Debatt: Låt Göteborg inspireras av Kobane

Idag, den första november, firar vi World Kobane Day. Kobane är den lilla staden i norra Syrien som visade ett heroiskt motstånd hösten 2014 när Islamiska Staten (IS) anföll och försökte inta staden. När IS stoppades av folkets självförsvarsstyrkor YPG och YPJ i Kobane, blev det startskottet för att trycka tillbaka fascisterna.

Nu har Raqqa, som var IS så ­kallade huvudstad, fallit och endast en bråkdel av deras en gång stora kalifat är kvar. SDF, som alliansen heter där YPG och YPJ ingår, har offrat tusentals söner och döttrar i kampen mot fascisterna. Det är viktigt att vi minns deras uppoffringar och att vi som slipper krigets fasor fortsätter vår kamp till minne av våra fallna kamrater. Deras uppoffringar ska inte vara förgäves.

Den demokratiska konfederalismen är det system som folket i Norra Syrien har inrättat. Det bygger på en platt demokrati där besluten ska fattas så lokalt som möjligt genom de lokala råden, och samhällskontraktet där kvinnans frigörelse, minoriteters rättigheter, ekologi och arbetarstyrda kooperativ utgör grundpelarna för det samhälle som är under utveckling.

Våra kamrater i Kurdistan påpekar ofta att det är ett samhällsbygge som är under ständig utveckling och att ett demokratiskt system aldrig kan vara färdigt. Demokratisk konfederalism är ett långsiktigt projekt bortom nationalstatens gränser som kan användas på fler platser än just norra Syrien. Vi kan lära oss av det, men inte kopiera det då varje plats har sina kontextuella förutsättningar.

Hur kan det vara relevant för oss i Göteborg? Genom att utveckla vår demokrati, organisera våra kvarter och bygga platta självstyrande forum skyddar vi oss själva från fascismen och dess hantlangare. Genom att decentralisera makten går den inte att styra uppifrån. För det vi har lärt oss under de senaste åren är att fascismen är global och den tar sig olika uttryck beroende på sammanhang. Men det är alltid minoriteter, arbetarrörelsen och kvinnors rättigheter som blir lidande. Det ser vi i bland annat i Turkiet, Ungern och nu senast i Brasilien.

​​​​​​Genom att inkludera så många människor som möjligt i vardagsbeslut tar vi bort maktlösheten hos folket och korruptionen hos politikerna. Vi flyttar helt enkelt över makten till folket. Demokratin måste bli något levande och något vi använder oss av i vår vardag och får aldrig bli något som sker vart fjärde år och lämnas över till ett fåtal politiker som skolats genom ungdomsförbunden.

Vi kan använda oss av redan befintliga föreningar och institutioner, som fackföreningar och hyresgästföreningar men vi behöver också organisera oss utanför de traditionella forumen eftersom de många gånger är toppstyrda och cementerar makten hos några få. LO gick med på att inskränka arbetarklassens rätt att strejka och hyresgästföreningen har låtit stora hyreshöjningar gå igenom.

Genom att använda oss av modellen för demokratisk konfederalism skulle vi kunna utveckla kamperna mot bland annat hyreshöjningar och inskränkningar på arbetsplatser på ett sätt där medlemmar och hyresgäster är med och fattar besluten om det som berör dom. Vi kan inte tro att de gamla socialdemokratiska institutionerna ska göra jobbet åt oss utan det krävs en radikal förändring i hela samhället där demokratin utgår från folket och blir något mer än att rösta vart fjärde år, att den blir något levande.

En radikal förändring kan inte ske över en natt utan behöver byggas upp underifrån. Det är upp till oss att bygga dessa organisationer och knyta ihop de nätverk och kamper som redan finns, allt ifrån BB-ockupationen i Sollefteå till Hamn4an här i Göteborg till den lokala läxhjälpen i Sofielund i Malmö.

I Kurdistan ingår de progressiva organisationerna i paraplyorganisationen KCK (Koma Civakên Kurdistan) där hundratals grupper och partier ingår under den demokratiska konfederalismens principer. Där som här består rörelsen av hundratals olika idéer, strömningar och grupperingar som alla vill mot något bättre. Vi håller inte med varandra om allt men vi kan alla samla oss kring övertygelsen att det måste gå att skapa något bättre än kapitalismens rovdrift på vår planet och dess invånare, och patriarkatets våldsamma begränsningar av liv världen över.​​​​​​​ Kanske det skulle vara en modell som kan stå som exempel för oss i Sverige? 

Låt oss fira World Kobane Day och segern mot fascisterna och låt oss minnas de som har gått bort men framför allt låt oss fortsätta kampen mer beslutsamt än någonsin. För är det något vi kan lära oss av Rojava och Kobane är att kampen för en annan värld är möjlig.