I måndags kom KD:s förslag om en så kallad introduktionsanställning. Dessa anställningar ska gälla för nyanlända och unga med ”bristande utbildningsbakgrund.” Förslaget innebär att 25 procent av arbetstiden utgörs av utbildning och att lönen kan vara så låg som 75 procent av kollektivavtalsnivån. Liknade förslag om sänkta löner för nyanlända har även tidigare kommit från de andra allianspartierna.
Dessa förslag bygger på idéer som är gamla som gatan. En aktiv lönesänkarpolitik har alltid varit en särskild hjärtefråga för högern. Vilka grupper som ska få sänkt lön beror lite på vilka grupper som ses som särskilt problematiska, just för tillfället. Nu blir integrationspolitiken samma sak som arbetsmarknadspolitik. Problemen ska lösas med avregleringar och sänkta trösklar, heter det. Den nya välfärdspolitiken kallas ibland för New Public Managment, ett särskilt slags styrsystem. Den offentliga sektorn ska styras utifrån samma principer som den privata sektorn, samtidigt som den offentliga sektorn ska säljas ut och privatiseras. I New Public Management är gränsen mellan det offentliga och det privata diffus. För att öka marknadslogiken och konkurrensutsätta krävs ofta en massiv byråkratisk apparat. För att den fria marknaden ska kunna få vara fri behöver den, paradoxalt nog, inte bara en hjälpande hand utan en hel krattad manege. Det som kallas för avregleringar innebär då ytterligare regleringar, mer byråkrati. De privata företagen blir beroende av statliga subventioner.
Statsvetaren Jennie K Larsson disputerade i december med en avhandling som handlar om de så kallade etableringslotsarna. Det hela var ett arbetsmarknadspolitiskt experiment som förkläddes till integrationspolitik. Man ville att nyanlända skulle få jobb till varje pris, och för att detta skulle ske utvecklades ett system där företag skulle lotsa in de nyanlända på arbetsmarknaden, som en slags privat arbetsförmedling. Det man ville testa var ett system med privata arbetsförmedlingar och man valde att göra detta genom att kalla det för integrationspolitik.
Lotsarna blev ett misslyckat experiment som krävde mycket resurser. Jennie K Larsson visar i sin avhandling att försöket med lotsar innebar att skapa ett slags kvasimarknad, en politiskt konstruerad arbetsmarknad. För att den fria marknadens logik skulle kunna fungera behövdes ett stort politiskt understöd. Lotsarna är ett exempel på det nyspråk som finns i New Public Managment och högerpolitik. Sänkta trösklar, avregleringar! Det låter som att någonting ska bort, att det finns strama regler som gör arbetsmarknaden trög och orörlig. Men i själva verket ska fler regleringar till. De nya förslagen som föreligger kommer med största sannolikhet också kräva sin byråkrati, sina kontrollsystem.
Man låtsas att den fria marknadslogiken ska lösa problemen, men det handlar om politiska reformer. Man låtsas att det handlar om en förbättrad integration, men det handlar om en nedmonterad arbetsrätt.
För högern är visst staten bara problematisk när den är en välfärdsstat. Men en kontrollstat, som kan fungera som ett slags service till att trycka ner löntagarna, verkar vara i sin ordning. Det är en höger som verkar älska statlig byråkrati. Kärleken till försämrade arbetsmarknadsvillkor är så stark att ändamålen helgar medlen. Men om de bara kunde stå för den här kärleken. Så här i alla hjärtans dagtider vill jag uppmana dem att sluta vara så blyga. Våga stå för att förslagen inte syftar till sänkta trösklar utan att målet bara är att sänka löner.
