Det var samma Erdogandocka som blev omskriven i hela världen i januari sedan den hängts upp i fötterna framför Stockholms stadshus, av det kurdsolidariska nätverket Rojavakommittéerna. Nu gjorde de en ny protestaktion och hade även med sig en bunt PKK-flaggor till Pride.
”En avskyvärd handling”
Erdogan har gått i taket. Det turkiska utrikesministeriet har i ett uttalande fördömt att en ”PKK-kopplad grupp” har tillåtits propagera med symboler för en terroristorganisation och dessutom utföra en ”avskyvärd” handling mot Turkiets president. Ministeriet påminner också om att Sverige har förbundit sig till att förhindra aktiviteter av PKK och närstående grupper, som ett villkor för att Turkiet ska godkänna Natomedlemskapet.
Tog avstånd från dockan
För de som följde valrörelsen i Turkiet i våras kommer det här fördömandet inte som någon överraskning. Den auktoritära högerpopulisten Erdogan gjorde hbtq-personer till en måltavla i sin valkampanj, beskrev dem som ett hot mot ”familjevärderingar” och svor att hbtq-rättigheter aldrig kommer ha en plats i Turkiet.
Självklart såg han dubbelt rött när bilderna från Stockholm nådde honom i lördags: PKK-flaggor och den där jäkla dockan igen, sida vid sida i en regnbågsparad!
Mer överraskande har då varit att se hur Stockholm Pride har hanterat uppståndelsen. När organisationens vice ordförande Michal Budryk intervjuades av Ekot i söndags tog han avstånd från Erdoganaktionen och sa att den inte hörde hemma i paraden.
Budryk lär inte plocka några stora poäng med det resonemanget. Tvärtom anser en hel massa människor att det är helt korrekt att använda Pride som en plattform för att kritisera homofobiska ledare som förtrycker hbtq-personer och förbjuder Pride – precis som Erdogan har gjort.
Tystnad från regeringen
Flertalet svenska medier har försökt men inte lyckats få en kommentar från Utrikesdepartementet om Turkiets protester. I skrivande stund har inte heller Sveriges regering låtit kommentera saken. Tystnaden är otypisk sett till hur regeringen Kristersson i januari fördömde samma Erdogandocka och kallade den ”avskyvärd”, och sett till hur man generellt svarat på alla turkiska utspel som berör det åtråvärda svenska Natomedlemskapet.
Kanske anser sig regeringen inte ha råd att börja recensera vilka grupper som passar in i Pride, när man just behövt hantera den avgrundsdjupa kritiken mot att en annan homofobisk högerpopulist, Sverigedemokraternas Björn Söder har påstått att det finns ”pedofiler” i paraden.
Eller så provar regeringen en ny taktik och svarar inte längre som på kommando när Turkiet går till angrepp. Statsminister Kristersson strålade ju av stolthet när han vid pressträffen i Vilnius den 10 juli berättade att hans regering i princip har rott Natomedlemskapet i hamn, efter att man undertecknat ännu ett luddigt svensk-turkiskt samarbetsavtal med Erdogan. Varför då fortsätta spela spelet?
Vilka eftergifter kommer?
Men som vi alla kunde se vill Erdogan fortsätta göra just det. Två dagar efter Kristerssons pressträff berättade han plötsligt att det turkiska parlamentet kan behandla frågan om Sverige i Nato först i höst. Det har skapat ännu ett fönster för honom att fortsätta ställa auktoritära krav på Sverige.
De flesta frågetecken som uppstod när Sverige undertecknade sitt första avtal med Turkiet vid Natotoppmötet i Madrid förra sommaren, kvarstår dock ännu. Enligt avtalet ska Sverige slå ner på aktiviteter av PKK och andra grupper som anses ”närstående eller inspirerade” av dessa. Likaså stoppa dessa gruppers ”desinformation” om Turkiet.
Men hur ska det gå till? Ska Sverige förbjuda prokurdiska, Turkietkritiska föreningar? Begränsa yttrandefriheten? Eller låta polis storma Prideparaden för att avlägsna specifikt Rojavakommttéerna, deras flaggor och deras Erdogandocka?
Det skulle mycket illa ut i en demokrati.
