När man kokar ner det, skalar bort, silar, skrubbar, skakar och torkar torrt så är parken fylld av en samling för tillfället glada människor som ställer politiska krav. Storbanker, regn och hutlösa priser till trots.
Rubriker om hällregn, skyfall och regnskurar. Inslag av sol som ibland spräcker det gråa molntäcket. När man går tillbaka och läser gamla artiklar om Pridefestivalen verkar det alltid regna den första veckan i augusti. Men lika säkert som att väderbevakningen tar plats i nyheterna om Stockholm pride är bilderna på vädertrotsarna. De hundratusentals personer som under paraply, i galoscher och färgglada regnkläder ger sig ut för att besöka festivalområdet, lyssna på föreläsningar och – framför allt – delta i den gigantiska solskensparaden. Det är Nordens största. Och ingen bryr sig om regnet.
Det är fullt med folk på vägen till Östermalms IP. Folk i alla åldrar, redan här. Ett gäng har regnbågsparaplyer. Några har Försvarsmaktens fältuniformer med ditsydda regnbågsflaggor på axeln. Under en gångbro strax efter Musikhögskolan syns graffitin ”Ass Law”. På den klassiska idrottsplatsen, som användes vid olympiska sommarspelen 1912, bor den här veckan Pride park. Det är festivalavsnittet av Pridefestivalen som pågår under hela veckan. Om debatterna och föreläsningarna under parollen Pride house är rörelsens hjärna och det kampfyllda hjärtat är Pride Park den hungriga magen, dansande fötter och en rytmiskt rörlig rumpa.
Claes Nyberg.
Regnbågsflagga av pansarstål
Journalister med pressackreditering går in i samma entré som andra besökare. Det allra första som syns är en oförstörbar regnbågsflagga av pansarstål. Försvarsmakten har i år valt att avbilda Priderörelsens främsta symbol i en enorm odödlig platta. Myndighetens marknadschef Johan Landeström säger att det handlar om att möta ett ökande hot mot hbtq-personer och att visa var man står när odemokratiska vindar sveper över världen.
– Det är viktigare än någonsin att vi tydligt tar ställning för mänskliga rättigheter och gör allt för att försvara dem.
Det duggregnar på området. Det spartanska presstältet består av några sittpuffar, två ståbord och en grenkontakt. När jag fäller ihop paraplyet och tar fram bandspelaren hör jag en dam prata med volontärgänget i infotältet bredvid. Besökaren har smyckat hela sin rullator med regnbågsflaggor och letar efter en regnponcho av samma kaliber. Hen säger glatt:
– Utan regn kan det ändå inte bli regnbågar.
SD är portade
Inne på området trängs storbanker som Swedbank med föreningar som Transsammans och Djurens rätt. Industrijättar som Ericsson och Tre har stora tält. För institutioner som Svenska kyrkan och LO är det självklart att vara här. Nordea har en mekanisk enhörning för besökare att åka på. Två företag säljer tjänster för surrogatmödraskap, ett för hemstäd.
Claes Nyberg står i det gröna partitältet fyllt med glitter, veganska popcorn, kondomer och politik. Han är ordförande för Centerpartiets hbtq-nätverk och har besökt festivalen varje år sedan 1998. Nästan alla riksdagspartier är på plats, mer eller mindre pliktskyldigt. SD är portade.
– För mig är det väldigt centralt att människor får forma sina egna liv och leva i öppenhet. Det kan handla om identitetspolitik i den meningen att människor ska ha rätt att definiera sitt egna kön. Som 53-årig bög på Södermalm kan jag säga att många av de rättigheter jag behöver för att mitt vardagsliv ska fungera är tillgodosedda idag, men det finns andra i vår community som inte har det så, och då måste vi orka vara solidariska ihop. Och Stockholm Pride är den plattformen, säger Claes Nyberg.
Heike Erkers.
Många besökare vill höra om Centerpartiets motstånd till SD, ett motstånd som enligt Claes är bergfast. Han rasar mot Björn Söders homohat och säger att frågan är ännu större.
– Det här är en central del av SD:s politik. De är i grunden ett nyfascistiskt parti och Björn Söder ger uttryck för det som partiet har sagt i 20 års tid. Det var inget nytt och den spelade kränktheten från personer runt omkring är ren charad. Det här är precis det som SD söker makt för.
Inte självklart
Torsdag är schlagerkväll och parken är fylld med besökare. På stora scenen hålls sing-a-long med opera medan champangebaren och andra serveringsställen får allt mer att göra. Senare på kvällen avslöjas det att den hemliga gästen är Loreen. Det blir kaotiskt i publiken när huvudsponsorn Strawberry, tidigare hotellkedjan Nordic Choice, kastar ut 40 tygpåsar med gratis hotellnätter i publiken.
Heike Erkers, förbundsordförande för Akademikerförbundet SSR, kommer att vara på plats till strax före midnatt.
– Man kan inte jobba fackligt om man inte jobbar med de här frågorna, och vi har ett ansvar. I vårt DNA ligger att jobba med frågor om mänskliga rättigheter, diskrimineringsfrågor och det demokratiska samhället där alla har samma rätt att vara den man är, säger Heike Erkers.
Hon är djupt oroad över hatet i politiken.
– Just nu är det väldigt många som berättar att de är rädda. Det behöver vi som fackliga förhålla oss till. Vi vet att det finns kommuner i Sverige idag där man inte kan hålla manifestationer, kämpa eller hissa regnbågsflaggor.
Ett dagspass till Pride Park kostar 450 kronor, festivalpasset 900 kronor och en vanlig hamburgare med pommes i mattältet hela 180 kronor. När man kokar ner det, skalar bort, silar, skrubbar, skakar och torkar torrt så är parken fylld av en samling för tillfället glada människor som ställer politiska krav. Storbanker, regn och hutlösa priser till trots.
