Hoppa till innehållet

ETC Umeå

Debatt: Låt oss folkomrösta om nya regionen Norrland

Civilminister Ardalan Shekarabi (S)
Civilminister Ardalan Shekarabi (S) Bild: Bild: Fanni Olin Dahl/TT

ETC Umeå.

Mannen på bilden har ett erbjudande du inte kan säga nej till. Inte för att budskapet är särskilt övertygande. Tvärtom: kritiken är massiv, frågetecknen många. Men han tänker inte ge dig chansen.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte ETC Umeå som står för åsikten.

Den rekordsnabba processen mot Stornorrland bryter mot regeln i den svenska demokratin: Indelningsändringar ska komma underifrån med stöd i den allmänna opinionen och av breda majoriteter.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Civilminister Ardalan Shekarabi (S) försöker göra tvärtom. Med lyft partipiska, under låtsad oundviklighet, försöker han slå ihop halva Sverige till ett Stornorrland – trots att opinionsundersökningarna och oppositionen ropar nej i alla fyra länen.

 En telefonförsäljare brukar ge upp vid ett nej (i alla fall om man skriker).

 Men Shekarabi och landstingsledningarna i Norrland har en egen säljteknik. Inga argument presenteras till stöd, nej, inte ens själva erbjudandet läggs fram i klarspråk. Deras ess i rockärmen är att om vi inte aktivt säger nej måste vi ändå köpa hela paketet.

Näppeligen kommer alla ha fattat vad som hänt när de vid nästa allmänna val om två år ska rösta i den nya regionen Stornorrland.

Därför finns det folkinitiativ för folkomröstningar om Stornorrland i två av de fyra länen. I Jämtland Härjedalen började vi den 14 september och behöver drygt 10 000 stödförklaringar för att tvinga fram en folkomröstning.

Att folkomrösta om Stornorrland är en viktig demokratisk principfråga. Ett Stornorrland skulle förändra spelreglerna för demokratin. Majoriteterna kommer att bildas under nya förutsättningar. Vi medborgare i norra Sverige förlorar kontrollen över vår regionala sjukvård och politiska röst.

Det är särskilt illa att genomföra stora reformer när beslutsfattarna så uppenbart har folket mot sig. Då förlorar välfärdens institutioner sin legitimitet.

 Men grejen är inte att Stornorrland nödvändigtvis är dåligt, lika lite som det nödvändigtvis är bra. Ingen sitter inne med facit om framtiden och allra helst inte de som bildar sina uppfattningar i isolering från omvärlden.

Hos väljarna finns kloka synpunkter och viktiga erfarenheter. Låt oss därför ställa frågan om vi vill ha ett Stornorrland eller behålla Jämtland Härjedalen. Det spelar mindre roll om vi tror på det ena eller andra. Genom en demokratisk process, där alla deltar på samma villkor, kommer våra beslut att slipas till det bättre.

 Det viktiga är att vi får ett erbjudande som vi har chansen att säga nej till.

Ämnen i artikeln