– I början blev det en snackis på stan och folk tänkte ”hon är galen” men jag tycker om att gå all in, berättar Madelene Fernqvist, eller ”Madde” som hon heter bland Strängnäsborna.

Nu är torget i stället prytt av julgranar och inne på puben lyser adventsstjärnor i fönstren. På julafton brukar puben vara stängd, men förra året kom hon på att stället borde fyllas med folk.

– Jag har alltid haft en dröm att kunna bjuda hem alla som inte har råd att fira eller som sitter ensamma på julen, men har aldrig haft möjligheten.

Ett långbord för alla

Men när Madelene lyckades jobba upp sig till chef på Bishop arms ville hon förverkliga tank­arna om ett julfirande för alla.

– Det finns så många som sitter ensamma 364 dagar om året och så blir julafton den 365:e ensamma dagen. Man ska inte glömma att det sker flest självmord runt jul. Julen handlar ju om gemenskap och att det finns andra som bryr sig om en. Ingen ska behöva sitta på julafton och känna att jag har ingen.

Förra julen drog hon i gång sitt drömprojekt. ”Är du ensam i jul eller har du inget hem att fira jul i?” skrev hon på Facebook. Efter inlägget hörde både företag och privatpersoner i trakten av sig och ville sponsra med mat, klappar eller en hjälp­ande hand.

– Mitt mål var att vi skulle ha ett stort långbord och kännas som en enda stor familj.

Då var det pandemi och ­restriktioner, så långbordet blev inte av. Men det blev julmat och mässen vid entrén förvandlades till biosalong där både barn och vuxna samlades för att titta på Kalle Anka tillsammans. Efteråt kom tomten med klappar till alla.

Extra kämpigt i år

I år deltar även Madelenes döttrar som är tio och elva och ordnar pysselhörnor för mindre barn. Den här julen är det ännu viktigare att bjuda in, tycker Madelene.

– Det är lite extra kämpigt när matpriserna och elpriserna har stigit och många kanske har det tufft. Jag har varit ensam­stående i många år och vet hur det kan vara.

Förra året kom omkring 30 personer. Det var en blandning av ensamma äldre och barn­familjer.

– Det är nog den bästa julen jag haft. Det var en farbror som satt och grät och sa ”tänk att jag kunde få en så här fin jul”. Man tänker själv att man inte gör så mycket, men det här betyder så otroligt mycket för många.

Står i köket och kokar potatis

Precis som förra året blir det fullt julbord inne på restaurangen. På julaftons­morgon kommer Madelene och hennes medhjälpare att stå i köket och koka potatis och steka ­köttbullar och prinskorv. Jansons frestelse och skinka har några sponsrande företag skänkt till dem.

Men det är svårt att veta hur många som kommer att dyka upp. Madelene berättar att många kan tycka att det är lite pinsamt att gå på ett sådant här firande. Några ringde och berättade att de inte vågade komma.

– Det är därför jag inte vill ha någon föranmälan. Det är redan lite skambelagt som det är. Att börja ta namnuppgifter på folk känns galet. Det får vara ett lotteri att se hur många som kommer.

Förra året hade Madelene gjort mat för 150 personer. ­Maten som blev över tog Madelene med sig till sitt andra jobb – för på dagarna jobbar hon som undersköterska i hemtjänsten och besöker Strängnäs äldre.

– Jag jobbar 170 procent. Hundra procent här och ­förmiddagar som undersköterska på hemtjänsten. Jag börjar sju på morgonen och kör till tio på kvällen. Och på helgerna till 02.30. Jag har extremt mycket energi och har alltid haft det.

Historier från kroglivet

Madelene tror att hon om hon hade varit barn idag kanske hon hade fått en diagnos.

– Det är väl någon adhd men jag känner inte att den ligger mig till last utan snarare tvärtom att jag får saker gjorda, jag gillar att hålla igång. Jag har aldrig haft behov av någon utredning.

Och det är tur att Madelene just ägnar sin tid åt att göra livet så mycket bättre för de andra i Strängnäs. För de unga har hon startat nattklubb i källaren på Bishop arms och de äldre i hemtjänsten gillar att höra hennes historier från kroglivet.

– Gamlingarna frågar ”vad blir nästa tema Madde?”. De tycker det är kul att hänga med. Jag får det bästa av två världar!

Och på julafton ska äntligen både gamla och unga mötas vid Madelens långbord.

– Folk glömmer grund­tanken med julen. Det är hyst­eri kring att vi ska köpa allting och press kring att allt ska vara perfekt när det i själva verket är gemenskapen som ändå är det viktigaste. Och så självklart lite mat och paket!