Debatt: Kristdemokrater – ta avstånd från Orbán

En varm sommardag i juli år 2019 samlades hundratals människor för att höra Ungerns premiärminister Viktor Orbán tala i Rumäniens ungers-befolkade region Transsylvanien. ”Vi är kristdemokrater”, berättade han för folksamlingen, i ett tal där ordet ”kristna” nämndes 31 gånger. Idag betraktar Orbán sig själv, tillsammans med partiet Fidesz, som motorn bakom en ”ny, europeisk kristen demokrati”. Visionen är så populär på hemmaplan och utomlands att det är värt att titta närmare på vad han menar med detta – och överväga hur Västeuropas kristdemokrater bör bemöta det.

Orbán har gjort en lång resa från ung, liberal politiker till en ledare som EU-domstolen förra veckan bedömde som en risk för Ungerns akademiska frihet, då han framtvingade stängningen av ett fritt universitet. Han vände sig åt höger omedelbart efter att den konservativa József Antall, Ungerns första fritt valda premiärminister, avled år 1993. Orbán antog snabbt Antalls konservativa profil, lockade till sig hans följare och år 1998 blev han det mitten-högra partiets ledare i Ungern. Orbán gav i början skenet av att följa Antalls kristdemokratiska arv genom att expandera sin väljarbas. Men i svallvågorna av den förödande ekonomiska finanskrisen vann han den konstitutionella supermajoriteten i parlamentet. Detta lät honom omvandla Ungern till en auktoritär regim för 2000-talet.

Under de senaste tio åren har han förstärkt sin makt genom att centralisera staten, försvaga maktfördelningen och rättsstaten, samt förlamat den politiska oppositionen. Konstitutionen och lagarna som styr medier och valen skrevs om. Statsfunktionerna fylldes med premiärministerns vänner. Det oberoende rättsväsendet, tillsammans med separationen av styrka och kyrka, kom att ifrågasättas. Genom att driva ut utländska mediebolag ur Ungern ansamlade Orbáns kumpaner hundratals medier och förvandlade dem till partiets propagandamaskiner. Fidesz-partiets finanspolitiska konservatism överskuggas av skenande korruption och en protektionistisk ekonomisk politik.

Orbán lovade att göra ungrarna till ”historiens vinnare”, som strävar efter den nationella storhet som förlorades efter första världskriget. Han hävdar att det förekommer en sammansvärjning gentemot nationen, iscensatt av USA-finansierade, kosmopolitiska, europeiska vänsterliberaler som organiserar en muslimsk massinvandring till Europa, och som förintar dess kristna identitet.

Orbán hävdar att Fidesz version av kristendomen är den enda kraften som kan driva tillbaka en liberal dominans och ”rädda Europa”. Han betonar att europeiska konservativa har förrått traditionella värderingar och accepterat vänsterns kosmopolitism, och kräver en ny rörelse bestående av illiberala kristdemokrater.

Orbáns definition av kristdemokrati utmanar dess traditionella, anständiga europeiska tradition. Hans ”kristna identitet” är en negativ övertygelse som åtskiljer ”bra människor” från ”dåliga människor”. Detta legitimerar diskrimineringen mot judar, muslimer, socialister och liberaler. I kristendomens namn rättfärdigar han attacker mot kritiker och politiska rivaler, vilket i slutändan underminerar de demokratiska institutionerna. Denna ”Kristianism”, en term som först användes av den amerikanska bloggaren Andrew Sullivan, förvandlar Kristendomen till en politisk identitet, berövad från etiskt innehåll.

Sedan Orbáns övertagande 2010 har hans politiska inflytande spridit sig över Europa, både bland extremhögern och i konservativa politiska kretsar. Den här giftiga blandningen av etnonationalism och uteslutning i kristdemokratins namn har gett upphov till ett högerextremt, populistiskt kulturkrig som sprider sig över Europa. Orbán var i en artikel förra månaden optimistisk till att han kan omvandla europeisk politik till ett uppror mot ”politisk korrekthet”, och ”påbuden hos ett fånigt liberalt tankesätt” (‘liberniak”). Hans kulturkrig är dock endast en täckmantel för autokrati.

Coronavirus har eldat på den sociala oro som globalisering, teknisk revolution och klimatförändringar redan har gett upphov till. Orbán, som har ropat om existentiella hot i åratal, kan äntligen hävda att han bevisligen hade ”rätt”.

När krisen drabbade Ungern förstärkte Orbán sin makt ytterligare. 13 partiledare i Fidesz egen partifamilj, Europeiska folkpartiet (EPP), uttryckte sin djupa oro kring Ungerns rättsstatsprincip och mänskliga rättigheter. I april uttalade Donald Tusk, ledaren för den här politiska gruppen, att det vore ”politiskt farligt och moraliskt oacceptabelt” att använda coronakrisen för att verkställa ett maktövertagande.

”Med all respekt, jag har inte tid för detta!”, svarade Orbán EPP:s generalsekreterare. Vid samma tidpunkt skrev han till CDU:s ledare Annegret Kramp-Karrenbauer, där han beskyllde Donald Tusk för att skapa division i Europeiska folkpartiets partifamilj.

De tyska kristdemokraterna har länge tvekat kring hur de ska behandla Orbáns problematiska politik. Den tyska traditionen av dialog med både partners och motståndare, och att prioritera friktionsfria ekonomiska relationer, har hindrat dem från att utmana denna provokativa ”familjemedlem”. För bara några dagar sedan publicerade den Europeiska kommissionen sin första rapport kring rättsstaten, där de fördömer Ungerns auktoritära politik och skenande korruption. Det är oklart huruvida EU, om situationen inte förbättras, är förberedda på att förhindra de europeiska skatteöverföringar som är avgörande för Orbáns förmåga att behålla makten.

Beslutet kring Fidesz medlemskap i Europeiska folkpartiet (EPP) har fördröjts ytterligare ett år, vilket uppmuntrar partiet att fortsätta med sitt kulturkrig. Men, det finns en chans att rätta till Europas skadade demokrati.  Pandemin ger oss en ny uppskattning för pragmatisk, handlingsinriktad politik, vilket gör detta till den perfekta tidpunkten att visa hur vi vill leva tillsammans i framtiden, i ett pluralistiskt samhälle. Kristdemokraterna kan inte frångå sina värderingar när de utmanas offentligt av vågen av antiliberal ”Kristianism”. Om Europeiska folkpartiet missar tillfället kommer autokratin fortsätta i kristdemokraternas namn.