det sig att cancern hade spridit sig till skelettet, levern och hjärnan.
– Det fanns inte så mycket att göra egentligen. Han fick påbörja en tablettbehandling, men chansen att få bort cancern är så liten, säger Lotta Ringström.
Marcus dog den 20 februari 2009. Då hade det inte ens gått ett halvår sedan han först visat hudförändringen för sin henne. Lotta Ringström har arbetat som sjuksköterska i 20 år, bland annat på onkologen i Västerås. Men hon hade aldrig hört talas om den elakartade cancerform som drabbade Markus.

Kunde inte föreställa sig

Eftersom både hon och hennes två barn är rödhåriga och fräkniga har de alltid varit noga med att akta sig för solen och smörja in sig. När Markus undersöktes visade det sig dock att den cancerform han hade, dysplastiskt neavi, inte var relaterad till solning och solskador.
– Det fanns inte i min världsbild att någon av oss skulle drabbas på det här viset. Även om jag jobbat med cancersjuka så kunde jag inte föreställa mig det här. Att det gick så fort. Jag vet att om det sprider sig så är malignt melanom överdjävligt att bli av med, men det var ändå helt främmande för mig, säger hon.
Förra veckan kunde Dagens ETC berätta att en ny medicin mot hudcancer, Yervoy, hjälper dubbelt så många patienter att överleva jämfört med tidigare. Men på grund av det höga priset använder inte alla landsting preparatet.

”Ställ krav på industrin”

Lotta Ringström har hela tiden upplevt att sjukvården gjorde vad man kunnat för att hjälpa Markus. Samtidigt är hon inte förvånad över att priset sätter stopp för vissa behandlingar.
– Det är förjävligt. Hälso- och sjukvårdslagen är så tydlig med att det ska vara vård på lika villkor. Den som är sjukast ska få vård först. Men så ser det inte ut i Sverige, eller i världen. Det är förfärligt.
Hon tycker att flera länder borde göra gemensam sak och tillsammans ställa krav på läkemedelsindustrin, exempelvis via EU.
– Man borde ställa krav på industrin och inte tillåta att de tar ut vilka vinster som helst. Vilken vård man får ska inte vara styrt utifrån vilka pengar man har i plånboken. Det måste vara en humanitär fråga och handla om solidaritet och humanism, säger hon.
I februari var det fem år sedan Markus gick bort. Lotta säger att hon har fått en ny syn på livet efter hans död. Hon värderar de närstående högre, har sorterat bort människorna som stjäl energi och tackar nej till saker som hon inte vill göra.  
Trots att larmen om hudcancer dyker upp med jämna mellanrum tror hon att det är många som inte insett allvaret med sjukdomen.
– Jag tror inte man riktigt förstår. Och så finns det ett ideal som säger att man ska se ung, snygg och fräsch ut. Solbränd hud gör ju att man ser betydligt friskare ut.
Hon tycker att det pratas för lite om riskerna med att sola.
– Nu pratar man bara om att inte sola mellan tolv och tre på dagen, men sedan åker vi utomlands och ligger och pressar på staranden i Thailand och funderar inte på konsekvenserna. Det är väl som med allting. Man tänker ”det händer inte mig”.