Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Vi måste sluta trasa sönder livets väv

”Vi behöver låta ekonomin blomstra inom ekologins gränser, inte tvärtom”, skriver debattörerna.
”Vi behöver låta ekonomin blomstra inom ekologins gränser, inte tvärtom”, skriver debattörerna. Bild: Foto: Gorm Kallestad / TT / NTB

Dagens ETC.

Mitt under coronakrisen presenterar Artdatabanken den nya Rödlistan. Antalet rödlistade arter har ökat med 11 procent. Trots det är det båda gratis och lagligt att trasa sönder livets väv. Massakern på naturens liv måste upphöra. Det skriver Rebecka Le Moine och Rebecka Hovenberg i Miljöpartiet.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Vi är alla smärtsamt medvetna om en av vår tids största hälsokriser, coronakrisen. Det är en kris som drivs av ett virus, som i sin tur drabbade människan på grund av hur vi hanterar livet på jorden. Allting hänger ihop. När vi respektlöst sätter djur i bur och staplar det vilda livet i långa rader, är scenarier med pandemier tillslut en trolig följd. När vi skär bort delar av livets väv, minskar vår livsförsäkring i framtiden. Och det gör vi nu, i en rasande takt.

Artutrotningen är en parallell kris till coronakrisen, och den sker även i Sverige.

Vart femte år gör Artdatabanken vid Sveriges Lantbruksuniversitet en sammanställning av alla arter i Sverige som riskerar att dö ut om vi inte hejdar förloppet. Den senaste versionen av den här listan, Rödlistan, har nyligen kommit ut. Listan innehåller nu 4 746 arter, en ökning med elva procent sedan förra Rödlistan. Det är nästan en orelaterbar siffra. Men det är inte bara siffror. Det är existensen vi pratar om.

Mossorna har funnits i 450 miljoner år, skalbaggar 270 miljoner år, fåglar i 160 miljoner år, fjärilar i 56 miljoner år. Den här tiden av evolution har gett upphov till en mångfald av hundratusentals arter av dessa grupper. Vi, Homo sapiens, har funnits i cirka 200 000 år. Och under de senaste ynka 100 åren har vi förändrat och försämrat förutsättningen för allt liv.

 Mossor, skalbaggar, fåglar och fjärilar är grupper som det går allt sämre för i Sverige. Nu rödlistas även arter som vi tar för givet, som skogshare, igelkott, kråka och björktrast, och det är för att de minskar i en hög hastigheten. Trots att en art är akut hotad i Sverige, ges inget juridiskt skydd per automatik. Det är, trots Rödlistan, lagligt att både fiska, skjuta, döda, sälja och köpa hotade arter i Sverige!

Lodjuret är Sveriges mest omtyckta djur, men även rödlistad som sårbar. Ändå tilläts 108 lodjur skjutas i år, utan egentlig anledning. Ålen är akut utrotningshotad internationellt, men ändå är det lagligt att äta den som delikatess och vardagligt låta vattenkraftsturbiner hacka den i bitar. Av Sveriges 245 häckande fågelarter har var tredje minskat så kraftigt att de nu är med på rödlistan. För att visa hänsyn till fåglarna i skogen är det förbjudet att låta hunden springa lös på våren då fåglarna häckar, men ändå tillåts skogsskördare att skövla träden, trots nykläckta fågelungar i trädtoppen.

Det är sorgligt nog både gratis och lagligt att trasa sönder livets väv. Lagarna ger idag inget heltäckande skydd för våra medarter, utan reglerar snarare hur mycket vi får skada dem och deras livsmiljö. Massakern på naturens liv måste upphöra. Det krävs en stark naturpolitik som står upp för våra medarters existensrätt för att vända de nedåtgående trenderna. Vi behöver låta ekonomin blomstra inom ekologins gränser, inte tvärtom. Vi behöver ge mer än vad vi tar, för att betala tillbaka vår ekologiska skuld, och vi behöver ge naturen tid och rum för återhämtning, så att den kan bli vild igen.
///
Rebecka Le Moine

riksdagsledamot (MP) och talesperson biologisk mångfald

Rebecka Hovenberg

gruppledare för Miljöpartiet i Linköping