Debatt. .

2015-10-21 19:00
Brand på Rosenkullens asylboende utanför Munkedal. Bild: Adam Ihse/TT
Brand på Rosenkullens asylboende utanför Munkedal.

Svensk terrorism sätter eld på asylboenden

Ett av de största hoten som svensk demokrati står inför är den inhemska vita terrorismen som sprider sig i landet, skriver Jorge Londoño, förbundsordförande för Rädda Barnens Ungdomsförbund.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på !
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Prenumerera och betala per vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Prenumerera och betala per månad. Avsluta när du vill.

Läs också: Fyra asylbränder på en vecka  – polisen utreder kopplingar och Vittne till asylbranden: "Jag gråter"

I veckan har vi nåtts av de hemska nyheterna om att asylboenden runt om i Sverige har brunnit. Dessa boenden har satts i lågor och i många av dessa olika bränder misstänks brott. Senast rubricerades asylboendebranden av polisen som grov mordbrand. Det är något som händer i Sverige just nu.

När jag kom till Sverige för första gången, då som sexåring från ett inbörderskrigsdrabbat Colombia, fick jag jämt och ständigt förklarat för mig – av klasskompisar, min närmaste familj, främlingen på busshållplatsen men även lärare och vuxna i min närhet – om den turen jag hade haft som levde i ett demokratiskt land som Sverige. Ett land där bomber inte faller från himlen om nätterna och där mat och tak över huvudet inte kan kompromissas bort till förmån för övrig säkerhet. Jag växte upp i ett land med begränsad kunskap och obehindrad stolthet över barnkonventionen. Den svenska självbilden beträffande barnrättskampens framgångar kan inte bräcka de problem som finns när Sverige inte tillgodoser grundläggande rättigheter.

När asylboenden står i lågor, då finns det flera frågor som vi bör lyfta. Vi kan börja med att kalla ett asylboende för dess riktiga namn – ett hem för asylsökande. Det är mer än ett boende, men inte mindre än ett hem. Mellan dessa väggar bor familjer. När asylboenden sätts i lågor sätts asylhemmen i lågor. Då sätter en eld på familjer, barn, drömmar, hem.

Allt detta vilar på en nationalistisk tanke om vithet som en överlägsen makt. Samtidigt som en stor del av den svenska befolkningen står bakom den solidaritet som manifesteras när flyktingar får hjälp på Sveriges centralstationer står lika många och tittar på när hatbrott, rubricerade som grov mordbrand, sker.

Jag blir rädd. Då tänker jag genast på terrorism. En politisk metod att sprida skräck, enligt SAOL. Om jag bara fann ett sätt att sätta dessa bränder i förhållande till den svenska akademins ordlistas definition på terrorism och kunde förklara för det svenska folket att ett av de största hoten som svensk demokrati står inför är den inhemska vita terrorismen som sprider sig i landet. Den spottar på tiggande romer utanför livsmedelsbutiker. Den svenska terrorismen kastar syra på en tiggande rom. Den svenska terrorismen sliter slöjor från hijabbärande kvinnor, den dunkar den svarta kvinnans huvud mot motorhuven. Den svenska terrorismen sätter eld på asylboenden. Men det farligaste – av kanske allt – är att den svenska terrorismen är osynlig. Den syns och finns knappt.

Hur många fler bränder krävs det innan samhället säger stopp?