Debatt: Öronmärk pengar till kvinnojourernas arbete

Nyss kom beskedet att regeringen satsar 40 extra miljoner på landets kvinno- och tjejjourer för 2019. Det är förstås bra, men dessa medel kommer från en tillfällig femårssatsning och betalas liksom tidigare år ut först under hösten, med följden att vi riskerar att inte fullt ut kunna använda dem i verksamhet 2019 utan hamnar i läget att behöva återbetala delar av dem.

Samtidigt finns det inga öronmärkta medel för kvinnojourer och tjejjourer i den budget som nu förhandlas för 2020. Vår rörelse lever i ett slags ekonomisk växling mellan våld och värme. 

Sverige har länge setts som ett föregångsland när det gäller arbete mot mäns våld mot kvinnor. När Sverige utvärderades för sin efterlevnad av Istanbulkonventionen – Europarådets konvention mot mäns våld mot kvinnor – framhöll expertkommittén, som kallas Grevio, att Sverige har en tätposition på fältet. Särskilt lyfte kommittén fram att vi har ”det banbrytande brottet” grov kvinnofridskränkning samt att svenska myndigheter genomgående talar om mäns våld mot kvinnor som just så, alltså i könade termer. Det sista ett grundläggande krav enligt konventionen.

Samtidigt ser vi som arbetar på fältet något annat hända i Sverige: Kommuner och länsstyrelser talar allt oftare om ”relationsvåld” och våldsutsatta kvinnor och tjejer kallas ”personer som söker stöd”. I Socialstyrelsens dokument om ”våld i nära relation” används könsneutralt språk och likaså i dokumenten som rör skyddade boenden. 

Det här kan knytas till en uttalad strategi från stat och kommuner att anlägga ett MR-perspektiv, alltså att arbeta utifrån mänskliga rättigheter, med frågan om våld. Det är bara det att kvinnors och tjejers frågor och intressen helt sköljts ut med badvattnet och en könsneutral ”individ” har tagit deras plats. 

Feministiska rättsvetare har i decennier varnat för denna slagsida i rättighetsparadigmet men när Sverige implementerar synsättet sker det till synes helt utan medvetenhet om farorna. Mycket riktigt ser vi nu ett stort fokus mot killar och män i myndigheters tal om våld, inom ramen för det luddiga fältet prevention. På SKL:s, Sveriges kommuner och landstings, blogg om mänskliga rättigheter finns heller inte under fliken jämställdhet ett ord om kvinnor och tjejers situation i Sverige, men väl rubriker om hur killar och män diskrimineras. 

På samma sätt har talet om ”rättigheter” inte inneburit att fler kvinnor och barn ges rätt till skyddat boende när de flyr en våldsam man. Istället har talet om rättigheter vänts mot jourerna, exempelvis genom att deras boenden inte anses stora nog eller tillräckligt bemannade på natten, för att möta de stödsökandes rättigheter.

Situationens allvar understryks av att denna omsvängning sker parallellt med att kvinnofridsbrottet används allt mer sällan av polisen, medan våldet mot kvinnor och tjejer ser ut att öka. Tre kvinnor mördades under en vecka i juni och förra året mördades 22 kvinnor av en närstående man. Samtidigt drar flera kommuner in föreningsstödet till kvinno- och tjejjourerna och ”skyddade boenden” läggs ut på entreprenad.

Vi är därför oroliga för att dessa strömningar som vi ser i dokument och praxis ska prägla de pågående budgetförhandlingarna. Inte minst sedan det i regeringsöverenskommelsen mellan S, MP, C och L saknas skrivningar om mäns våld mot kvinnor, utanför området våld i hederns namn.

Även om regeringen i ord har uttryckt att kvinnojours- och tjejjoursjourrörelsen är viktig vet vi att det i dagsläget saknas öronmärkta pengar i budgeten för 2020 till kvinnojourernas och tjejjourernas arbete. 

Enligt Istanbulkonventionen, som Sverige undertecknat och förpliktat sig att följa, ska mäns våld mot kvinnor förstås och omtalas så att våldets könade karaktär lyfts fram och adresseras. De ekonomiska resurser som anslås för stöd till våldsutsatta ska vara adekvata. 

Den kunskap som gav Sverige en tätposition i arbetet mot mäns våld mot kvinnor och tjejer kommer i viktiga delar från vår rörelses möte med forskning och politik.

Vi kräver med stöd av detta att regeringen öronmärker medel i budgeten för 2020 till landets kvinno­jourer och tjejjourer. 

Vi behövs allt jämt. Dessvärre mer än på länge.