Debatt: Varför vill Ygeman se etnicitet som kriterium?

I veckan kungjorde integrations- och migrationsminister Anders Ygeman att han vill använda etnicitet som en måttstock på hur utsatt ett område är. Förslaget ska enligt Ygeman själv bland annat göra det enklare för kommuner att ta sig bort från listan över särskilt utsatta områden. 

Att införa etnicitet som ytterligare ett kriterium i den klassningen kommer dock varken att råda bot på dagens segregation eller förhindra den i framtiden.

Utöver den uppenbara och berättigade kritik som redan framförts mot statsrådet så återstår en fråga. 

Vad tänker sig Anders Ygeman att hans förslag skulle göra för Sverige, men kanske särskilt för en storstadsregion som Stockholm? 

Utav de 19 områden som i dag klassas som särskilt utsatta ligger sex i just Stockholmsregionen.

”För i alla städer som har utsatta områden, så finns det väl tjugo områden som inte är utsatta. 

Varför ska en nyanländ bo i just det utsatta området?”, säger Anders Ygeman till DN. 

Det är som om han inte hört talas om bostadsbristen, som är särskilt stor i Stockholm. 

Kötiden för att få ett förstahandskontrakt i Stockholm låg 2019 på 10,5 år, och tiden det tar att få en lägenhet i ett område som inte klassas som särskilt utsatt är ofta betydligt längre än så.

Segregationen i Stockholm beror inte på att utrikesfödda väljer fel. För många handlar det inte om var man vill bo, utan om att över huvud taget få ett boende.

Segregationen i samhället är ett faktum, och konsekvenserna är allra värst för den som drabbas. 

Vi behöver inte parametrar som pekar ut vissa människor som ett problem. Det är inte individens ansvar att bryta segregationen, utan samhället måste lyfta människor ur fattigdom och utanförskap.

Det som behövs är blandade bostadsområden, med ­hyresrätter, bostadsrätter och andra ägande­former. Vi behöver återinföra investeringsstödet för att bygga bostäder som folk har råd att bo i utan att spä på boendesegregationen. 

Det behövs satsningar på skola och förskola så att barn inte halkar efter. 

Vi behöver se till så att fler utlandsfödda, inte minst kvinnor som saknar utbildning, erbjuds yrkesutbildningar i kombination med språkstudier som är särskilt riktade mot bristyrken. Det behövs insatser som ger människor framtidstro.

Frågan som bör ställas är snarare varför Anders Ygeman vill se etnicitet som kriterium. 

Han medger själv att han i första hand anser att segregationen beror på arbetslöshet, utbildningsnivå och kriminalitet. 

Varför då inte fokusera på dessa? Vad är det tänkt att det nya kriteriet faktiskt ska bidra med?

Det Ygeman gör kan kallas för att göra en Listhaug. Han slänger ur sig något som han vet kommer att provocera, såsom att anspela till den danska modellen, men backar så fort han får kritik och hävdar att han blivit missförstådd. Det är synd och är en alltför väl beprövad metod inom svensk politik. 

Diskussionen om att bryta segregationen är alldeles för viktig för att kokas ner till populistiska utspel som inte motverkar problemet.

Den finns ingen universallösning för att bryta segregationen, men att bryta boendesegregationen, satsa på skolan och förebyggande arbete för att motverka kriminalitet är en bra början. 

Att använda etnicitet som måttstock på vad som utgör ett särskilt utsatt område kommer inte att göra ett skvatt för att bryta segregationen, varken i Stockholm eller någon annanstans. Det bidrar dock till att alla de utrikesfödda som varje dag går till jobbet och bidrar till att bygga Sverige starkt pekas ut som problem. 

Det vet nog Anders Ygeman innerst inne också.