Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Stockholms kulturborgarråd: Vi jobbar på många fronter

”Kulturen behöver fler inkomstkällor, inte färre, och Stockholm behöver en bredd av kulturaktörer, privata, ideella och offentliga, vilket aldrig varit tydligare än nu”, skriver debattören.
”Kulturen behöver fler inkomstkällor, inte färre, och Stockholm behöver en bredd av kulturaktörer, privata, ideella och offentliga, vilket aldrig varit tydligare än nu”, skriver debattören. Bild: Bild: Henrik Montgomery/TT

Dagens ETC.

Madeleine Kaharascho Fridh (Fi) skrev nyligen att det högerstyrda Stockholm krymper kultur­politiken trots att kulturutövare drabbats hårt av pandemin. Kultur­borgarrådet Jonas Naddebo (C) håller inte alls med. ”Nu lägger vi i ytterligare en växel med ambitiösa och genomför­bara åtgärder”, skriver han.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Kulturlivet har drabbats hårt av pandemin och behöver stöd från politiskt håll, där är jag enig med Feministiskt initiativ (Fi). Men att den grönblåa majoriteten skulle krympa kulturpolitikens ambitioner är inte sant. Stadens kulturbudget för 2021 ökar med 68 miljoner kronor jämfört med 2020. En stark kulturbudget med tydligt fokus på att lindra pandemins konsekvenser för stadens kulturliv.

Att oppositionen tycker att majoriteten gör för lite är förstås väntat. Att Fi vill bekämpa ett diffust definierat ”vinstintresse” inom kulturen är kanske också väntat, men väldigt svårt att förstå i tider när kulturens möjligheter till intäkter är som bortblåsta. Faktum är att de kulturaktörer som varit minst beroende av offentligt stöd är de som drabbats hårdast av pandemin. Kulturen behöver fler inkomstkällor, inte färre, och Stockholm behöver en bredd av kulturaktörer, privata, ideella och offentliga, vilket aldrig varit tydligare än nu. Staden har ett kulturstödssystem som årligen betalar cirka 200 miljoner kronor till det fria kulturlivet i syfte att bidra till en bredd av konstnärliga uttryck.

Fi kan vara lugna, detta är ett system som jag tillfullo står bakom. Kulturen ska få vara fri och otyglad, och allt offentligt kulturstöd ska utgå från principen om armlängds avstånd mellan politiker och kulturskapare.

Jag noterar Fi:s lättvindiga sätt att hantera politiska förslag i sin budget för 2021. Partiet driver ett förslag om att stadens kulturskola ska införa platsgaranti och vara helt avgiftsfri 2021, vilket kompenseras med endast 15 miljoner kronor. Enligt stadens kulturförvaltning skulle förslaget innebära drygt 32 miljoner kronor i intäktsbortfall, en minskning av personalstyrkan och antalet elevplatser. I bästa fall har Fi räknat fel, i värsta fall är de oseriösa med sitt budgetförslag. Tyvärr har jag anledning att misstänka det ­senare då Fi även utlovar ett krisstöd till kulturlivet som täcker ”hela branschens behov”.

Jag är ledsen, Fi, men 35 miljoner kronor kommer tillnärmelsevis inte att täcka hela branschens behov. Fi sätter sig på höga hästar och bygger ett politiskt luftslott när de omöjligen kan möta upp orden med handling.

Fi gillar tydligen inte heller vår ambition att Stockholm ska vara en evenemangsstad i världsklass och menar att detta missgynnar ett fritt kulturliv. Här lyser okunskapen igenom om hur kulturens ekosystem fungerar. Om Fi på allvar menar att fler evenemang skulle vara något dåligt för ett fritt kulturliv borde år 2020 rimligtvis varit ett bra år då alla evenemang ställdes in. I verkligheten led kulturbranschen allvarlig skada när uppdragen försvann. Fi:s föreställning om den onda (evenemangs)marknaden visar på en felaktig och förlegad syn på hur kultur sprider sig och hur det kulturella kretsloppet fungerar.

Under 2020 har staden jobbat på många fronter för att lindra pandemins konsekvenser, bland annat med tillfälligt krisstöd, hyresreduktioner och krislotsning. Nu lägger vi i ytterligare en växel inför 2021 med ambitiösa och genomförbara åtgärder för att värna livskraften i det kulturella ekosystemet. Att bygga luftslott skadar förtroendet för politiken och gagnar absolut inte kulturen.