Låt dem inte ställa oss mot varandra

Många har kritiserat de orimliga utvisningarna, som Tidöregeringen envisats med trots kritik från remissinstanser. Häromveckan demonstrerade vi över hela Sverige.

En del av kritiken har riktat in sig på att det orimliga i att utvisa människor som ”sköter sig” och ”bidrar”. ”Titta – det här drabbar människor som bott här i många år, arbetar i bristyrken i välfärden eller studerar för att kunna göra det, och uppför sig ordentligt!”

Det är förstås sant. Och det blir lättare att få med sig fler om man lyfter fram det som många tycker är orimligt. Det är uppenbart att det är samhällsekonomiskt vansinne att utvisa personer som vill jobba i bristyrken, och som vi redan satsat på utbildning för.

Dessutom blir det extra tydligt vad Tidöpolitiken inte handlar om, oavsett retorik. Det handlar inte om integration när man utvisar personer som är integrerade. Det handlar inte om en ”stram migrationspolitik” när man utvisar personer som redan bor här sedan länge. Det handlar faktiskt om rasism.

Men det är viktigt att inte stanna vid enbart sådana argument. Människors rättigheter kan inte villkoras till hur produktiv och framgångsrik man är.

Tänk om man är arbetslös? Det är ju den som anställer som bestämmer vem som ska anställas, inte den som söker jobbet. Tänk om man inte hittar någon som vill anställa en, kanske just därför att det är oklart hur länge man får stanna i Sverige! Bidrar man inte tillräckligt då?

Tänk om man behöver vara sjukskriven? Tänk om människor som flyr från krig och förföljelse är tortyrskadade eller traumatiserade, och inte är i form att genast börja jobba. Betyder det att de inte sköter sig och bidrar?

Tidöregeringen vill ställa människor med olika bakgrund mot varandra. Luddiga krav på ”vandel” ger en osäkerhet om vad som är tillåtet för den som inte är medborgare.

De vill ändra lagen retroaktivt för att återkalla permanenta uppehållstillstånd – något som inte hör hemma i en rättsstat. Både i utredningen om återkallandet och från Migrationsverket hörs argument om att individens – inklusive barns – rättigheter ska vägas mot statens intressen, och då kan vara mindre viktiga.

Det här är en farlig väg att gå. Om rättigheter villkoras till att de ska gå i linje med statens intressen, har snart ingen några rättigheter kvar.

Nu föreslås att man ska kvalificera sig till socialförsäkringar som hittills varit generella. För att få barnbidrag, föräldrapenning, bostadsbidrag, sjukersättning m m ska man ha bott minst fem år i Sverige, eller ha arbetat en viss tid med en viss lönenivå. Från början hade man tänkt att det även skulle gälla försörjningsstöd, men fick backa.

Om detta går igenom kommer kommunerna att få högre kostnader för försörjningsstöd, och de högerpolitiker som orsakat situationen kommer att använda det som argument för att de som invandrat ”inte sköter sig och bidrar”.

Nu är det viktigt att vi står upp för att människors rättigheter gäller alla människor – vare sig man är frisk, produktiv och lyckad på arbetsmarknaden eller inte. Helt oavsett var man själv eller ens föräldrar kommit ifrån.

Vi ska inte gå med på att ställas emot varandra. Vi måste stå upp för varandra tillsammans. Och vi måste fortsätta att höja våra röster mot en omänsklig politik.