Debatt. .

2020-12-12 15:00
Foto: Sergei Grits
Puffetikett
ETC Nyhetsmagasin

Sluta gulla med de svenska minkuppfödarna

Runt om i världen begränsas pälsindustrin. Eftersom det intensiva minkavlandet skapar virusmutationer som kan göra det än svårare att besegra corona. Men i Sverige gör politikerna – ingenting. Varför då, undrar förbundet Djurens rätt?

I land efter land faller pälsdjursindustrin. Anledningen är inte bara brister i djurskyddet. Utan nu också risken för smittspridning, en mutation av coronaviruset som riskerar att få allvarliga konsekvenser för våra förutsättningar att bekämpa viruset. Det har fått fler och fler länder att agera. Politiska beslut tas. Reformer inleds. Men inte i Sverige. Hur går det ihop?

Minkfarmer har ifrågasatts under lång tid. Det är en intensiv djurhållning med många frågetecken kring hur man lever upp till svensk djurskyddslag. I september gick över 120 veterinärer och forskare ut på DN debatt (26/9) och uppmanade svenska politiker att avveckla minkfarmerna, både för att värna djurskyddet och minska risken för ökad smittspridning.

Allt fler rapporter från hela världen ramlar in om hur smitta upptäcks både hos minkarna och de anställda på farmerna. Nederländerna, Danmark, Irland och Italien är alla exempel på länder vars regeringar nyligen agerat för att stoppa smittspridningen på farmarna, antingen genom en total avveckling av industrin, eller genom tillfälliga stopp för verksamheten. I bland annat Frankrike och Polen är det djurskyddsskäl som legat till grund för beslut om framtida avveckling. Men varför händer ingenting i Sverige? Om vi ska kunna förhindra smittspridningen behöver vi agera gemensamt över nationsgränser. Corona tar ingen hänsyn till landsgränser och därför behöver den svenska regeringen också ta sitt ansvar här.

Vi vet att intensiv djurhållning alltid är förenat med en risk för smittspridning. När många djur hålls tillsammans på liten yta är det i princip oundvikligt. Att sjukdomar uppkommer i djurindustrierna är inget nytt, skillnaden är att det i andra fall är praxis att snabbt agera för att förhindra spridningen. När det gäller exempelvis fågelinfluensa ser vi ett skyndsamt agerande, där djuren omedelbart avlivas för att både förhindra att fler djur smittas och att smittan sprids vidare till människor.

Det är december, snart jul, november är över sedan länge. Och med det även ”pälsningen” på de svenska farmerna. Det innebär att majoriteten av djuren har avlivats, som varje år. Men även om endast avelsdjuren finns kvar på de svenska farmerna så är detta en stor risk. En för stor risk. De nära 100 000 avelsdjuren räcker gott och väl till för att utgöra en fara för att covid-viruset ska mutera. Vi vet heller inte om någon immunitet hos minkarna uppstår efter infektion, och hur valparna påverkas om de föds upp i vår.

Just nu finns det ett fönster för en avveckling av pälsdjursindustrin. Men det måste göras nu.

Det mesta pekar på att den här pandemin tyvärr inte kommer att vara över till våren. Att då starta upp en ny, gigantisk kull med minkar i mars för ännu ett år av svensk minkuppfödning, är oansvarigt och ohållbart.

Det har länge funnits ett starkt stöd hos svenska folket för att avveckla minkfarmningen av etiska skäl. Nu utgör farmerna dessutom en risk för folkhälsan. Det finns en stark och befogad oro över att minkfarmerna kan bli en framtida reservoar för virus. Det minsta regeringen kan göra nu är att införa ett stopp för att föda upp minkar. Om inte permanent så åtminstone tills smittspridningen av covid-19 i världen är under kontroll. Det är dags att agera nu Sverige!

PRENUMERERA PÅ ETC NYHETSMAGASIN

Den här artikeln kommer från ETC nyhetsmagasin
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.

Camilla Bergvall 
Förbundsordförande, Djurens rätt.